Hur fan det blev så här... |
Den där blicken sa Allt, precis allt om vad henens ”vänner” tycker om henne. Maria, de hade varit bästisar sedan 3an, hon hade stöttat Maria när hennes bror blev mördad, när hennes farbror dog och när hennes bästa vän dog, bara 12 år gammal. Hon hade alltid ställt upp för Maria och vad hade hon fått för det? Mer SKIT! Och Anna, de hade varit bästisar, de hade så mkt gemensamt och hade så roligt ihop, hon hade ändra sej så mkt det senaste halvåret när de gått vårterminen. Mikaela, hon hade aldrig varit en riktig vän men ändå… Nu stod de där i hörnet tillsammans med Ambers värsta ovän som gett henne så mkt skit, och hånlog mot henne. Det kändes…
Det här var den värsta skolavslutning hon någonsin varit med om, hon hade försökt snacka med Maria men Maria hade lika gärna kunnat spottat på henne, hon önskade nästan att hon gjort det så hon kunnat slå henne. Nu fick hon nöja sej med att svara någonting elakt tillbaks och puttat henne hårt i ryggen, sen stod hon kvar och såg hur en förvånad och förbannad Maria försvann in i mängden av glada ungdomar.
Hon satt där ensam och såg alla tjejer med nya snygga klänningar svängandes mot benen, Ambar hade inte tagit på sej något snyggt, skolavslutningen var ju inte så viktig tyckte hon. Hon var omringad av glada, förväntansfulla högstadieelever och satt och tänkte på Viktor, killen hon träffat på en släktings bröllop helgen innan, hon hade varit lite full och de hade hånglat, de hade sets dagen efter och i går. De hade legat i gräset bredvid en gångbana mellan hyreshusen och…ja utan att nämna några perversa detaljer gjort lite mer än vad som var lämpligt. De hade inte haft sex precis men… Han var 16 och hon var 14, inte så stor skillnad kanske det kan tyckas men det märktes helt klart… De var inte tillsammans, mer som KK, de hade snackat i går om deras ”relation” och kommit överens om att det var helt okej att stöta på andra så länge man inte var ihop. Det hade verkat självklart och visst, han behövde väll knappast bry sej så mkt, risken att hon hittade någon de närmsta veckorna var väll inte precis överdrivet stor, det var en helt annan sak med Viktor…
Plötsligt reste sej alla runt om kring och hon förstod att det tydligen var dags att gå till sitt klassrum och få en sista sommarhälsning av deras klassföreståndare. Sekunderna segade sej långsamt fram och de få minuterna i klassrummet blev en pina. Så äntligen fick de gå, hon stod ute på skolgården, tittade upp mot den molnfria himlen och försökte fatta vad som hänt. Skolan var slut, vädret var underbart, hon borden vara GLAD! Men det var hon inte… inte det minsta.
Dagen blev evighetslång, hon försökte ringa Maria men hon vägrade tydligen snacka med henne. Hon sms:ade Viktor men han svarade inte, hon ringde Anna också men hon var jätte otrevlig och efter en stund la hon på i örat på henne. Amber orkade inte ringa upp… Om hon ändå hade fåt veta vad som var fel…
Viktors fuktiga tunga kändes sval och skön mot hennes hals, hon slöt ögonen och bara njöt, försökte att inte tänka på någonting. Hon var trött, hon hade legat uppe hela natten och funderat. Hon hade inte kommit på någonting… Jävla skit! Hans händer slöt sej runt hennes höfter, hon kysste honom, kyssen blev ett hångel och hans händer började knäppa upp knapparna i hennes blus. Framför sej såg hon Marias ansikte, hennes fientliga blick… hon kunde höra vad hon tänkte, lika tydligt som om hon sagt det rakt ut. Hennes Bh gled av och Viktors änder slöt sej runt hennes mjuka bröst, Fan! Han visste att hon inte ville och hon litade på honom, annars hade hon aldrig i livet låtit honom hålla på, í hennes huvud kunde hon höra Annas röst eka, ”du är så jävla blåst, vem fan tror du att du är? Du har inga vänner har du inte fattat det!…du har inga vänner…”, Amber ryckte till, ”vad är det?” Viktors röst lät orolig, ”gjorde jag dej illa?” ”Neej… det är ingenting…” Amber sänkte blicken, ”säg bara till om du inte vill att vi ska hålla på…” Viktor fick det att låta självklart men hans röst bar en underton av besvikelse. ”Nej men det är säkert, asså det är inget…”, Viktor såg henne djupt i ögonen, han var inte övertygad. De hånglade lite till och han stoppade in en hand under hennes shorts, Amber försökte att låta bli att lägga så stor koncentration vid det men det var svårt, hon blundade, lev i nuet, tänkte hon, njut av stunden, skit i vad som händer sedan…
Telefonen ringde, den gälla signalen väckte henne ur hennes funderingar, ”JAAAAG TAR DEEEET!”, Amber svarade snabbt, hon hatade att missa samtal, det var hennes farsa, hon suckade, någon stans inom henne hade ändå en svag förhoppning väkts om att det kanske skulle kunna vara Maria eller någon… Hennes farsa, inget ont om honom men… eller jo föresten, de kom inte alls överens, inte om någonting! Och om hon skulle vara ärlig längtade hon inte precis efter helgerna hon åkte dit. De snackade lite, hon nämnde ingenting om Viktor, hon orkade inte ta den biten just nu. Hennes morsa hade ju sett dem hångla på bröllopet och visste att de hade börjat ses, men hon sa som det var, att de bara var vänner, om att de nästan hade sex varje gång de sågs och dessutom UTE nämnde hon ingenting om… Aldrig i livet att hon skulle säga det… Viktor var hennes andra ”relation” och det de höll på med var absolut ingenting hon borde gå runt och säga till andra…i synnerhet inte till sin morsa.
Hon kände hur jävla trött hon var på allt, hon vantrives med hela sitt liv, hela henens tillvaro…allting var fel! Vänner var en så stor del av hennes liv och även skolan var ju viktig, skolan ja, hon kunde inte tänka sej ett år till där, och ett år till efter det…Nej, om hon inte kom i på en annan skola visste hon inte vad hon skulle ta sej till, hon VÄGRADE börja där till hösten i gen. Hon kröp upp i ett hörn av sin säng, drog ett täcke över benen och burrade in ansiktet i sin gamla luddslitna nalle, Brundoss hette han och han var en mjuk och snäll gossehäst, ganska stor och mkt välanvänd. Han förstod henne alltid, han blev aldrig arg på henne hur hon än var och hur hon än mådde, han kunde alltid lyssna och han var inte så helvetes egoistisk, han hade ALLT som inte Maria hade. Dessutom var han mkt pålitligare än Anna. Hennes Brundoss… Hon öppnade lådan över den där hon förvarade kondomer (som för övrigt aldrig kom till andvändning) i sitt skrivbord och tog fram en värktablett, hon svalde en långsamt. Sedan tog hon en till, och en till…och en till…och..en..till…sedan somnade hon…
När hon vaknade nästa dag var klockan över 2, hon låg kvar en stund till, sedan gick hon upp och gjorde lite ”frukost”. När hon kom in i köket snubblade hon över tröskeln, hennes höger ben lydde henne inte riktigt. Irriterad svor hon till, det gjorde faktiskt riktigt ont. Morsan var ute, hon visste att Amber brukar sova länge. Hon hällde upp lite fil och flingor och satte sej vid sin platts vid matbordet, när hon skulle gå upp och ta lite mer apelsinjuice hände det igen, hennes högerben liksom hakade upp sej och det kändes som att hon inte riktigt hade kontroll över det. Det var otäckt, det kändes nästan som när man har suttit på ett av sina ben och det hade domnat av. I nästa sekund var det normalt igen och hon åt färdigt sin frukost, på matbordet låg en lapp från morsan, hon var ute med mormor och morfar och visste inte när hon skulle komma hem, hon hade mobilen med sej så att Amber kunde ringa om hon ville. Det ville hon inte.
Hon satte sej framför datorn och slappade en stund, efter några timmar kände hon hur hon började få huvud verk, hon öppnade lådan i gen, hon fumlade med förpackningen och fick upp några värktabletter, hon tog lite vatten och svalde dem. Efter en kvart tog hon en till… Hon la sej på sängen en stund men när hon legat där en timma och huvudvärken inte lättat någonting utan snarare förvärrats gick hon upp. Hon rättade till mattan och gav sin katt lite mat eftersom matskålen var tom, när hon reste sej kände hon sej lite yr och hon kom nästan inte upp från golvet, den här gången var det båda benen som inte lydde. Hon satte sej på en stol men försökte ganska snart resa sej upp igen, hon misslyckades och föll tungt ned på golvet, nu gick allt snabbt, hon kunde knappt röra benen allt och huvudet dunkade, hennes fingrar började bli stela och hon tappade all förmåga att fundera på vad hon borde göra. Hon låg där på golvet och skakade, kanske en timma, kanske en minut, allt flöt samman, hon försökte skrika men det gick inte, efter en stund kunde hon inte röra sej alls och det sista hon tänkte innan hon gjorde en sista kraftansträngning och stängde ögonen var ”hur blev det så här? Var gick det snett? Vad gjorde jag för fel?…”. Sedan tillät hon sej att glida in i den lockande sömnen för att aldrig vakna mer…
Kyrkklockan slog, bredvid den vita kistan stod många människor samlade, ett foto på Amber stod på kistlocket och mängder av blommor låg strödda runt om kring, heta tårar strömmade ner för Marias röda kinder, det var den 3dje begravningen hon var på under att halvår. Hon svalde hårt, Anna gick bredvid henne, ingen sa någonting, även Anna grät. Ingenting blev sagt men båda visse vad den andre tänkte, ”hur blev det så här?”, båda klandrade sej själva. Anna la den vita rosen på kistan, förlåt viskade hon, Maria hade en stor bukett med vackra blommor med sej som hon la bredvid Annas ros. Hon fick inte fram ett ord, tårarna bara rann. Hur blev det så här? Ja hur fan blev det så här?
{§Amina 06§}
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Pebbles - 8 jul 06 - 06:03 | | Bra skrivet! | Myh_ - 16 jun 06 - 05:03- Betyg:  | | väldigt rörande | | spite_fire - 15 jun 06 - 23:36- Betyg: | KK= kompis knull
bara så ni vet ;O
blir det mer? | | Lindi_92_ - 15 jun 06 - 20:54- Betyg: | | åååh... | | Cilises - 15 jun 06 - 12:07 | | Den var riktigt bra! |
|
|
|
