Porten av Återvändo |
hon vände blicken tillbaka på vägen hon vandrat ett tag nu och såg tillbaka på allt hon ditintills gjort. minnen fyllde hennes sinnen. hon kände glädje, sorg, ilska och kärlek men hon ångrade inget. kanske var det därför det var så lätt att lämna allt bakom sig. eller så var det för att hon gjort allt hon någonsin velat pröva. hur som helst så kunde hon inte stanna längre. tiden kallade och det var dags att ge sig av. hon blickade framåt och granskade de fjärran gröna ängarna, de djupa skogarna, de vida sjöarna, det fridfulla som väntade henne. ja hon var redo nu. hon började resan med raska kliv och lätt sinne ty hon ångrade inget i sitt liv därför lät hon döden stänga porten av Återvändo.
|
|
|
|
