Cirklar i vatten |
Nästan ett år ser jag tilbaka på
Här i den bäcksvarta natten
Havsvågors sång berör mina öron
Här i göteborgs hamn
Maskaran rinner trotsigt ner för mina kinder
Luften färgar mina fingertoppar röda
Jag kramar om mig själv
I ett försök att inte vara ensam
Men ensam, det är jag
Hon har inte funnits på länge nu
Jag har varit ensam länge nog
Tålamodet, som fått slita nu
det börjar ta slut
Tårarna nedanför mina fötter
skapar cirklar i vattnet
Åh, hennes skratt
Hanna, hon som en gång fanns
Leva nu, eller dö nu
Så borde det vara
Men är dock för svag för att leva
För feg för att dö
Förevigt kommer jag sitta här
Fortsätta att skapa cirklar i vatten
Bara vänta på att få vakna upp
så att hennes skratt börjar klinga
och att hon återigen finns
|
|
|
|
