Ätstönringar [del nio] - Love and other drugs |
"Så fort jag ska träffa en av killarna som gillar mig lägger
jag automatiskt handen över magen och försöker att dra in
den så mycket som möjligt. (Har helst även en skön munkjacka
jag kan gömma mig i) Jag beter mig bara såhär med en av
killarna,för han känner mig inte så bra än, jag vågar inte
riskera att han skulle se mina stora höfter eller något
sånt. Vilket är riktigt svårt när han och jag har kuddkrig
eller när han kittlar mig tills jag gråter av skratt. Då är
det svårt att inte riskera att han ska känna eller se mitt
fett. Jag skulle må dåligt då. Riktigt dåligt."
Träffade den här kille i fredags, han jag skrev om för tre
månader sen. Jag och några kompisar drog hem till honom, vi
drack och hade det rikigt trevligt.
Och för första gången på länge tänkte jag inte ett dugg på
om någon tyckte att jag var tjock. Jag åt tillochmed godis.
Jag hade kjol, stay-ups och en t-shirt med väst över.
Plattat hår, smink och några cider. Kvällen var liksom gjord
innan den ens började.
Det var första gången jag festade med mina kusiner, Jennie och
Jesper. Jennie tycker inte om tanken att jag börjat dricka, men
hon själv har druckit sen hon var tolv så hon ska inte säga nått.
Roligt var det iallfall. Jag och killen (vi kan kalla honom för
Ludde) var rätt tajta hela kvällen.
Var där redan tidigare på dagen, medans min pojkvän var på bolaget.
Under dagen kände jag mig extremt tjock, så jag fick lite smått
panik när Ludde smög sig fram till mig när jag låg på soffan
och halvsov och började kittla mig.
"Du såg så deppig ut att jag kännde mig tvungen att göra dig
lite gladare".
Var jätte rädd att han skulle känna mitt fett, men han sa inget.
Senare på kvällen satt vi i sängen och pratar om hur mycket jag
tycker om min pojkvän. (Vet inte om jag nämnt hans namn eller
inte tidigare, men vi kallar honom för Edvin)
"Är du bara tillsammans med Edvin för att du tycker att han
är snäll?"
"Nej, jag är tillsammans med Edvin för att jag älskar honom!"
"Men du älskade honom inte från början?"
"haha, nej. Jag älskar honom nu, sen en vecka tillbaka typ"
"Vad kul. Asså jag vet inte hur länge ni kommer att hålla,
men jag hoppas på jätte länge!"
"Det gör jag med".
Kanske ska nämna att Ludde och Edvin är kusiner, och att jag
gillade Ludde innan jag började gilla Edvin, och ett litet
tag efter att jag blev tillsammans med Edvin.
"Omöjligt att det hände!"
"Men det gjorde de, tro mig. Jag kommer ihåg det"
"Nej, herre Gud vad dåligt jag kommer må nu" Ludde slog sig för
pannan och tittade på mig.
"Varför det?"
"För att du just sa att jag kallade dig tjock förra helgen!"
Han såg uppriktigt ledsen ut, jag kunde inte låta bli att le.
"Men det är lugnt, inget att må dåligt över" Jag klappade honom
tröstande på armen. Han tittade på mig som om han förstod.
Som om han visste att det sårade mig när han sa det. Som om
han visste att jag inte hade ätit mer än två mackor och två
ägg per dag i en vecka nu, bara för att han hade sagt det.
"Du vet att jag inte menade det, verkligen inte. Jag tycker
ABSOLUT INTE att du är tjock. Det har jag aldrig tyckt".
Jag kunde inte svara, klart att han tyckt att jag är tjock
någon gång, annars skulle han inte sagt det från början. Fuck.
"Och nu tror du att jag bara säger det för att vara snäll?" Ja.
"Nej, verkligen inte"
"Så du tror att jag ljuger?" Ja.
"Nej, det är lugnt Ludde! Jag tror dock att du är lite mentalt
störd" Jag sa det med ett leende och han log tillbaka.
Vi satt i hans säng och pratade. Han bor i en liten etta någon
kilometer från där jag bor. Jag tycker om hans lilla lägenhet,
medans mina vänner inte alls gillar den. Men jag gillar den,
kanske just för att Ludde bor där.
Sättet jag ser på Ludde är lite olika ibland.
Ibland ser jag honom som en äldre kusin, någon att se upp till.
Någon man kan prata med, lita på. Och någon som pratar tillbaka.
Jag pratar inte om tillexempel det här. Han har ingen aning om
hur dåligt jag mår när jag äter, han har ingen aning om att jag
ibland skär mig i höfterna eller låren, och allvarligt hoppas på
att jag någon dag ska skära så djupt att allt fett rinner ut
med blodet. Det vet han inte, jag vill inte att han ska veta det.
Det är personligt.
Jag vill inte att någon ska veta det, speciellt inte Ludde.
Han är speciell.
Det känns som om han fick reda på det skulle.. Jag vet inte.
Inget skulle bli som förut. Det känns inte som att han, som Edvin,
skulle lyssna på mig, inte våga göra något direkt utan bara hoppas
att det ska bli bättre.
Ludde känns annorlunda, han skulle försöka hjälpa, även om jag
inte skulle vilja ha hjälp skulle han hjälpa mig. Jag vet inte hur
han skulle hjälpa eller varför det känns som att han skulle det.
Det gör det bara. För det är så jag ser honom ibland, som någon
som bryr sig. Hur han ser på mig är skitsamma. Det spelar ingen roll.
Så länge jag får ha kvar min bild av honom spelar det ingen roll
om han tycker att jag är världens jobbigaste lilla tjej som bara
vill ha uppmärksamhet hela tiden. Och som får uppmärksamhet hela
tiden, eftersom hon alltid har korta kjolar och uringade tröjor,
pratar högt och flirtar med alla. Han får se mig så om han vill,
det är hans ensak.
Det spelar ingen roll hur han ser mig alls. För jag ser honom
som han är. Ibland ser jag honom, helt enkelt, som Ludde.
"Vad är det där? Vad är det där? Vad är det där??" Sebbe pratar högt
och pekar glatt på ett skärsår jag har på låret. Jag hade glömt bort
det, trodde inte att det syntes längre.
"Vad är det där? Vad har du gjort där? Vad har du gjort där?"
Jag orkar inte, jag vill inte förklara. Plan B - bli sur.
"Ja vad har du gjort där? Vad har du gjort där? Sluta stirra på mina ben,
pervo." Jag reser mig och går ifrån Sebbe.
"EDVIN! Sebbe stirrar på mina ben, slå honom!" Jag sätter mig bredvid
Edvin som börjar skämtkaxa sig.
"Sebbe din jävel! Var är du?" Han skrattar och spänner sina
muskler. Jag lutar mig fram mot honom och viskar i hans öra.
"Han kommenterade mina cutts" Edvin slutar skratta och tittar ner i bordet.
Han tar upp sin öl, tar en klunk och lägger sen en tröstande hand på mitt lår.
Sen försvann jag för ett tag. Alla andra drack, hade det roligt och tittade
på roliga videos på youtube medans jag satt i soffan och stirrade rakt fram.
Tankarna flög runt i huvudet, huller om buller.
Om Sebbe märkte det, kanske någon annan hade märkt det med? Tänk om Sebbe
förstod vad det var? Tänk om han inte förstod varför jag blev sur och sitter
nu och funderar på det? Tänk om han förstår, och berättar för någon, Ludde kanske.
Herre Gud.
Efter ett tag kommer Ludde och sätter sig bredvid mig. Ger mig en kram och
börjar kittla på mig.
Han får mig att skratta, och han är nöjd. Där gick gränsen, om Ludde märkte
att jag var nere skulle snart alla märka det.
"Kan vi gå ut?" Edvin ställer ifrån sig sin ölflaska och följer med mig till
hallen, just som vi ska ut springer han in på toaletten en snabbis. Ludde
kommer ut i hallen.
"Jag funderade på att följa med, men sen kom jag på att det är kallt ute"
Säger han med ett snett leende.
"Ändå rätt bra att du inte följer med, då kan Edvin och jag prata."
Jag stog med handen på handtaget och bara väntade på att få gå ut.
"Vadå? Är det nått allvarligt ni ska prata om?"
"Haha, nejdå. Vi ska bara prata"
Just då kom Edvin ut från toan, Ludde gick tillbaka till dem andra och
jag drog med mig Edvin ut.
Edvin tände sig cigg och jag ställde mig en bit ifrån.
Vi diskuterade att jag var lite sur på Sebbe. Att jag egentligen inte borde
vara sur på honom, han kunde ju inte veta att det var ett känsligt ämne.
Jag, Edvin, Sebbe och Ludde stod ute med Edvin när han rökte.
Jag stod där, mitt i vintern, med min korta kjol och min skinnjacka.
Det var kallt. Jag ställde mig hos Ludde och bad honom värma
mig. Jag fick en kram och lite senare fick jag hans jacka.
Han stod där i sin T-shirt och pratade på med de andra, medans jag
stod där men dubbla jackor och frös ihjäl.
Efter en stund gav jag upp och gick in, Ludde följde med.
I trapphuset stannade vi i några sekunder pratade.
"Gillar du någon just nu Ludde?"
"Nej, inte direkt. Längre"
"Längre? Vem gillade du förut?" Ludde skrattar lite och
fortsätter gå.
"Jag gillade Sandra"
"Men Danne gillar Sandra"
"Haha, jo. Jag vet"
"Alla vet"
"Utom Sandra"
"Tydligen"
Vi gick in och satte oss i kojan vi hade byggt tidigare
under kvällen. Det var en mysig koja, kuddar på golvet och
täcken som väggar. Lagom stort för två.
"Det här är en sanningskoja" Säger Ludde med ett leende.
"Här kan vi snacka hemlisar"
"Ett sånt här ställe skulle vi behövt förra veckan". Ah,
förra veckan.
Jag och Ludde satt och pratade hela kvällen, vi drack och mös.
Vi kom fram till att om jag inte hade vart tillsammans med
Edvin hade jag antagligen vart tillsammans med Ludde
istället. Vi kom fram till att Ludde inte hade sagt nej om jag
hade försökt något innan jag och Edvin blev tillsammans. Ludde
sa dock att han helst isåfall hade velat att jag inte ens hade
känt Edvin innan vi träffades, för att om jag hade försökt något
som det var nu, fast innan jag och Edvin blev tillsammans hade
Ludde vart lite tveksam.
Edvin hade haft "första tjing" på mig.
Det var kul att prata av sig lite, skönt liksom. Lite värre
blev det dock när jag märkte att jag hade druckit för mycket -
och detta märkte jag när jag kände en stark lust att kyssa Ludde.
Då visste jag att det var dags att dricka några vatten.
Ludde är en härlig person, även om han kallade mig tjock.
Det är liksom lugnt, visst. Det är skit tråkigt att någon
tycker att jag är tjock, det får mig att inte vilja äta.
Vill vara så smal att det ska vara omöjligt att tänka att
jag är tjock. Och jag ska lyckas. Jag ska bli smaaaal, inte bara
för min egen skull. Utan för Ludde och Edvins skull också.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | LisaHoglund - 23 mar 11 - 19:21- Betyg:  | | Hur bra som helst! Fortsätt, vill höra mer :) | | briscoforevigt - 20 mar 11 - 00:54 | | Jättebra! maila när nästa kmr ut | | Ferdos-Lina - 19 mar 11 - 23:31 | | Jättebra del,mejla när nästa del kommer! |
|
|
|
