(m/m) I love you, moron! ~ Kapitel 15 |
Förlåt för att det tar sån tid D: Har ingen annan ursäkt än att jag är för lat...
Men skulle ni vilja vara så gulliga och lämna en kommentar i alla fall?
På fredagsmorgonen vaknade jag med en ömmande kind. Jag stönade högt och satte mig upp i sängen. Efter att vi kramat om varandra och Marcus fått ut sin ilska på ett träd där ute, gjorde han sin berömda chokladmjölk som vi sen satt och drack medan vi tittade på något tv-program.
Dörren öppnades och pappa kom in. Jag kunde höra Lukas gnälla och Marcus som försökte lugna honom. Pappa stängde dörren igen och satte sig vid mina fötter.
”Hur känner du dig? Vill du gå till skolan idag?” Jag rörde lätt vid kinden där mamma slagit mig. Det sved fortfarande lite och jag hade säkert märket kvar.
”Nej…” Han nickade.
”Det förstår jag. Men klarar du dig själv? Vi måste jobba idag.” Jag log och drog upp benen.
”Jag är en stor pojke nu, pappa. Jag klarar mig nog.” Han log också och rufsade om i mitt hår, något som han inte gjort på länge.
”Det är du. Men försök att sova lite till då.” Jag nickade och han reste sig.
”Jag ska försöka.” Han nickade och gick.
En timme senare hörde jag hur ytterdörren öppnades och stängdes, och sen blev det helt tyst. Innan Marcus hade gått hade han kommit upp för att se hur jag mådde och säga hejdå. Jag kunde inte somna om, så jag förde täcket åt sidan och lämnade min sköna säng. Jag orkade inte ta på mig kläder så jag gick ner i bara grårutiga pyjamasbyxor och en blå t-shirt.
Till frukost blev det stekt smörgås. Ja, stekt smörgås. Ända sen Marcus visade mig att man kunde steka brödet istället för att rosta, om man vill, så har jag gjort det ganska ofta sen.
När brödet var klart la jag på ost som smälte och sen var det bara att ta bestick och äta. Jag satte mig med min tallrik framför tvn och satte på en film som Lukas tittat på igår; Ice age 3. Det var scenen där Buck, Crash och Eddie går på ”Fasornas platå” och pratar.
”Vad är det som låter?”
”Det är blåsten. Den talar till oss.”
”Vad säger den?”
”Jag vet inte. Jag är inte blåst.”
Jag älskade den scenen.
När filmen var slut sköljde jag av tallriken och gick till badrummet. Precis som jag trodde så var märket kvar. Det sved lite när man rörde vid det, men annars kände jag inte av det. Jag borstade tänderna och satte sen på min dator.
Klockan var inte mer än halv ett när det knackade på dörren. Jag slet mig ifrån en berättelse jag höll på att läsa på dikta. Vem kunde det vara? Jag funderade en stund på att inte gå och öppna – jag hade ju trots allt bara pyjamas på mig. Tillslut bestämde jag mig för att gå och öppna dörren trots allt. Jag hade aldrig kunnat gissa vem det var som stod utanför.
”Liam?” Jag la snabbt handen på min röda kind. ”Vad gör du här?” Han log brett mot mig och jag kände hur mina kinder hettade.
”Du var inte i skolan och du lät konstig igår, så jag tänkte se hur du mår.”
”Du skolkar.” Han vred lite på sig.
”Nja, inte precis.” Han slutade när jag såg menande på honom. ”Okej, jag skolkar. Men du är mycket viktigare än skolan.”
”Nu ljuger du.” Mina kinder blev ännu rödare. Hans leende blev bara bredare.
”Inte alls.” Hans leende försvann och han såg bekymrat på mig. ”Varför är du hemma? Du ser inte sjuk ut.” Då kom han på något som verkade göra honom helt förskräckt. ”Du stannade väl inte hemma på grund av mig?”
”Nej, nej. Det är inte du. Det är bara…” Hans ögon smalnade när han fick syn på plåstret jag hade satt över såret. Sen stirrade han på min hand som fortfarande höll för min kind.
”Vad har du gjort?” Jag vände blicken åt ett annat håll.
”Inget.”
”Ljug inte. Jag kan se att det är något. Visa mig.” När jag inte rörde mig tog han saken i egna händer. Han sträckte fram sin hand och la den på min. Sen såg han in i mina ögon och jag smälte. Då passade han på att ta bort handen från min kind. Han spärrade upp ögonen när han såg märket, sen blev han arg.
”Liam…”
”Vem har gjort såhär mot dig?” Han var verkligen arg. Jag svarade inte. ”Vem, Sebbe? Det här är allvarligt. Det är misshandel, för helvete!” Jag bet mig bara i läppen och vägrade möta hans blick. Vi stod tysta innan han suckade irriterat och drog handen genom sitt hår. ”Får jag komma in?” Jag nickade och steg åt sidan så han kunde gå in. Han tog av sig ytterkläderna och jag stängde dörren. Jag gick förbi honom och in i vardagsrummet där jag satte mig i soffan. Liam följde tyst efter och satte sig i den andra, men på den sidan som var närmast mig. Han öppnade munnen för att säga något, men sen stängde han den igen.
Vi satt tysta en stund. Jag tittade på allt utom Liam och han själv stirrade på sina händer. Tillslut hörde jag Liam ta ett djupt andetag och jag sneglade på honom. Han tittade sorgset på mig. Jag kunde verkligen se smärtan i hans blick, och det var inte han som hade ont.
”Snälla säg vem det var. Jag står inte ut med att dig såhär. Snälla…” Det såg nästan ut som om han skulle bryta ihop, men istället var det jag som började gråta. Liam satte sig genast bredvid mig, men han rörde mig inte.
”Du kommer bara bli arg,” sa jag lågt och torkade bort några tårar.
”Klart som fan att jag kommer bli arg. Någon har slagit dig! Du måste gå till polisen. Sebbe!” Jag snyftade.
”Det… Det var mamma.” Plötsligt blev det knäpptyst i rummet – förutom mina snyftningar.
”Sebbe… Jag vet inte vad…”
”Det gör inget. Jag förstår.” Han la armarna runt mig och drog in mig i en hård kram. Jag kramade tillbaka och han borrade ner huvudet mot min axel.
”Gud… Sebbe. Vet din pappa om det här?” Jag nickade. ”Okej.” Vi höll om varandra en stund till innan han drog sig tillbaka en aning. Helt oväntat gav han mig en snabb kyss. Jag måste ha sett helt chockad ut, för han drog lite på munnen. Han la ena handen mot min kind och smekte den sakta med sin tumme.
”Liam…”
”Jag älskar dig så mycket, Sebbe. Jag vill inte att något ska hända dig.” Nu log han sådär sorgset igen. Jag gillade det inte, så jag rynkade pannan lite och såg in i hans ögon.
”Jag älskar dig med.” Han log svagt, men den här gången var det ett äkta leende, och gav mig en kyss till. Den varade tyvärr inte särskilt länge, han var väl rädd att jag skulle gå sönder om han var lite hårdhänt. Jag rynkade pannan igen och såg lite tjurig ut. Han skrattade nästan.
”Vad är det där för kyss?” Jag brukade inte vara såhär ”rakt på sak”, så han såg helt paff ut.
”Va?”
”Jag är inte gjord av glas.” Polletten trillade ner och han log snett.
”Får jag en chans till?” Jag nickade och han kysste mig – igen. Han kupade försiktigt sina händer om mitt ansikte och hans tunga sökte tillträde till min mun – vilket jag villigt gav. Gud, vad jag hade längtat efter det här. Jag glömde allt annat. Jag glömde att mamma hade slagit mig, jag glömde att mormor var en bitch och jag glömde Liams sorgsna ansiktsuttryck – i alla fall medan vi kysstes, för när han drog sig undan kom det tillbaka.
”Liam...?” Han suckade lågt och drog handen genom håret.
”Förlåt, Sebbe... Jag kan bara inte tro att någon skulle vilja slå dig.” Jag svalde hårt.
”Ja-Jag... var ganska elak.” Han stirrade chockat på mig med öppen mun.
”Vad säger du? Försök inte få det här till ditt fel. För det är det absolut inte! Det är din mammas fel, det var hon som slog dig!” Jag sänkte blicken för att komma undan Liams intensiva ögon. Jag hörde honom sucka igen och efter det blev det tyst ännu en gång.
Efter några minuter reste jag mig och gick in i köket.
”Vill du ha något?” frågade jag.
”Nej, det är bra,” svarade han.
Fem minuter senare stod jag i dörren för att säga hejdå till Liam. Jag hade ännu inte sett honom rakt i ögonen.
”Du…” Han tittade upp. ”Förlåt för det där förut… Jag vet inte… Det är bara så svårt…” Det kändes som om jag inte hade långt till tårarna och till min förvåning kramade Liam mig hårt.
”Det gör inget, det är okej. Jag älskar dig ändå.” Jag snyftade till.
”Jag älskar dig med.” Han gav mig en lätt kyss och tog sen ett steg tillbaka.
”Är det säkert att vi ska komma på den där middagen imorgon?”
”Ja. Jag vill ha något annat att tänka på.” Jag log snabbt och han blåste undan lite hår som hamnat i ögonen.
”Okej. Då ses vi imorgon.” Jag nickade och han gick.
När jag hade stängt dörren lutade jag mig mot den och kämpade mot tårarna. Det hade varit svårt att se Liam sådär – ledsen, sårad, arg. Allt på samma gång. Jag tog några djupa andetag och stängde av teven. Sen gick jag upp och la mig i sängen. Jag kände mig helt slut. Det hade hänt ganska mycket den här eftermiddagen och jag behövde reda ut mina tankar.
Jag vaknade av att någon försiktigt rörde vid mitt ansikte.
”Sebbe? Sebbe, vakna.” Jag drog ihop mig till en boll och ville inte öppna ögonen – inte än.
”Fem minuter till,” mumlade jag. Personen som väckte mig skrattade.
”Tyvärr, upp och hoppa. Maten är klar.” Jag stönade och kisade på personen. Såklart var det Marcus.
”Jag är inte hungrig.” Hans leende försvann.
”Hur länge har du sovit?” Jag vände huvudet mot klockan, den visade halv fem.
”Tre timmar kanske.” Han rynkade ögonbrynen, men jag uppfattade det knappt för i nästa sekund hade han slitit bort täcket och slängt det på golvet.
”Maten är klar!” Jag stönade irriterat och satte mig upp.
”Okej! Jag kommer.” Han nickade leende och lämnade rummet. Jag gäspade stort och sträckte på mig.
Nere i köket var maten framdukad – tacos. Det var något som alla gillade för man fick själv välja vad man ville ha. Jag satte mig på min plats och ignorerade pappa och Marcus som utbytte en blick. Istället fokuserade jag på Lukas som försökt få min uppmärksamhet. Jag log mot honom.
”Hej, Lukas. Har du saknat mig?” Han log brett och sträckte ut händerna mot mig där han satt i barnstolen.
”Sebbe!” Hans eviga svar på varenda fråga.
”Nej, vi ska äta först. Vi kan leka sen.” Han såg besviken ut, men han började i alla fall inte gråta – vilket var ett gott tecken. Annars, när han inte fick som han ville, brukade han börja gråta och skrika tills någon uppfyllde hans önskning. Vi försökte lära honom att det inte fungerade så, och det har gått ganska bra.
Efter att vi ätit och pratat om ditt och datt, förflyttade vi oss till vardagsrummet där vi hoppade mellan kanaler för att det inte fanns något bra program. Tillslut satte vi på en film istället; Bortspolad. En film som Lukas älskade, men han blev alltid lite rädd i slutet när paddan kom.
Fem över tolv på natten gick pappa och la sig. Marcus och jag satt kvar för att se på en annan film som de visade på tv; The day after tomorrow. Den handlade om en naturkatastrof som drabbade övre halvan av jordklotet: en ny istid. Såklart somnade jag på Marcus axel innan den var slut, men det gjorde inget eftersom jag hade sett den förut.
Morgonen därpå vaknade jag kvart över tolv. Jag blinkade sömnigt ett par gånger och gäspade stort. Då kom jag på det. Lördag. Det var lördag idag. Idag skulle Liam och hans familj komma på middag. Jag satte mig på sängkanten och gnuggade mig i ena ögat. Gud, vad trött jag var. Jag måste ha varit riktigt utmattad igår efter att jag och Liam hade pratat. Men nu ska vi inte tänka på det, idag ska vi ha roligt. Jag gick fram till garderoben och valde röda stuprörsjeans och en rosa tröja som jag älskade. Den var jätteskön men jag skulle aldrig ha den i skolan. De skulle bara reta mig ännu mer. Marcus gick förbi, men backade tillbaka när han fick syn på mig.
”Wow!” Jag såg osäkert på honom.
”För mycket alla hjärtans dag?”
”Nej, det ser jättebra ut! Det var bara länge sen jag såg dig i den tröjan. Supersnyggt!” Mina kinder blev lätt röda och han flinade. ”Gå ner och ät nu. Din pappa ville väcka dig tidigare, men jag sa åt honom att låta dig sova.” Jag log.
”Tack.” Han gjorde honnör och försvann. Jag skakade bara på huvudet.
Pappa stod i köket och gjorde pannkakor. Han var precis klar när jag kom ner.
”God morgon.”
”Mm,” var det enda jag orkade svara.
”Kan du stänga grindarna till vardagsrummet och trappan och ta med Lukas hit?” Jag nickade och plockade upp Lukas om satt under bordet i vardagsrummet. Sen stängde jag grindarna till både vardagsrummet och trappan så att han inte skulle kunna gå någonstans där han inte fick vara själv. Jag satte ner honom på trasmattan i köket och han började tugga på den röda plastbilen han hade i handen. Samtidigt som jag satte mig till bords kom Marcus ner. Han klev över grinden och fick hoppa på ett ben när han inte kom över direkt. Han gick in i köket och tvärbromsade när han fick syn på Lukas på golvet.
”Och där satt du.” Lukas bara log och dreglade lite.
”Marcus?” Han tittade upp och log mot pappa.
”Yes, darling?” Pappa rodnade häftigt och jag försökte hålla mig för skratt.
”Kom och sätt dig,” fick han fram när han samlat sig lite. Marcus flinade och satte sig på sin plats.
Vi hade ätit en stund när pappa ställde frågan.
”Nervös inför ikväll?” Jag stannade upp en kort stund.
”Nej.” De såga båda skeptiskt på mig.
”Är det säkert det?” frågade Marcus flinande. Jag rodnade lätt.
”Ja.”
”Det är ju din första middag med pojkvännen och familjerna. Vad som helst kan hända.” Jag såg misstänksamt på hans och pappas lite för oskyldiga miner.
”Det är bäst för er att ni inte planerar något.”
”Som vadå? Snälla, berätta. Jag älskar att höra pinsamma saker.” Jag blev ännu rödare och fortsatte äta.
”Glöm det.”
Klockan sex var vi alla färdiga. Det enda som saknades var Liams familj. Marcus och pappa hade bytt till lite finare kläder; lite snygga tröjor och jeans. Jag satt i köket och stirrade ut genom fönstret med fjärilar i magen. Tänk om Linn och Nicklas inte gillade pappa och Marcus? Jag bet mig i läppen och trummade med foten på golvet. Varför var de inte här än? Jag sneglade på klockan. Fem över sex. Jag vände blicken mot gatan igen och en bil kom körandes… men den fortsatte förbi.
Det var inte förrän klockan blev tjugo över sex som en bil svängde upp på vår uppfart. Jag svalde hårt och reste mig i samma ögonblick som det knackade på dörren.
Kommentera (A)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Eclipse - 18 aug 11 - 03:37 | | Och hallå! Nästa avsnitt då?? Ge mig! *Sträcker ut armarna och stirrar på dig* Ge miiiig *Viftar gnälligt med armarna* | Eclipse - 18 aug 11 - 03:33- Betyg:  | | Gah, självklart blir liam arg! Och ja, sebastian, du måste anmäla det! Jag vet att hon är din mamma och jag vet att du inte vill, men kom igeeen, hon är en bitch, precis som hennes mamma! | | PlEaSeKiLlMe - 9 apr 11 - 14:58- Betyg: | | helt jävla AWESOME :D | | Alli_ - 30 mar 11 - 15:10 | | jättebraaaa! :D mejla gärna nästa del:) | | Emelyeeh - 22 mar 11 - 14:20- Betyg: | | Jättebra 8D Du får gärna mejla nästa.. (A) | | Ferdos-Lina - 19 mar 11 - 23:37 | | Jättebra del,mejla när nästa del kommer! | | FR3KSHOw - 19 mar 11 - 17:01- Betyg: | | ÄNTLIGEN! :D skkriv meeer! :D | | Idizzen - 19 mar 11 - 13:47- Betyg: | har sträckläst alla delar nu och jag är helt fast!
Mejla när du skrivit nästa <3 | | Samme15 - 18 mar 11 - 23:05- Betyg: | bra bra bra bra :D
Mejla nästa :P | | 134643 - 18 mar 11 - 20:06 | | Alltså du är riktigt grym på att skriva :D! |
|
|
|
