Zeynab, del 3 |
Zeynab sprang till sitt rum och börja gråta .
Efter en stund tänkte hon att det inte skulle hjälpa nåt att sitta och gråta här. Zeynab torkade snabbt bort tårarna och gick till köket där resten av familjen satt. Najat grät högt. Aymen blev inte trött på att fråga :
– Vad betyder påkörd?
– Att en bil kör på någon.
– Kan man dö?
– Ja…
– Så det betyder att Sara kanske kommer att dö, viska Aymen och börja gråta. Ahmed pratade med doktorn i sjukhuset, Sara hade fått hjärnskakning och brutit armen. Ahmed och Najat gick dit snabbt efter samtalet med doktorn. Zeynab tog sina småbröder till vardagsrummet och satte sej mellan dem i soffan. Hon börja gråta igen, hon var mycket orolig för sin syster. Hon tänkte på att hon först har en sån svår och jobbig dag i skolan och nu det här. Zeynab såg sina småsyskon somna och hur kände trött hon var. Och somna strax efter dem.
Hos Lena var det rena katastrofen. Rektorn hade fått reda över vad
hon hade gjort. Han hade ringt hem till henne och berätta att hon mobbade en tjej för hennes religion, Och att det är förbjudet i Sverige. Hennes mamma hade blivit rasande på henne
– Hur kan du göra så mot en stackars tjej! Skrek hennes mamma.
– Det var inte mening att såra henne! Skrek hon tillbaka och kände hur hon ångra sej för det hon gjorde, och exakt idag när hennes mamma skulle supa natten lång.
- Meningen eller inte så är det förbjudet fattar du väl, suckade hennes mamma. Du är tillräcklig stor för att få ett straff av polisen.
Hon gick till köket och tog en starköl och blev full snabbt.
Lena blev rädd. Hennes liv var katastrof. Hon hade inget pappa som de flesta hade, hennes mamma var alkoholist. Allt pengar gick slut på alkohol. Hon var tvungen att snatta ibland fast än att hon inte ville. Hennes mamma brydde sej knappt om hon var hemma eller hon om hon fick det hon ville.
Lena börja att storgråta när hon kom på att hon skulle ha en stor party och som hon nästan redan hade bjudit in hela skolan till.
Hon vakna av att hon kände att det kittlade i hennes öra, det var hennes mamma som viska
– Zeynab vakna! Sara mår bra nu.
Hon krama sin mamma så hårt hon kunde hon pussa henne på pannan, och kände hur all oro Försvann. Aymen och Ali hade också hört vad deras mamma hade viskat de blev glada och hoppade runt. Noha sov fortfarande.
Nästa dag kunde hela familjen gå och hälsa på Sara. De tog med sej presenterna de hade köpt dagen innan. De kom fram till sjukhuset det var vitt överallt och det luktade rent. När de gick in till rum nr 67 låg Sara och sov. Det var massa sladdar och rör som var tejpade på henne. Doktorn sa att hon kunde höra vad vi sa men hon kunde inte svara för hon var liksom halvvaken men kommer snart att bli bättre. De sa grattis och la presenterna på bordet och gick hem. Hon var jätte trött så hon gick in till sitt rum för att vila. Plötsligt blev hon ledsen för det som hände i skolan, och grät tyst så ingen skulle märka. Och hon somnade. När hon vakna märkte hon att det var morgon och at hon hade sovit hela eftermiddagen igår. Hon såg att resten av familjen fortfarande sov. Hon bestämde sej för att laga frukost. Hon gjorde omellet, mackor och te, och dukade fint. Hon väntade på att familjen skulle vakna medan hon titta på tv. Hon titta på ett program som handlade om doktorn Som ger fel mediciner till de sjuka som blir handikappade, den var spännande. När den gick slut hade Najat och Aymen vaknat, medan de borstade tänderna vaknade resten av familjen. Minna grät och skrek för hon för ville ha sin mamma. De åt frukost och gick till sjukhuset igen. De såg hur hon mådde.
Hon var fortfarande halvvaken så de pussa och hälsade henne och la en bukett med rosor på bordet bredvid de Oöppnade presenterna de hade lagt igår. När de gick hem ringde telefonen och Ahmed svara.
Det var polisen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | rafif_93 - 25 dec 06 - 03:02- Betyg:  | | fortsätt!!!!!!!1 | | nona - 15 jun 06 - 05:48- Betyg: | mer!
du kan ju :P |
|
|
|
