[hpff] Love will not play any games - 1 |
Mjoo, då är jag väl tillbaka. En liten fågel (madelen3) viskade i mitt öra att det börjat lite smått med HPffs här på dikta och då kände jag att det var värt att se efter och javisst, det första jag ser när jag loggar in är en HPff - yippie! så jag bestämde mig för att lägga ut en ff som jag skrivit lite på. Hoppas att ni tycker om den!
It is good to be back.
Den är till dig Madde, för att du aldrig lät mig ge upp.
Kapitel 1. No way, I will not do it.
Han följde henne med blicken då hon gled ner bredvid sina vänner vid ett bord som var så långt ifrån det som han själv satt vid att om det inte varit för det illröda håret skulle hon smält in i mängden av andra elever. Hon hade ingen aning om att han betraktade henne men även om hon hade råkat titta åt hans håll, något som dock var högst osannolikt, skulle det inte göra någonting för hans blick var fylld av ingenting annat än ren avsmak.
Draco rynkade på näsan när hon slängde det flammande håret över axeln, precis som om det givit ifrån sig en vind av en otäck stank, och just som han skulle vända sig om mot sina egna vänner fångade någonting annat hans blick, eller snarare någon.
Aline Taylor satt vid andra änden av slytherinbordet och tittade mordiskt på honom. Hennes annars mörkblå ögon såg nu nästan svarta ut och var så hårt ihoppressade till smala strimmor att Draco undrade om det faktiskt var möjligt att hon kunde se någonting. När hon tyckte att han hade fått nog av hennes om-blickar-kunde-döda-blick satte hon näsan i vädret och vände ryggen mot honom.
”Problem med damerna?”, undrade Blaise med ett flin och Draco tittade på honom. Ur ögonvrån såg han hur Pansy ryckte till och han antog att hon ägnade sin fulla uppmärksamhet åt deras nya samtalsämne för hon slutade tvärt att prata med Daphne Greengrass.
Som svar på Blaises fråga himlade Draco med ögonen och spetsade en bit bacon med sin gaffel.
”Damer har aldrig varit något problem för mig.”, sade han och granskade baconet med fundersam blick innan han stoppade det i munnen.
Blaise skrattade och skakade förstrött på huvudet. Pansys ansikte hade antagit en blossande röd färg och för att försöka låtsas som att hon inte kände sig träffad sträckte hon sig efter sitt glas och började hälla upp pumpajuice till sig själv och Daphne. Crabbe och Goyle satt på varsin sida om honom och gluffsade i sig allt som kom i deras väg medan Tracey Davis tittade på dem med en blick som sade att hon tappat aptiten.
Det var lördag morgon. Stora salen var nästan full av yrvakna elever som gäspade och gned sina ögon innan de började ta för sig av frukosten. Draco och hans gäng hade suttit där i lite mer än en halvtimme och under den tiden hade solen höjt sig tillräckligt mycket på himlen för att dess strålar kunde lysa upp salen. Det tordes bli en underbar dag. Inga lektioner, inga läxor som var tillräckligt värda att lägga ner energi på och quidditchträningen var inställd på grund av att deras nya kapten Christian Boyce hade fått straffkommendering från när han försökte förhäxa Rawenclaws kvastar innan quidditchmatchen förra lördagen. Även om de vann matchen förlorade de 100 poäng, trots Snapes försök att övertala Flitwick att det bara varit en olyckshändelse.
”Aline ser verkligen rasande ut... Vad har du gjort med henne?”, Millicent Bulstrode vände sig mot Draco med ett nyfiket uttryck i sitt runda ansikte och avbröt hans tysta njutning. Draco suckade otåligt och ryckte svarslöst på axlarna. Sanningen var att Aline bara varit ett tidsfördriv och ett sätt att slippa ha Pansy hängades hack i häl. Till en början hade allting varit precis som han ville ha det. Ingenting seriöst, hon mättade hans lustar och han gav henne en hög status. Men som det hade varit med alla hans andra flörter ville hon ha mer och slutligen hade hon förvandlats till en kopia av Pansy. Han hade inte haft något annat val än att dumpa henne.
”Du kanske har någon ny på gång?”, frågade Blaise med en spefull ton.
”Det kan nog lätt bli fixat.”, besvarade Draco lugnt och förde bägaren med pumpajuice mot munnen.
”Hur lätt?”
Draco gav ifrån sig ett skratt och höjde ena ögonbrynet mot honom för att se om han var ute efter att provocera honom och förvånadsvärt nog var det faktiskt så det såg ut. Blaises ansikte var roat och på hans läppar lekte ett brett flin. Han satt med armarna korsade över varandra på bordet och lutade sig en aning framåt. Draco satte sig likadant.
”Väldigt lätt.”, sade han bara.
De andra runt omkring väntade spänt på vad som skulle hända mellan de båda pojkarna och efter en stund av konstant stirrande in i varandras ögon öppnade Blaise munnen för att yttra sig.
”Menar du att du kan få vem som helst?”
Draco nickade självsäkert.”Vem som helst.”
Blaise såg ivrig ut och det lyste vadslagning i hans ögon. Han rätade på sig och tittade på de andra som såg minst lika angelägna ut.
”Isåfall vill jag göra ett vad. Jag tror inte att du kan få vilken flicka som helst, det är omöjligt. Därför slår jag, Blaise Zabini, vad med dig, Draco Malfoy, om att du ska bevisa motsatsen tills jul.”
Draco fnös och log ännu bredare.”Tills jul? Lätt som en plätt.”
”Bevisa det då.”
Draco tittade länge på honom. Sedan gick hans blick över till Pansy, vars ansikte var fullt av hopp och iver. Daphne såg högst intresserad ut och både Tracey och Millicent log med hela ansiktet. Crabbe och Goyle hade slutat äta.
”Kör till. Du väljer, vem som helst.”, sade han.
Blaise vände sig om och började söka efter en passande kandidat. Till Dracos förtretan verkade han inte bara inkludera slytherin utan även de andra elevhemmen. Just som han skulle protestera fångade någonting i ögonvrån hans uppmärksamhet och när han vände huvudet åt vänster möttes han av Potter och hans gäng. Hatet bubblade upp och han blängde på den ärrskadade glasögonormen. Tillbaka fick Draco en minst lika mordisk blick och det såg nästan ut som att Potter skulle stanna, men någon tog tag i hans arm och manade på hans steg. Bakom honom gick Weasley och hans lillasyster. Hennes steg var lätta och det såg nästan ut som att hon dansade över golvet. Det var väldigt irriterande. Just som hon passerade dem ryckte Blaise till och även han följde efter med huvudet. Sedan vände han sig om med ett belåtet leende.
”Henne.”
Draco skakade på huvudet.”Inte en chans, jag gör det inte. Välj någon annan.”
”Jag tycker det är ett utmärkt val.”, inflikade Pansy och tittade skadeglatt på Draco. Hon njöt av det här eftersom hon visste att det fanns ingen chans att hon behövde vara svartsjuk.
”Instämmer med Pansy. Om du kan få Weasley-tjejen på fall erkänner jag mig besegrad för alltid.”
”Glöm det. Jag har ett rykte att tänka på, ett efternamn att leva upp till! Jag kan inte beblanda mig med blodsförrädare. Det är en skymf!”
De andra skrattade men Draco satt med stel min. Aldrig i livet skulle han gå med på vadet. Hur kunde de välja någon som Ginny Weasley? Hade dem verkligen ingenting innanför pannbenet? Det enda som hade varit värre var om han hade föreslagit den där Granger, men å andra sidan var en häxa som svikit sin ras för att istället umgås med smutsskallar ändå långt över gränsen för skam.
Blaise smackade upprepade gånger med tungan och skakade på huvudet.”Jag trodde inte att du var så feg Draco. Men jag antar att det måste gå i släkten, med tanke på din far...”
”Våga inte dra in min far i det här, Zabini. Han har tjänat mörkrets herre mer än vad din lilla råtta till gubbe någonsin har kunnat våga drömma om.”, väste Draco mellan sammanbitna tänder. Blaise insåg att han hade gått för långt men han visade det knappt. Istället la han armarna i kors över bröstet och sade:”Om så är fallet, hade han nog skämts över att ha en sådan ynkrygg till avkomma.”
Draco gnisslade nästan tänder och om inte lärarbordet varit fullt av lärare hade han dragit sin trollstav snabbare än att Blaise hunnit blinka. Vadet lät mer lockande nu. Det skulle ha varit en sådan triumf att visa för sina vänner att det inte fanns någonting som han inte kan klara av. Dessutom var det ju bara ett spel. Det enda han behövde göra var att få henne på fall, sen var det slut. Men hon var ju en blodsförrädare …
”Om jag vinner... Vad får jag?”, sade han och Blaise log snett. Han visste att Daco skulle gå med på det.
”Ära, respekt, jag går till och med ned på knä. Och jag är villig att ge dig 100 galleoner. Men det ska hålla tills jul.”
Draco slöt ögonen och försökte tygla alla tankar som flög runt i hans huvud. Flickan Weasley skulle bli otroligt svår, ja nästan omöjlig. Men han hade märkt att hon ägnat honom sina blickar lite då och då, kanske var det ett gott tecken? Nej, vem försökte han lura. Det här skulle krävas oehört hårt arbete. Ioförsig var det två månader till jul, vilket ändå var rätt lång tid. Det skulle kanske kunna gå ändå, och 100 galleoner var inte heller dåligt.
Blaises ögon smalnade en aning, men det sneda leendet var kvar.
”Överens?”
Han sträckte fram en hand mot Draco och Draco visste att om han fattade den fanns det ingen utväg. Då skulle han bli tvungen att fullfölja det.
Det var knäpptyst runt bordet. Draco lät sin hand greppa Blaises.
”Överens.”
Share a comment :*
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Edwin82Therese98 - 5 apr 11 - 17:36- Betyg:  | Tog bort min kommentar för den var så sugig och var sur.
Fortfarande.
Men här har du en kommentar som är någorlunda bra iaf.
Jag har just fått två knytnävar i huvudet och har ont.
Det var fantastisk :) Älskar Draco, gillar hur du skrev att han
"förde bägaren mot munnen" det fick mig att tänka om lite om hur jag skrev.
Gillar även idén med Draco och Ginny ;) Eftersom de är typ,
mina favoriter, delvis för att Ginny är den snyggaste tjejen,
ur Harry Potter böckerna, och Draco snyggaste killen x`D
Vad ska jag mer skriva? | | JennnyJ - 4 apr 11 - 18:05 | ÅH. förlåt gånger tusen för att jag inte kommenterat! Jag vet att jag smygläste den här uppdelat på flera lektioner en hel skoldag och att det var de enda som fick mig att orka mig igenom skolans alla jobbigheter. du skriver så stört underbart och jag kan inte annat än älska varenda ord. du är talangfull, vet du det? och den här idén - AMAZING girl! du har mig fast och jag hoppas, hoppas, hoppas att du skriver en ny del snart!
/JvJ | | Maadelen3 - 15 mar 11 - 00:02- Betyg: | OHMYGOOOOOOOOOOOOOOD I AM SO PROUD THAT I AM BLESSED ENOUGH TO BE YOUR BROTHER, THAT YOU ARE SUCH AN AMAZING WRITER AND THAT YOU ARE WRITING SUCH AN AMAZING STORY! ALL LOVE TO YOU
och jag är också MER ÄN VÄLDIGT lycklig och stolt över att jag har fått läsa detta bästighetiga INNAN ALLA ANDRA!!! FETT AWESOME DU ÄGER SÖNDER TOTALT JAG ÄLSKAR DENNA SKRIV MER VI HÖRS IMORN FÖR JAG GLÖMDE SKRIVA MITT TACKTAL ÅT DIG (fuckmylife liksom) SÅ SKA GÖRA DET NU DU ÄGER TOTALT BRORSAN SÅ SATANIGATAN BRA DENNA ÄR JA JAG ÖVERANVÄNDER CAPS PUUUUUSSSS |
|
|
|
