Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Hp ff - Have you heard the rumours? [del 15]

tusen gånger tack för era underbara kommentarer - ni är världens underbaraste. okej? och angående en fråga som ställdes i tidigare delen: ja, jag skriver den kursiva texten/meningen själv och jag blev stört glad när du sa att du gillade dem. nu ska jag inte hålla er från läsningen något längre, den här delen är inte så jätte lång men jag var tvungen att bryta där för att det skulle passa in i historian.
/JvJ


det jobbiga med dåliga idéer är att man inte förstår att de är dåliga innan man provat.
(och inte ens då kan man erkänna att idén var just det - dålig)


”Kom igen, vad väntar du på?” Otåligheten lindade sig in i Kathys röst och med en suck lät hon händerna vila på höfterna.
Flint drog ihop ögonbrynen och såg på henne, fingrarna vitnade i sitt grepp kring trollstaven.
”Jag vet inte om jag vill göra det här, Garren”, sade han och skakade långsamt på huvudet. ”Vi har ingenting att prova det på innan, vad händer om jag gör fel?”
”För hundrade gången, det kommer inte gå fel”, sade Kathy och gnuggade pannan med handflatan. Hon såg på den långe slytherineleven och slogs för första gången av hur osäker han såg ut där han stod iförd sina grönrandiga sovkläder med mörka ringar under ögonen, det spända uttrycket kring hennes mun mjuknade. ”Förlåt, jag vill bara-”
Han höjde handen för att tysta henne och skakade sedan på huvudet. ”Om jag gör det här, lovar du då att aldrig mer väcka mig i mitten av natten?”
”Jag lovar”, sade Kathy och kollade än en gång ut genom klassrumsdörren, korridoren utanför låg öde. Hon kom tillbaka och ställde sig ett par meter framför honom. ”Säg bara formeln som står i boken så lovar jag att allting kommer gå bra.”

Månen kikade fram mellan molnen och det vita ljuset letade sig in genom glasfönstren tills de fyllde hela rummet med ett behagligt ljus. Stearinljusen som de placerat på katedern fladdrade och Flint svalde ljudligt.
”Kathleen-”
”Gör det bara”, fräste hon och slöt ögonlocken medan hon förberedde sig för vad som skulle komma.
Medan hon stod där och väntade fylldes hennes huvud av bilder. Hon såg Oliver Woods breda leende och glittrande ögon när de pratade med varandra den där första kvällen. Hon hörde hur Fred skämtade med henne. Såg hur de jagade varandra över quidditchplanen. Hon mindes hans doft när han kramade henne. Tårarna rann ned för hennes kinder och kroppen skakade. ”Snälla Marcus-”
Memoria erí taran el’ru”, Flints röst darrade lätt och det var med slutna ögon han lät trollformeln fara genom luften som en silverne stråle.

Rummet fylldes av tystnad. Månen gick återigen i moln och stearinljusen kastade långa skuggor.
Marcus Flint öppnade först ena ögonlocket, sedan det andra. Hopsjunken på golvet låg Kathy och det var med en orolig min han tågade genom rummet.
”Garren?” Han böjde sig ner och letade vid halsen efter en puls, han fann den snart och andades lättat ut när det stod klart att hon fortfarande levde. ”Kom igen nu, vakna.”
Kathy rörde sig inte och hennes ögon stirrade in i stenväggen bakom honom, Flint kände hur paniken växte sig allt större inom honom när han tillslut kom för sig att bära upp henne.
Under hela vägen upp till sjukhusflygeln förbannade han sig själv och lovade att aldrig, aldrig mer göra någonting sådant här. Nästa gång skulle han bara ta mod till sig och skicka ett brev till Diane istället för att hjälpa hennes lillasyster med sina sjuka påhitt.

”Pomfrey?” Dörren till sjukhussalen var stängd och han sparkade på den för att inte behöva sätta ner den fortfarande avsvimmade Gryffindoreleven. En lampa tändes och madam Pomfrey tittade ut.
”Vad väsnas ni för, Flint?” Frågade hon innan hon fick syn på Kathy som låg i hans armar. ”Kom in men var tyst – fröken här är inte min enda patient och det råkar vara mitt i natten -”
”Jag hittade henne såhär”, ljög den långe slytherineleven och placerade henne på en av de lediga sjukhussängarna.
Madam Pomfrey höjde på ögonbrynen. ”Och vad gjorde ni ute så här sent, om jag får fråga? Ett lustigt sammanträffande? Och fortfarande iförd er pyjamas, sömngångare kanske?”
Flint ryckte på axlarna. ”Kan jag gå eller?”
Han rörde sig bort mot dörrarna igen men stannade upp med handen på dörrhandtaget.
”Kolla hur hon har det med minnet”, sade han lågt innan han försvann ut ur sjukhusflygen, väl medveten om att Madam Pomfrey skulle låta professor Snape prata med honom imorgon.

lämna en lång, lång kommentar om vad ni tyckte (bara för att jag avskyr varje gång era ord tar slut)så lovar jag att skriva klart nästa del så fort som möjligt.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
LipsOfAnAngel - 9 mar 11 - 20:53- Betyg:
Åh, herregud, vad spännande! Du är lika duktig som vanligt! :D
LisaHoglund - 8 mar 11 - 23:40
Åååååh! Shit, vad spännande! Du är verkligen bra på att fånga känslor i få ord och att få till cliffhangers på slutet! Du är helt underbar på att skriva - jag hittar ingenting som jag tycker ska ändras <3
Maadelen3 - 8 mar 11 - 20:02
(och förresten, OM jag vill läsa?!?!?! KLART som korvspad att jag vill läsa!! du vet att jag tycker du är en av dom bästaste nånsin och jag skulle dö om jag INTE fick läsa)
Maadelen3 - 8 mar 11 - 20:01- Betyg:
haha tror du inte att jag lyckades pricka in läsningen med en låt som gör att jag känner stämningen och hans oro och allt ännu mer? EHHH JO!
men alltså seriöst jenny, du är så sjukt otroligt förbaskat bra att jag bara vill dö!!! och du får mig att tycka om flint också, åååh han är som så gullig som är orolig för kathy och som tog henne till sjukhusflygeln, TÄNK om han hade lämnat henne!!! :o men iallafall, SJUUUUUUKT bra och jag gillar hur du skrev det med formeln :D undrar dock väldigt mycket vad som ska ha hänt nu, för om jag känner dig rätt (vilket jag faktiskt tror att jag gör kära remi) så HAR nånting hänt... hoppas jag :D hehehehehe
omg
du är så sjukt bra och nu så får jag snart damp och du vet hur illa jag blir då jag får damp (ILLAAAA) sååååå jag ska fortsätta äta mina chips, glädjas över att jag har en sånhär totalt superduktig och väldigtväldigt underbar storasyster som du!! mmmmmh också ska jag se en film med käraste rupert grint och dregla lite över han hihi
PUUUUUUUUUUUUSSSSS PÅ DIG OCH DIN BÄSTIGHET KÄRASTE DU, GLÖM ALDRIG ATT DU ÄR BÄST OCH ÄT MYCKET GOTT NU IKVÄLL OKEJ?? BRA <333
Edwin82Therese98 - 8 mar 11 - 16:51- Betyg:
Innehålls rik och väldigt bra skrivet,
blev extra glad eftersom våran lärare sagt till
oss att inte ha håltimme, istället matte -_-
Men det här piggade upp mig direkt när jag kom hem :D Puss!
Mejla såklart nästa, Marcus är så sööt :D Oliver Wood =sötare ;d <3

Fortsätt som du gör, och du kommer att gå långt.
mii - 8 mar 11 - 00:26
Bra skrivet men det känns som om något saknas, men jag kan inte
sätta fingret på vad det är. Kanske någon form av att få med omgivningen
lite mera i texten, eller nåt?
Nå nu flummar jag igen, har blivit skitdålig på att ge konstruktiv kritik,
speciellt när jag inte själv helt säkert vet vad jag menar, men jag väntar
med spänning på nästa del. Skicka mail? Höll på att missa den här delen xD

Skriven av
JennnyJ
7 mar 11 - 21:40
(Har blivit läst 91 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord