Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

I ett virrvarr av drömmar föds längtan: 3 // HP-ff

Del 3 är här! Är själv inte så nöjd med den men, men, vad ska vi säga? Kan inte alltid bli så perfekt som man vill :/
Tack för alla kommentarer ;)
---------------------------------------------- -------

Kapitel 3

Sirius slog sig ned på det läderklädda sätet och log sitt mest retsamma leende. Aino satt mittemot honom och blängde mordiskt tillbaka mot honom. Spetsbehån som han fått fatt i hade varit generande, men hon var ändå tacksam över att han fångat in den. Det var ju trots allt hennes tur behå och det skulle ha varit väldigt pinsamt om den rymt iväg till en annan del av tåget. Hon snurrade en tunn vitblond fläta runt pekfingret. Lily satte sig bredvid henne, fortfarande med trollspöt i högsta hugg. Med ett elegant viftande hade hon packat Ainos koffert och förseglat den så att ingen liknande olycka skulle hända igen.
- Har ni, eh, haft ett bra sommarlov? frågade James och försökte bryta den kvävande tystnaden som lagt sig runt dem när Sirius och Aino varit färdiga med sitt ordväxlande.
- Helt okej, svarade Lily lättsamt och log tacksamt mot honom. Hon gillade egentligen inte James Potter speciellt mycket. Hon tyckte att han var arrogant och otrevlig mot folk. Kanske berodde hennes ogillande på hur James behandlat hennes bästa vän Severus redan från deras första år på skolan och på att han förhäxade andra lite hur han tyckte. Trots det måste hon erkänna att han hade mognat och faktiskt börjat bete sig under förra året samtidigt som Lily och Severus växt allt längre ifrån varandra.
- Så där, mumlade Aino och fortsatte tvinna runt på den stackars flätan.
- Hur har ert varit då? frågade Lily artigt tillbaka för att hålla konversationen vid liv.
- Jodå, vi har haft det finfint. Morsan kastade i princip ut mig, eller egentligen så stack jag men det var det smartaste och mest hälsosamma jag gjort i hela mitt liv, svarade Sirius och såg in i Ainos klarblå ögon.
- Oj då! sa Lily och tvekade om vad hon skulle säga därnäst.
- Det låter ju lite extremt, kommenterade Aino.
- Nej, du känner nog inte min mamma. Hon är speciell, hon gillar att halshugga husalfer och fjäska för min nygifta kusin Bellatrix, svarade Sirius med en grimas.
- Då är det hon som är extremt vrickade, slog Aino fast utan att tänka efter på vad hon sade.
När hon insåg sin groda slog hon handen för munnen och Sirius började skratta.
- Äntligen någon som är av samma åsikt!
- Hej, vänta nu lite! Är inte jag av samma åsikt då?
James daskade skämtsamt till Sirius på överarmen i spelad förtret.
- Men James du räknas inte…
Det knackade på kupédörren och Sirius avbröt sig. Remus Lupin kikade in genom dörren.
- Så det är här ni gömmer, sa han skämtsamt och klev in. Hans ljusbruna hår var en aning rufsigt och han såg trött och sliten ut.
- Nåjo, och tyvärr hittade du oss, svarade Sirius med en dramatisk suck och glittrande ögon.
- Det var ju en otrolig otur för dig då, kontrade Remus och vände sig mot James.
- Det börjar dra ihop sig till prefektmöte så kanske du borde byta om?
- Visst.
James drog fram sin koffert som legat under sätet och rotade fram en skrynklig svart klädnad medan Lily stirrade på honom. Hon förstod ingenting, varför skulle han med på mötet? Inte kunde väl..?
- Lily, du kommer väl med nu?
Lilys tankegång avbröts abrupt av Remus fråga och hon nickade stumt, fortfarande full av förvåning. Det var som om Remus kunnat läsa hennes tankar för han tillade snabbt:
- James har blivit utsedd till Förste ordningsman, hur konstigt det än låter.
- Åh!
Lily visste inte vad hon skulle säg så hon reste sig upp och betraktade James som nu krånglat sig in i klädnaden och nervöst rufsade om sitt hår med handen.
- Ska vi, eh, gå? frågade han.
De gick ut ur kupén och började gå genom tågvagnarna, mot tågets första vagn. De gick under tystnad med Lily i spetsen. Hon hade ett bistert uttryck i ansiktet och det mörkröda håret var hårt tvinnat i en inbakad fläta. Några yngre elever flyttade sig snabbt ur vägen när de kom gående. Tre sista års elever var väldigt skrämmande, men en prefekt och två ordningsmän var dubbelt så skrämmande. Speciellt Lily skrämde dem med sitt ansiktsuttryck, vilket egentligen var väldigt komiskt och lite ironiskt. Lily var trots allt en av de vänligaste och mest rättvisa personerna som blivit utnämnda till ordningsman under de senaste åren. Sedan att Remus och James gick som livvakter efter henne gjorde bara de stackars små elva år gamla eleverna mer oroliga, men vid efter tanke kanske det var lika bra så? För vem vet hur James kommer att klarar uppgiften som ordningsman?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
mii - 7 mar 11 - 21:04
Edwin82Therese98: Oj, tack för påpekandet, det är ändrat nu (:
Edwin82Therese98 - 7 mar 11 - 20:56- Betyg:
Haha jättebra Mii, dock glömde du en grejj :p "Hans ljusbruna var... osv.." men annars var det bra, gillar storyn :) !<3
Maadelen3 - 7 mar 11 - 20:38
hahaa naaaaaaaw, jamie-ponken är som söt han!! mer, tack:D
JennnyJ - 7 mar 11 - 19:13- Betyg:
ÅH! så otroligt underbart. jag älskar ditt språk och hur lätt man lever sig in i karaktärerna, det är så otroligt underbart att få läsa dina hp-historier igen <3
/JvJ

Skriven av
mii
7 mar 11 - 18:55
(Har blivit läst 45 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord