Skugggalver 5 |
Kapitel 5 skuggalvernas hem
(Mandro)
När jag vaknade igen var jag i ett stort rum. Ett vitt rum. Allt var vitt och ljusgult. Jag hade inga minnen om hur jag tog mig dit men jag tyckte jag kände igen sig från ängsdimmornas hem. Jag hade hjälpt dem komma ut ur alvriket för några år sedan och hade låtigt bli att döda dem trots att de senare inte kunnat betala. De var läkare och jag hade känt att jag behövde ha en skuld till dem. Nu låg jag här, som för att uppfylla min egen ”profetia”. Bandaget om min sida var utbytt och hela rummet Var fyllt av dis på grund av de stora kar med brinnande örter vid dörrarna. Det luktade inte illa men nästan för sött. Kväljande var ett ord som passade. Jag kände sig matt och oskärpt. Om det berodde på röken eller såret kunde jag inte avgöra. Jag försökte sätta sig upp men benen rörde sig inte. Det avgjorde saken. Det måste vara röken, jag kunde INTE bli så dåsig av ett vanligt köttsår. Jag var inte svartalv för intet. Dörren öppnades försiktigt och en skuggalv kom in. Han såg fortfarande ut som en högalv. Klädd i samma kläder. Grågrönt tyg på grund av hans familjefärger. Han drog fram en pall och satte sig invid sängen.
- Hur mår du sa han tydligt. Han uppförde sig pricis som om jag var efterbliven. Jag svarade sarkastiskt
- Utmärkt men varför har ni drogat mig? Jag ska inte gå lös och slakta hela erat hem på en stund så just nu är det lungt. Högalven ryckte till och stirrade på mig genom glasögonen.
- Du unge man är just nu inte i stånd att slakta någon. Eller så borde du inte vara det åtminstonne. Vet du hur mycket blod du förlorat? Hur kunde du komma på en sådan ide som att vara ute och röra dig med ett sådant sår.
- Lägg av gammling det är bara ett köttsår. Gammlingen såg roat på mig.
– Du kanske är mördare svart alv men en läkare är du inte. Genom att röra dig så mycket var du mycket nära att dö av blodförlust. Gammlingen reste sig igen.
– Efter som du verkar klara dig bra är det dags att jag går och ser till den unga fröken. Henne är det illa med. Jag reagerade kraftigt. Jag hade sett hennes nästan avhuggna arm.
- Hur är det med henne frågade jag snabbt. Gammlingen såg förvånat på mig innan han svarade
- Hon kommer behålla armen och överleva, men hon kommer alldrig få högerarmen lika stark som den vänstra. Hon kommer kunna utföra presitions arbeten som att skriva som tidigare. Men hon kommer behöva träna upp den andra armen till de mer tyngre arbetena. Han såg på Mandro. Prinsen är hos henne och har varigt det sedan han vaknade. Du har föresten sovigt i 2 dyngn utan uppehåll. Jag skulle uppskatta om du skikade efter honom så vi får arbeta ifred med henne. Han lyssnar inte på oss. Jag såg å honom med Den blicken. Den blicken skulle kunna få till och med en högalv att förstå att jag ville vara ifred. Han svalde och sa
- Jag skickar in mat sedan. Sen skyndade han sig ut och jag log. Det här kunde föra med sig vissa ljusglimtar.
(Sildar)
Sildar satt brevid Arras säng och höll den vänstra handen och stirrade på den. Han ville inte se vad de gjorde med den andra. Hon var blek och andningen svag. Men läkarna hade försäkrat honom att det inte var någon fara. Han hade inte sett så mycket av huset än. Han hade krävt att bli förd till henne direkt när han vaknade. Han hade blivigt förd hit. Ett tomt rum om man inte räknade med en säng det hade suttit läkare och arbetat med hennes arm sedan dess. De hade som det sett ut försökt sätta ihop senor och muskler. De var skickliga enligt vad han visste. Familjen Ängsdimma hade innan de förklarades skuggalver varigt de bästa av de alviska läkarna. Insidan av rummen var alviska men utan fönster. Antagligen för att dölja för männskliga ögon vilka invånarna var. Sildar ryckte till och koncentrerade blicken på Arra igen. Om han inte koncentrerade sig skulle han somna så trött var han
Kond kom in igen. Han var gammal även för en alv. Säkert över 1500år. Han hade glasögon på sig och log ansträngt när han gick fram till Sildar.
– Hon behöver ingen mer vård just nu. Det kan dröja ett par timmar innan hon vaknar. Ska inte ers höghet besöka svartalven. Han är vaken. Läkarna droppade ut ur rummet vid hans ord och vi blev ensamma kvar. Jag log och tänkte sarakastiskt att Jippi änkligen precis vad jag alldra helst ville. Jag sa ändå åt honom att visa var svartalven fanns. Han låg bara nedanför korridåren. Rummet var exakt likadant som det Arra legat vid med undantag för karen. I Arras rum hade luften varit frisk. Inte här. Tjock rök låg som en dimma i hela rummet och fick mig att vilja spy.
Svartalven log ett leende som såg ut som en katts som leker med en fågel.
– Hur är det svartalv? Frågade jag tonlöst.
- Jag har mått bättre lillprins, hur är det med tjejen då?
- Hon kommer vakna om några timmar tror dom, nu har jag en fråga, vem är du. Du verkar veta vem jag och Arra är men vem är du?
- Åhh bara det tja jag är en av de bästa svartalvs mördarna på flyckt undan din bror som bestämde mig för att reta honom genom att rädda hans bror. Mandro nattdolk var namnet något mer du ville veta?
Jag ståg bara där och stirra på honom jag hade väntat mig ändlösa timmar för att bara lirka ut honom namnet. Jag frågade förbluffat
– Räddade du oss och riskerade död genom blodförlust bara för att reta min bror? Svartalvens leende blev bredare.
- Nja inte riktigt fast det vore en godagbar ursäkt. Nej din lilla vän räddade mitt liv. Det var hon som band om såret först och gjorde så att din brors jägare inte kunde kontrolera hur han träffat.
Jag kunde inte dölja att jag blev förvånad Randil skikade så gott som alldrig ut jägarna, och efter en svartalvs mördare? Ingensom jag kände till hade bliivigt mördad på minst 50 år. – Skikade Randil ut jägare efter dig. Jag stirrade in i svartalvens ögon och insåg en sak. Svartalven var full. Det var en blank hinna på ögonen. Jag stirrade på karen med brinnande örter vid dörren. De hade nog mer andväning en att döva smärta. Svartalven log och fortsatte.
– Japp förstår du, det var att din trevlige bror bestämmde sig att han skulle bli en bra kung. Farsan eran sitter illa till förstår du lillprins. Jag var chockad. Ljög han eller var det sant. Jag kände att jag började bli dåsig. Det var dags att komma ut ur det här rummet,.
– Adjö då svartalv jag kommer tillbaka och hälsar på senare. Mandro blinkade stort.
– Gör du det lillprins och ta med dig mina dolkar. En Nattdolk utan sina verktyg gör ingen nytta. Jag backade ut ur rummet och stängde dörrn. Kond stod några meter bort. Om han hade tjuvlyssnat så syntes det inte på hans min. Jag gick raka vägen fram till honom.
– Varför har ni drogat honom sa jag upprört. Kond ryckte till.
– Ni måste förstå, vi var tvugna att dämpa hans smärta så att han inte skulle gå bersärk. Det är bara ett bedövnings medel.
- Det där medlet dövar mer en bara smärta. Ljug inte för mig Kond. Det finns tjogtals med örter som bedövar kroppen utan att berusa sinnet och paralysera. Nu frågar jag igen. Varför?
- Han är en svartalvs mördare, försvarade sig Kond. Jag kunde inte låta honom gå lös i huset. Jag brydde mig inte ens om att svara utan gick till baka til Arra. Hon sov fortfarande. Nu hade åtminstone lite färg kommigt tillbaka till hennes kinder. Jag satte mig på samma plats. Jag visste inte varför jag gjorde det här. Om jag kom tillbaka med kunskap om skuggalverna ängsdimma och Mandro skuggdolk plus att jag tog med sig en flicka som kände honom som alv kunde jag kanske bli förlåten. Men trots allt så hade jag och dom dödat 10 jägare och om Skuggdolken talade sant så kunde Randil vara glad att se mig som skuggalv. Om svartalven ljög så var chansen att bli förlåten så liten att jag inte kunde ta den. Dessutom skulle det innebära att Arra dog. Det kunde jag bara inte tillåta. Hon var min vän.
Arra var en männska som kände en alv. Mandro var en svartalvs mördare som räddat både en högalv och en männska och jag var vän med en människa och försvarat en svartalv. Dystert mummlade jag tyst.- Nu är vi visst skuggalver alla tre.
Och med de orden avslutas kapitlet. Jag hoppas att ni inte blir irriterad på min gramatik hela tiden=) Ni får försöka stå ut lite gran, är ni snälla. Och appråpå ingenting kommer snart mer av Mandros polare med i leken. Om inte nästa kapitel så det efter det.
|
| Kommentarer | | Mandro_Nattdolk - 14 jun 06 - 22:53 | | ska försöka skynda på men har rollspelat och så mycket på sistone |
|
|
|
