Oneshot - Första mötet |
Vi satt där på stenen du kalla för berget. Jag sa till dig att det inte alls var ett berg, utan en stor sten. Men du envisades om att det visst var ett berg.
Allt var så fridfullt, omgivningen skulle nog inte hamna i den romantiska kategorin hos en vanlig tjej. Men jag älskade den här platsen, utsikt över en massa sönder graffade konteinrar och en järnräls framför oss. Vi var på ett ställe du värdera högt, ett ställa fullt med konsten du brann för och som sedan gjorde min lilla låga större.
Jag blickar ut över alla tags, frågade dig vilken som var din favorit. Du pekade på din favorit som även var min. Jag granskar blygt din profil när du kollar ut över havet av graffitin.
Cigaretten du har i handen förs till munnen och dina läppar omfamnar den glödande pinnen. Drar in röken ner i lungorna och släpper sedan ut röken genom näsborrarna.
Jag har alltid tyckt att cigaretter är fina, och att se dig röka...jag vet att det skadar, jag vet att det till och med dödar. Men du var så otroligt fin.
En kall vind från norr drar över vårat ställe och vi båda huttrar till där vi sitter med våra tunna höstjackor. Han ställer sig upp och drar handflatorna i en rörelse mot varandra.
När han sedan sätter sig igen så är det märkbart att han sitter väldigt mycket närmre mig.
Vi snackar om allt och ingenting, skolan, hans familj, min familj, intressen, konst, livet, döden.
Jag kollar ner i knät och njuter av hans stämma, han pratar så lugnt och sansat, så fridfullt.
Plötsligt omfamnas min ena axel av en hand. Hans hand. Jag kollar på den och lutar sedan mitt huvud mot hans axel. Min hand smyger sig lätt över hans rygg och placeras där.
Du ber om ursäkt för att du måste röka igen. Jag säger att det inte gör något bara det inte kommer någon rök på mig. Han ställer sig upp igen och kollar på mig, hans glugg mellan framtänderna visas upp i ett litet leende. Ett under att jag inte förvandlades till flytande form, för jag smalt verkligen.
När han sedan sätter sig igen så lägger jag mina ben över hans och vi liksom kramar varandra. Ger varandra värme, för det var verkligen kallt. Du förbannade dig själv för att du inte hade tagit med en filt. Men jag tyckte det var lugnt.
Vi satt så i en lång och skön tystnad. Jag såg i ögonvrån att du kollade på mig, ville du kyssa mig?
Det var det jag kände, att du ville möta mina läppar med dina. Men ville jag?
Sist jag pussade en kille var i 5an, med min bästa killkompis.
Han försökte, han rörde lätt vid min haka och tänkte precis böja sig fram, men jag vek undan.
Gud vad jag skämdes, jag ville ju. Men min förbannade hjärna, den måste alltid övertänka.
En ursäkt slapp ur min mun, men han tystade mig direkt. Säg inte förlåt, gör inte det, sade han. Du är så speciell, men på ett väldigt bra sätt, tillade han.
Tiden gick, det började skymma. Lite mer än två timmar hade vi suttit där nu. Och det var ungefär då våra läppar möttes. Mina läppar fick äntligen formas efter dina. Och jag känner att ditt grepp om min rygg hårdnar och jag bara mjuknar mer. Det kändes så rätt. Du kändes så rätt.
Våran träff varade ungefär 3½timmar. När vi gick skilda vägar var jag oerhört förvirrad. Jag visste inte vad jag skulle känna. Skulle jag vara kär sådär omedelbums? Hur skulle jag känna? Jag kan ju inte sånt här, det här var ju första gången. Och vad kände han? Jag var en förvirrad själ.
Ditt sms lugnade mig.
-<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | PussEmma - 6 mar 11 - 18:41- Betyg:  | | Fin..<3 |
|
|
|
