Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Hp ff - Have you heard the rumours? [del 14]

Okej, jag vet att jag tappat magin lite, men jag kämpar verkligen hårt för att hitta tillbaka till den. Mina texter är inte lika bra som de brukat vara men jag hoppas att ni har överseende och ändå lyckas njuta av den här delen. Trevlig läsning och glöm inte att kommentera, annars skickar jag McG efter er.
/Er Jenny von J


prova få ditt hjärta utslitet, delat mellan två personer och krossats av bägge. prova det och säg sedan till mig att du vet hur det känns.

”Kathy, jag menar det – du kan inte göra så”, Lea grep tag i hennes arm så att hon tvingades stanna, Kathy vände sig mot henne med ögonbrynen hopdragna och boken pressad mot bröstet.
”Varför inte?” Frågade hon med darrande mungipor och backade ur hennes grepp, de hade precis passerad Hogwarts grindar och runtomkring dem började det sakta men säkert mörkna. ”Jag klarar det inte, du förstår inte hur det känns, jag har inte kunnat sova klokt på över en vecka.”
Lea pressade ihop läpparna och skakade på huvudet.
”Det är normalt att vara ledsen-”
”Jag är inte ledsen, Lee”, sade Kathy lågt och såg på henne en lång stund. ”Jag är tom. Jag vet knappt vem jag är längre, på några dagars tid har jag glömt bort hur det känns när man skrattar, hur det känns när man vaknar på morgonen utan en ständig värk i bröstet. Jag tror inte det kommer försvinna.”

Lea öppnade munnen för att säga någonting men avbröt sig när hon hörde en grupp skrattande elever, hon vred på huvudet och grimaserade.
”Vi tar det här senare ikväll”, sade hon och började gå mot slottet, hennes svarta hår fladdrade bakom henne när hon vred på huvudet. ”Jag tänker inte låta dig göra det.”
Kathy sade ingenting, hon stod bara kvar och såg hur hennes vän försvann allt längre och längre bort.
”Kathy?” Hon hörde Olivers röst men struntade i den. Hon kunde se hur han gick med armen kring Marys midja och leendet han sände henne över axeln var fyllt av osäkert. Kathy suckade, slöt ögonlocken för en kort sekund innan hon drog ett djupt andetag och gick förbi honom upp mot slottet – hon kunde känna hur tomheten inom henne växte sig allt större för vart steg hon tog.

Istället för att gå direkt upp till uppehållsrummet klädde Kathy av sig ytterkläderna i entréhallen och gick in till den stora salen. Det var ännu några timmar kvar tills kvällsmaten skulle serveras och de långa matsalsborden användes nu av pluggande elever.
Hon for med blicken över havet av elever, fastnade med den på en storväxt kille från Slytherin som satt placerad framför en av de stora eldstäderna. Med sammanbitna käkar gick hon genom salen och sjönk sedan ner på platsen bredvid honom.
Killen med det mörka håret ryckte till och vände uppmärksamheten från trolldrycksboken till henne.
”Garren”, han höjde på de buskiga ögonbrynen och Kathy ryckte på axlarna.
”Hallå Flint”, sade hon och sneglade mot boken framför honom. ”Pluggar du?”
Marcus Flint ruskade på huvudet och stängde boken med en liten smäll innan han såg sig omkring efter sina kompisar. ”Varför pratar du med mig?”

Kathy skrattade till.
”Jag har ingen som helst aning”, erkände hon och trummade lätt med fingrarna mot bordsskivan. ”Vad jag minns är du ganska bra på det här med trollformler, eller hur?”
Flint såg på henne en lång stund och kliade sig på sin stubbiga haka. ”Jag kan väl en del, vadå, behöver du hjälp med att hämnas på någon eller vadå?”
”Kanske det”, Kathy lade ner den nyinköpta boken på bordet och sköt fram den mot honom. ”Om du gör det här för mig så lovar jag dyrt och heligt att aldrig mer reta dig för att du gillar min syster.”
Flint drog ihop ögonbrynen och någonting beslöjade hans blick. ”Tror du jag skulle bli kär i en ynk?”
Han skakade på huvudet men dimman i hans blick skingrades lätt när han såg Kathys ogillande min, han såg sig omkring över axeln igen, ville vara helt säker på att ingen lyssnade på dem när han lutade sig framåt.

”Okej, förlåt”, viskade han och gnuggade sig i pannan. ”Jag bryr mig inte om ifall hon har magi eller inte, hur mår Diane?”
Kathy log. ”Du får väl skicka en uggla till henne och fråga, men kom igen nu. Tror du att du kan hjälpa mig eller inte?”
Marcus Flint suckade och drog åt sig den gamla boken, han bläddrade fram till den sida som hon markerat och höjde på ögonbrynen. ”Har det här med Weasley att göra?”
Kathy spärrade upp ögonen och vred huvudet åt hans håll. ”Hur känner du till om mig och Fred?”
”Snacket går på planen”, sade han kort och skakade på huvudet innan han böjde sig närmre de gulnande pergamentbladen för se texten tydligare. ”Är du helt säker på att du vill göra det här? Det är inte alls som att radera minnet totalt, det är mycket mer komplicerat och jag vet inte vad som skulle hända om någonting gick fel.”
Kathy bet ihop käkarna och nickade. ”Jag är helt säker.”
Flint såg på henne en stund och suckade. ”Skicka mig en uggla eller någonting när du är redo, jag ska försöka hjälpa till, om det här verkligen är vad du vill.”
Kathy reste sig upp och tog tillbaka boken, hon tackade honom och började gå därifrån.
”Hälsa din syrra från mig!” Hörde hon Flints röst bakom sig och kunde inte låta bli att dra på läpparna.

”Kat!”
Hon klev precis ut ur stora salen när Hallie kom in genom slottsporten och hennes kinder var rosiga av kylan medan ögonen glittrade.
”Hur var det?” Frågade hon med ett trött leende när hennes ljushåriga väninna krokade i sin arm i hennes för att börja gå upp för den breda marmortrappan. ”Hade du och Will trevligt?”
Kathy visste att hon inte behövde fråga mer än så, Hallie började genast berätta om sin fantastiska dag och när de stod framför den tjocka damens porträtt var hon fortfarande inte färdig.
”Och du skulle ha sett Jeremys min när Willie kysste mig hejdå”, Hallie fnittrade till och snubblade in genom den lilla öppningen. Kathy följde leendes efter och kunde inte låta bli att skaka på huvudet.
”Jag lovar, han är fortfarande kär i mig”, sade Hallie med glittrande ögon och slängde med sitt långa hår. Hon såg sig omkring i sällskapsrummet och leendet på hennes läppar växte sig allt större när hon såg Lea. ”Jag måste berätta allting för henne också.”
Kathys leende svalnade när hon mötte Leas blick som i tysthet försökte få henne att ändra sitt beslut. Kathy skakade på huvudet ursäktade sig och försvann upp till sovsalarna. Det var bäst såhär.

.

kan ju passa på att göra lite reklam för två andra hp-historier som är igång, författare är mii och edwin82therese98, det är trevlig läsning och jag väntar spänt varje dag på att fler av ni underbara harry potter skribenter ska uppdatera de historier som jag följt så länge och längtat så länge att få läsa mer av. ni är underbara.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
LisaHoglund - 7 mar 11 - 23:11- Betyg:
Åååh, vad spännande! Marcus Flint av alla människor, det var inte vad man förväntade sig :o Otroligt bra som vanligt, spännande och välskrivet!
mii - 7 mar 11 - 00:33
Underbart Jenny! Väntar på mera ;)

Och tack för reklamen (:
Cannedcorn - 6 mar 11 - 23:59
Jag menade såklart texten och inte testen ._.
Cannedcorn - 6 mar 11 - 23:59- Betyg:
Förresten, den där testen som är i olika färger, kommer du på dom själv?
Dom är typ helt magiska. Det är något över dom som gör att man fastnar och kan läsa dom flera gånger om..
Fortfarande lika bra btw :]
Maadelen3 - 5 mar 11 - 22:09
eftersom min kommentar tydligen vägrar synas (vilket gör mig rättså pissed) så gör jag en ny:
(om jag vill läsa?!?!?! klart som fanken att jag vill läsa?? VAD ANNARS?! HIHI)
FÖR DET FÖRSTA: Du får mig att tycka om Flint RÄTTSÅ MYCKET haha, han verkar sjuuuuukt söt allvarligt jag typ dör på han haha, ååh att han är kär i en ynk får mig nästan lite inlove med han (även om fred är min enda riktiga man <3) hihi.
SEN SÅ FÅR JAG DAMP EFTERSOM JAG INTE FÖRSTÅR VAD KATHY SKA GÖRA MOT FRED FÖR JAG HON SKA VÄL MIXTRA MED HANS MINNE MEN INTE TA BORT DET HELT?! BARA RADERA HENNE? ELLER BARA RADERA DET SOM HÄNT?! ELLER ÅÅÅÅÅÅÅÅH JAG FÅR DAMP JENNY JAG VILL VETA BLIR SÅ DAMPIG!!!!!!
men
DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA PÅ ATT SKRIVA, allvarligt du är sjukt duktig, som jag sagt många gånger förr: du är i klass med jk!!! älskar denna novellen rättså förbaskat hårt och omg får typ damp då jag läser och nu får du fankenimig ta och skriva mer för jag vet att du klarar det så bra så för du är bäst och jag vet inte vad du babblar om med att du tappat magin?!! du är ju knäpp för du är precis lika bra som förr och allt. PUSSSSS PÅ DIG VÄRLDENSBÄSTA SYSTER, förresten är du remi så du klarar ALLT!! PUSS
LipsOfAnAngel - 5 mar 11 - 14:07- Betyg:
Helt otroligt bra! Du är helt fantastisk! :D Längtar till nästa :D
Cannedcorn - 5 mar 11 - 02:41- Betyg:
Asso, du skriver så sjukt bra. Skulle typ.. dö eller något för att kunna få till meningarna på samma sett som du.
Mejla när nästa kommer? Jag vill vara helt säker på att inte missa den c:
Edwin82Therese98 - 4 mar 11 - 21:03- Betyg:
Varför får man skriva så bra som du ?? Jag har längtat och kollat varje dag efter en nya del, och äntligen! DU skriver fantastiskt, och jag hänger fortfarande med lite ;) I alla fall 10/5 Enligt min åsikt :) /luv from Mej
Edwin82Therese98 - 4 mar 11 - 20:56- Betyg:
WOHO :D :D :D *Plockar bort kniven*

Skriven av
JennnyJ
4 mar 11 - 20:14
(Har blivit läst 128 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord