Jag vet inte vad jag ska ta mig till |
"Your my faith
Your all I see
You my salvation
Your my disease
Your all I believe
My Destination" - Tomorrow, Cinder
Jag vet inte om man får skriva om kärlek i det här forumet.
Men jag känner bara att jag måste skriva av mig.
Jag brukar oftast skriva till mig själv i mina dagböcker och liknande.
Men jag känner att det inte hjälper längre. Så efter det här, kanske nån har nåt tips.
Jag är kär. Alltså på riktigt, jag är kär i en kille vid namn Sebastian.
Vi träffades på en tönt sida, Kamrat? ni vet den sidan?
Där började vi snacka, han var as rolig och verkligen as festlig.
vi börja snacka mer på msn, och sen börja vi smsa.
Vi bor i samma stad, så det är bara 20min mellan oss.
Vi bestämde för att träffas, men problemet var att jag fick ljuga för min pappa.
För pappa skulle aldrig tillåta mig träffa en främling som desutom är 19 och jag själv 15.
Men vi träffades, det var så jävla skönt o vara med honom. Han var så förstående, jag berätta för honom
att jag var okysst o shit. Jag orkar inte gå in på detalj.
Men vi pussades iaf (stängda munnar).
Efteråt smsa vi som galningar och vi träffades en andra gång. Där kysstes vi, vi kolla på film hemma hos honom.
Sen dröjde det ett tag tills vi träffades igen, men när vi träffades så kom min pappa på mig. han hade ringt till kompisen jag sa att
jag skulle va hos.
Den kvällen jag o Seb träffades, den kvällen jag såg han senast. Den kvällen blev jag kär. Jag har aldrig varit kär.
Men nu 106dagar senare så är han den enda jag tänker på. Alla mina senaste dikter har nästan bara handlat om honom eller mina känslor för honom.
Vi kan inte träffas för pappa diggar inte åldersskillnaden och Sebastian är för feg för att träffa min pappa.
Jag är helt förstörd jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte om jag vill komma över honom, för vi snackar inget nu.
Han har så mycket knas runt omkring sig...
Allstå jag vet inte vad jag vill ha hjälp med. Men jag är så jävla kär. Det är obeskrivligt.
Är det någon som förstår mig? Snälla skriv, komentera eller skriv ett meddelande.
Snälla döm mig inte för att jag har träffat en äldre, Han är verkligen toppen.
Och jag bryr mig inte om hans ålder för jag är så kär.
Undra vem som orkade läsa...men men, ni som är kära så det nästan är olagligt. Jag vet hur det känns.
/Kayla
|
| Kommentarer | | svampar - 28 feb 11 - 13:33 | åldern har ingen betydelse. Det är vad man har i huvudet som spelar roll. Vissa är väldigt mogna för sin ålder, och tvärt om. Min pojkvän är sju år äldre, och ändå är nästan jag "den mogna" av oss...han är så jäkla barnslig! men det gör inget, jag kan vara rätt barnslig jag med...hehe.
Det är tio år mellan mina föräldrar, men inte bryr de sig. Som sagt är det vad man har i huvudet som räknas, och därför kan också stor åldersskillnad bli fel.
Du borde ta ett rejält snack med din farsa och berätta hur mycket du älskar honom, och att han är en anständig människa som aldrig skulle gör något dumt eller liknande. Att han förstår dina gränser och att åldern inte spelar så stor roll. Gör som bluesky säger, berätta om snubben, gör honom mänsklig! Försök få dn pappa att förstå, för han måste väl också ha känt kärlek?
Och sist, försök få din pojkvän att träffa din pappa. Det kan få honom att respektera din kille mer, och kunna dra en slutsats. Mina föräldrar har träffat min kille eftersom vi går på samma träning, annars hade jag alrig fått träffa honom. Vem vill släppa iväg sitt barn med en okänd, äldre främling liksom? | | enDiktAre - 26 feb 11 - 17:50 | Deteztable- håller med om det, kärleken har ingen ålder.
MEN, och det är ett stort men- när en tjej är i femtonårsåldern
och en kille är i 20 års åldern så ligger dom oftast inte på
samma "ställe" i livet.
Menar att om killen nu var 26 och tjejen 22 då har dom typ gått
igenom samma saker, dom har båda liksom fått uppleva kärlek,
hat och lite annat skit på olika nivåer.
För SoRandom säger att det är första gången den är kär.
Vem vet hur mycket inte den killen har känt och inte känt?
Detta är kanske bara en av hans 1000 andra romanser,
samtidigt som det är hennes första riktiga som hon antagligen
kommer lägga ner hela sin själ på.
SoRandom- Tycker att du borde snacka med din pappa.
Ni kanske kan ta det lugnt nu, slowdown liksom.
Vänta några år och se vad som hänt då. Då kanske din
pappa också har hunnit smälta in det och lärt sig acceptera honom.
Vem vet då kanske era band och er relation till varandra
växer och blir större och starkare. | | Deteztable - 26 feb 11 - 16:38 | 15 och 19 är väl inte så stor skillanad? :O min kille är 18 och det tycker
jag är perfekt. min vän som också är 15 har en kille som är 20. Min morfar var 27 år äldre än min mormor.
Så jag tycker verkligen inte att åldersskillnaden är något du borde fundera över :O | | Drawen - 26 feb 11 - 02:37 | | Först och främst, det är tråkigt att du blivit kär i en 19åring för det borde vara så pass stor skillnad mellan er att han inte "borde" känna något för dig. Det bara borde vara på det sättet. Men du kanske är extremt mogen för att vara en 15årig tjej. Hoppas att det löser sig. | | Cariinawii - 25 feb 11 - 23:59 | jadu, kan förstå att det är jobbigt.. Men vet du vad, som sagt
pröva prata med din pappa om det. Det kan låta mkt, 4 års skillnad,
men det beror ju faktiskt på hur mogen killen är också.
Kämpa för att kunna få vara med den du tycker om, låt inget/ingen
få stoppa dig! | | bluesky - 25 feb 11 - 22:24 | | Bluesky94 sa det väldigt bra. Be din pappa sätta upp regler för hur ni kan träffas, och sedan gå från det. Försök få honom att förstå. Och berätta saker om killen för din pappa, gör honom mänsklig, mer än bara ett "rovdjur" som vill ha hans dotter (din pappa vill ju bara din bästa, många killar runt 20 är väldigt... sexuella) | | Bluesky94 - 25 feb 11 - 22:05 | Jag orkade läsa hela! och det var faktiskt fångande, för kärlek är så fint. Önskar att jag kände så starkt som du gör.
Men tips då,... jag vet faktiskt inte riktigt. Bestäm dig för om du vill glömma honom eller komma ihåg honom. Om du vill komma ihåg honom börja messa igen eller något och snacka med honom. Bearbeta din pappa och berätta hur mycket du gillar honom, bit för bit (så att det inte blir överväldigande och skrämmande, lite i taget lixom), försök sätta upp "regler" som både din pappa och killen kan gå med på - som att ni bara träffas i stan eller då din pappa vet vart ni är. Och försök få killen att träffa din pappa ändå, hur feg han är. För det skulle nog göra gott att han fick träffa honom, öka sin förståelse lixom.
Och jag dömer dig inte för att du gillar någon som är äldre, kärlek är ju alltid kärlek. Men var bara försiktig trots allt... (har haft kompisar som haft lite halvdåliga erfarenheter av åldersskillnad) Och hoppas jag var till någon hjälp i alla fall och att det löser sig för dig! :) |
|
|
|
