Ynkryggar till familj |
Min morbror är gift med en, sen 10 år tillbaka, och dom har två barn tillsammans. Barnen är 9 och 3 år gamla, mina kusiner och jag älskar dom.
När 3åringen föddes, blev det konflikter mellan mig och deras mormor (min morbrors svärmor) om barnen. Låter otroligt löjligt, jag vet. Det började med att mormorn skrev till mig att jag inte skulle få ta den nyfödda pojken ifrån henne som jag hade gjort med flickan. Helt sjukt. Jag har inte tagit någon ifrån nån, jag har bara alltid haft ett väldigt starkt band till min kusin. Vilket jag, till deras mormors stora besvikelse, har fått till pojken också.
I januari vart det ett hur stort bråk som helst, där hela min sida av släkten vart inblandad (inte jag som blanda in dom, utan det var hon själv). Min moster blev arg på henne för att hon bråkade med oss endast en månad efter mormors död, när vi mådde så dåligt som vi gjorde osv. Hon börja också bråka med min morbror, så det vart krig emellan han och hans fru, så det gick ut över barnen osv.
Fram tills i januari, sa alla till mig att backa undan, att det var minst lika mycket mitt fel att vi bråka som hennes, fast att det bara var hon som höll på. I januari var det några som stod på min sida, men det gjorde ju bara att det blev krig mellan familjen det handlar om, vilket ingen absolut vill (inte jag heller) så nu står jag här helt ensam igen.
Jag har hittat en massa gamla msnloggar, där allting står vad vi har skrivit. Datum och allt ni vet.. Men dessa får inte på nått sätt komma ut till varken min morbrors fru eller hennes mamma. Vilket gör mig irriterad, eftersom mormorn för bara någon vecka sen kallade mig lögnare. Att jag bara hittat på allt, att hon aldrig har varit otrevlig emot mig.
Men droppen var när hon igår frågade ut pojken vad våran sida av släkten säger om henne. Om vi säger att vi tycker att hon är gammal (hon fyller 50 nästa år) och om vi tycker att hon är ful och dum. Frågar man en 3åring sånt här? Jag tycker inte det, men hans föräldrar verka tycka att det är okej. Jag tycker att det är det värsta hon har gjort.
Jag har ALDRIG sagt nått ont ord om henne inför dom. Hon är ju deras mormor, dom älskar henne och hon betyder massor för dom. Jag vet ju själv hur mycket jag älskar min mormor, och hur viktig hon var under min uppväxt. Jag älskar mina kusiner och jag skulle aldrig ta det ifrån dom. Jag vill att dom ska ha det bästa av det bästa.
Men ah, jag vet verkligen inte vad jag ska göra.. Mår så jävla dåligt över det här. När jag blev mobbad i skolan så sa dom alltid åt mig att stå upp för mig, att säga tillbaka och ge igen, men jag vågade inte. Och jag höll faktiskt med mobbarna. Men nu, när en nästan 50åring tackraserar mig, så ska jag bara stå och se på och låta mig själv smutskastas.
När jag var 15 år skrev hon saker till mig som:
- Jag var ett barn för att jag inte är ute o festar.
- Jag har inga vänner, för jag var annorlunda. Att jag borde bli mer som andra och skaffa mig vänner.
- Jag borde skaffa mig ett liv och festa.
- Jag har aldrig rökt, så jag var omogen.
- Flickan behövde inte mig, jag var inte viktig i hennes liv. Om jag så gärna ville dö så kunde jag dö då, för flickan skulle inte bry sig för hon hade sin mormor.
Sånna saker. Nästan allt detta finns på msnloggarna..
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. Men jag vet iallafall att jag inte orkar ha det såhär mer.
Förlåt för en väldigt lång text, förresten. Hoppas att nån orkade läsa klart och kan ge mig råd på vad jag ska ta mig till..
Är så besviken på min släkt för jag ställer alltid upp för dom, men dom kan aldrig göra nått för mig. Usch, ibland vill jag bara försvinna.
Det är nu jag behöver min mormor som mest, så är hon borta...
|
| Kommentarer | | Evvi - 27 feb 11 - 22:56 | Drawen: Men hon ber aldrig om ursäkt. Det har hon aldrig gjort. Den enda ursäkten jag skulle kunna godta hade varit om hon hade bett om ursäkt IRL, men det gör hon aldrig. Det blir på facebook eller nått istället, och det godtar inte jag.
Men ah, hon kommer aldrig be om ursäkt så det spelar ingen roll. Hon tycker inte att hon har gjort nått fel. | | Drawen - 27 feb 11 - 21:26 | | Ber hon om ursäkt och slutar upp med sitt jävliga beteende så ser jag ingen anledning till att inte lägga det på hyllan. | | Evvi - 26 feb 11 - 04:38 | Drawen: Som kusin har jag ingen som helst rätt till barnen..
Men hon kan inte heller förbjuda mig att träffa dom, så det har hon inte gjort. Även fast hon nog gärna skulle vilja. Men mamman låter mig träffa barnen, än sålänge iallafall.
Jag är rädd att jag inte kommer få det om jag visar loggarna, eller käftar emot mormorn. Det är den största anledningen till att jag inte har gett igen. För jag vill inte att deras mamma ska förbjuda mig från att träffa dom. Hela min värld skulle rasa samman då.
Jag vet verkligen inte vad jag kan göra.. Jag vill ge tillbaka, men måste samtidigt hålla emot.
Mormorn har, enligt min morbror, sagt att hon ångrar allt hon gjort mot oss och att hon vill säga förlåt. Jag skulle inte godta hennes ursäkt, men jag skulle älska att höra henne säga det. Hon är en väldigt stolt person, som tycker att man sjunker lågt om man ber om ursäkt. Men kan man egentligen sjunka lägre än vad hon redan har gjort?
Jag blir galen snart. | | Drawen - 26 feb 11 - 02:44 | | Tycker att Blueskys tips är väldigt bra. Att ignorera henne online men att vara trevlig mot henne irl. Konfrontera henne inte då det uppenbarligen inte fungerar. Hon kan inte få en treåring att tycka illa om dig då en treåring inte vet vad avsky år, speciellt inte då du inte behandlat dem illa. Kan du träffa dina kusiner så gör det, om hon inte låter dig träffa dem, kolla upp hur det är med lagar och om du kan, polisanmäl det äcklet. Hon behöver ett nyp i kinden. | | Evvi - 25 feb 11 - 23:09 | JennnyJ: Problemet är att det inte går att prata med henne. Jag har försökt, men det går inte. Hon är bara sjukt otrevlig, går inte med på att lösa det o skit. För hon har inte gjort nått fel, enligt henne själv.
Men jag håller med dig, kusin och mormor är helt två olika roller. Jag växte upp med världens bästa mormor OCH kusiner, men ingen utav dom har tagit den andras plats.
bluesky: Jo, det är skit jobbigt att vara den bättre och bara låta henne hålla på, o skämma ut sig själv.
Hon tog bort mig på facebook, och alla som heter samma efternamn som mig. Hon tog t.o.m bort min döda mormor. Och sina syskonbarn (en av mina morbröder gifte sig med mormors syster, o den andra med deras dotter, så två av mina kusiner är hennes syskonbarn)
Så hon har sjunkit så lågt som man kan sjunka, tycker jag. Hon är helt sjuk i huvudet.
Tror dock inte att det kommer lösa sig. Jag vet iallafall att jag & min mamma inte kommer att förlåta henne för hur hon har behandlat mig dom senaste 3 åren. | | bluesky - 25 feb 11 - 22:26 | Ush, det är svårt när man vet att man inte gjort något fel, och det ÄR svårt att vara den bättre personen och vara tyst... men tyvärr kan det vara det som gör att stormen blåser över: att du ignorerar det hon säger och gör.
Blockera henne på msn, undvik att svara på nätet/sms osv. Var trevlig när ni möts. Men undvik att ta bort från facebook om du har henne där... det kan vara ett väldigt lågt slag.
Hoppas det löser sig snart! | | JennnyJ - 25 feb 11 - 10:06 | Åh! Gud vad hemskt, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag vet inte riktigt hur jag ska hjälpa. Jag vet inte om det är de bästa att göra, om det kommer lösa någonting, men jag skulle nog skriva ut msnloggarna där hon skrivit elaka saker, ta dem och sedan sätta sig ner och prata med henne (vilket kan bli sjukt jobbigt, ja är medveten om att det kanske låter lättare att göra än vad det är) jag känner ju inte henne som person, men kanske du kan prata med henne och få henne att förstå att hennes roll som mormor alltid kommer vara jätteviktig för de här barnen, mormor och kusin är två helt skillda roller, man knyter olika band till olika släktingar, men det behöver ju inte betyda att den ena är mer värd än den andra. Förlåt för att jag inte har någonting vettigare att komma med, någon superlösning, men du ska veta att du är stark! Jag tror på dig!
Ha det bäst!
Kram, JvJ |
|
|
|
