Twilight: Jake och Nessie [Del 22] |
Här har ni nu en efterlängtad del ur Nessie och Jakes romans! Den lilla inblicken i deras början på en hel evighet :) Jag tänker inte skriva så mycket mer nu eftersom att ni antagligen vill läsa. Men läs, njut och glöm itne kommentera så kastar jag snart in del 23, färdigskriven nämligen :) Puss
”Så du menar att du inte är mänsklig du heller?” frågade Johanna med stora ögon efter att Jake berättat till punkt. Jag hade inte lyckats spela oberörd medan Jake berättat, jag hade hela tiden granskat Johannas ansikte för att se om hon skulle överreagera. Min handling var högst onödig, hon satt bara och tittade på Jake, lyssnade på vartenda ord han sa och nickade emellan åt.
”Nej jag är inte mänsklig. Men jag är mer människa än vad Alice är.” skrattade Jake och Alice fnös ur framsätet. Farten ökade lite och hon mötte Jakes blick genom att vända på huvudet. Ändå rubbades inte bilen en cm från sin körbana.
”Jag vet inte det jag, vovven! Jag vet inte om man räknar djur som mänskliga!” påpekade hon torrt men jag kunde höra ironin ligga i hennes röst. Både jag och Johanna skrattade medan Jake morrade åt henne.
”Lugn baby! Hon skämtar ju bara!” skrattade jag fram och fick en kall blick av honom tillbaka. Det fick mig naturligtvis att skratta ännu mer. Alice började skratta sitt klingande skratt innan hon vände sig framåt igen för att hålla ögonen på vägen, trots att det egentligen var helt onödigt. Jag kunde inte riktigt släppa Johanna med blicken eftersom att jag inte var säker på om reaktionen skulle komma lite senare.
”Är det något jag kommer få se? När du förvandlar dig?” frågade Johanna intresserat och jag kunde inte låta bli att himla med ögonen. Hon påminde mycket om hur mamma var när pappa berättade allt för henne, åtminstone från vad pappa och Jake berättat. Jake verkade tycka samma sak för han gav mig en menande blick innan han vände sig mot Johanna för att svara henne.
”Kanske det, det är inte helt omöjligt eftersom att du hänger väldigt mycket hos oss. Det är inte så märkvärdigt egentligen.” flinade han innan han tittade ut genom fönstret, vi var snart framme i Seattle och det hade börjat mörkna lite grand. Johanna vände sig framåt igen, antagligen funderade hon ut något mer att säga men kom inte på något. Eller så var hon nöjd med svaren, tills vidare. Alice mötte min blick i backspegeln, det såg ut som om hon var bekymrad över något.
”Vad är det Alice?” frågade jag fort och tyst så att bara hon och Jake hörde mig. Hon velade lite medan hon såg sig omkring i korsningen som vi väntade på att få grönt ljus i. Det kom upp en annan sportbil bredvid oss med ett gäng killar i som stirrade på Alice.
”Nessie, jag tror det är dags för din första kappkörning på gatan.” flinade Alice innan hon snabbt bytte plats med mig. Killarna hade tittat bort ett par sekunder och när de tittade tillbaka igen satt jag där och gasade upp bilen. Förarkillen flinade överlägset och jag gav honom ett bländande leende. Han blinkade till en gång innan han gasade upp bilen.
”Den där bruden tror att hon skulle kunna vinna över oss!” hörde jag de säga i bilen. Jag flinade lite innan jag vände mig mot Johanna. Hennes ansikte speglade ett dussin känslor. Däribland förväntan och samtidigt ett litet sting rädsla.
”Det kommer gå bra, det är inte så farligt. Vi kommer vinna, ingen tvekan om det!” försäkrade jag henne. I ögonvrån såg jag hur Alice nickade gillande. Hon hade hela tiden sagt att jag skulle ha en bra inställning när jag tävlade och jag tänkte inte förneka den fantastiska känslan som ven igenom mig. Jag älskade det här, och jag visste att jag faktiskt skulle vinna.
”Okej. Lyset slår om till grönt om fem sekunder. Låt dem tro att de kommer vinna och sen gasar du om dem!” hörde jag Alice säga innan lyset slog om. Jag släppte kopplingen och bilen flög iväg. Motståndarbilens front befann sig bara ett par decimeter före min och jag lekte med dem. De kastade överlägsna blickar mot mig och skrattade högljutt.
”Hahaha! Vi har henne! Inte en chans att hon tar oss!” ropade dem högljutt till varandra i bilen och jag flinade brett medan jag växlade upp och gasade ordentligt. På nolltid vad vi om dem och jag kunde nästan höra hur deras hakor föll i golvet på bilen.
”Ledsen grabbar, men passa er för mig!” skrattade jag för mig själv medan jag körde om tre till bilar. Alice skrattade ifrån baksätet och jag kunde höra hur Jake muttrade för sig själv. Något om att det var typiskt mig att jävlas med folk och jag kunde inte låta bli att låta tankarna segla tillbaka till incidenten innan vi åkte. Foten på pedalen lossade sitt grepp och vi saktade av eftersom att vi inte var långt ifrån parkeringen. Min blick gick mot Johanna som tittade på mig med stora ögon.
”Du är galen! Titta på vägen!” tjöt hon och jag flinade mot henne. Jag släppte henne inte med blicken utan gasade bara upp. Två hundra meter hade vi till ett övergångsställe och Johanna såg ut som om hon trodde att vi skulle köra rakt över familjen som gick där. När tiden var inne tvärnitade jag och stannade med hjulen exakt innan de överskred den vita linjen.
”Jag är halvvampyr Johanna, jag behöver inte ha ögonen på vägen för att kunna köra bil!” sa jag mjukt till henne och log glatt. Hon skrattade lite nervöst och sen bytte jag och Alice plats igen.
”Jag är stolt över dig Nessie! Du är nu fullärd och kan hantera en sportbil på rätt sätt. Jag tror jag ska ge dig en i födelsedagspresent. Eller kanske i en annan sorts present som kommer lite närmare.” funderade Alice högt medan hon fickparkerade i närheten av alla gallerior.
”Ehm, Alice, vad exakt pratar du om? Jag fyller år om ett halvår och jag har ingen namnsdag för mitt namn existerar inte i någon kalender så vad exakt är det som kommer hända snart?” frågade jag oförstående. Jag kunde känna hur stel Jake blev bredvid mig men låtsades inte om det.
”Vad sa du Nessie? Åh, jag pratar bara för mig själv. Ingenting viktigt. Jag rör ihop lite dagar bara.” svarade hon undvikande. Återigen fick jag en känsla av att alla i bilen visste vad som skulle hända förutom jag. Jag vände blicken mot Johanna, som ryckte på axlarna och såg allmänt förvirrad ut. Det var något på gång, mellan alla i min familj som innefattade mig och som jag inte hade en enda aning om vad det var för något. Det störde mig väldigt mycket.
”kom igen nu baby, vi är framme. Ju fortare vi får det här överstökat, desto snabbare kommer vi hem och jag har ett litet minne av att vi bestämt något till inatt.” Jake blåste bort mina störande känslor och jag insåg att det bara var jag och Jake kvar i bilen. Alice och Johanna stod utanför och väntade på oss. Jake gav mig en snabb kyss och sen öppnade jag dörren och steg ut ur bilen.
”Okej Alice, dags att shoppa loss. Johanna, jag vet att det kan vara jobbigt men det går ganska fort och snart är vi på väg hem.” sa jag och log mot henne. Johanna nickade tacksamt innan hon följde efter Alice som stampade iväg mot den mittersta gallerian som även var den största. Typiskt Alice att slå på stort direkt. Jake tog min hand och log lite mot mig innan vi följde efter dem mot ett par timmar av klädprovning och en missnöjd Alice.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | complicate - 3 mar 11 - 19:47 | | helt underbart som alltid :D | | Sannathefail - 2 mar 11 - 03:13 | | grym som vanligt! | XxEmblaxX - 28 feb 11 - 18:06- Betyg:  | | Hej! jag gillar den här berättelsen väldigt mycket! kan du mejla när nästa del kommer? vore jättesnällt! =) | | Sabbe_sabbe - 26 feb 11 - 21:14- Betyg: | läst alla på rad nu:D
asgrymma! du är asbra!
Jag hoppas nästa del kommer ut snart! | | Idizzen - 24 feb 11 - 20:59- Betyg: | wiiii, mejla när du skrivit nästa<3
älska älska älska älska! | | sztiz - 24 feb 11 - 19:18- Betyg: | | Gaaaaaaaahhh jag blir så fuckinga glas varje gång jag ser att ett nytt avsnitt är uppe hoppas att du snart skriver igen :D <3333 mejla?! |
|
|
|
