Tjejen nummer nio, del 7 |
Jag slog upp ögonen och tittade mig runt om i det mörka rummet. Det var tomt. Han var borta. Jag satte mig upp i sängen, av någon anledning ville jag inte gå ut till det stora rummet. Jag ville inte vara med alla de andra tjejerna. Det var som han sa, jag var annorlunda. Jag var inte som dem. Efter en lång stund med om och men kom jag tillslut upp på fötterna. Gick in till toaletten, som skönt nog var direkt anslutning till sovrummet. Jag behövde fortfarande inte gå ut. Ställde mig under duschmunstycket och lät vattenstrålarna träffa mig. För varje minut drog jag ner värmen så det blev kallare, jag älskade kylan. Den gjorde mig stark samtidigt som den tog bort allt gammalt. Tillslut stängde jag av. Men inte fören jag kände att tårna började domna bort. Jag tittade ut genom fönstret, även om utsikten låg i skuggan såg det ut som att det var soligt. En förhoppningsvis solig varm sommardag skulle det bli. Jag drog på mig lite ljusare jeansfärgade korta jeansshorts och ett större vitt linne som jag stoppade ner en del innanför shortsen. Jag tittade på den stora spegeln som täckte upp hela väggen.
”Jaja, det får duga”, mumlade jag för mig själv. Drog fingrarna genom det fortfarande lätt blöta håret och gick ut till det stora ljusa rummet. Turligt nog hade ingen vaknat så det var alldeles tomt förutom Robin som låg och sov i soffan. Jag kunde inte förmå mig att inte tycka synd om honom.
Jag gick närmare och satte mig i samma fåtölj som jag hade suttit i under kvällen. Han såg alldeles slut ut och hade dragit hans båda muskulösa armar ovanför huvudet för att göra det lite mörkare i det extremt ljusa rummet. Han hade slängt kläderna i en hög på golvet och det ända han hade över sig var en filt. Men jag kunde inte påstå att jag trodde att han frös, för lika som att det var för ljust var det även för varmt för att kunna sova. Jag vände blicken mot hans läppar, hans perfekta läppar som låg där vidöppna och alldeles mjuka. Jag övervägde flera gånger medan jag satt där om jag skulle gå fram till honom och lägga mina inte alls perfekta läppar mot hans. Få känna de tryckta mot mina. Men jag gjorde det aldrig, bara satt där. Tillslut kände jag hur rastlösheten trängde över mig samtidigt som hungern gjorde lika dant. Så jag bestämde mig för att först vika ihop hans kläder och för att sedan gå till köksdelen för att se om man kunde hitta någon ätbart. Jag böjde mig ner och tog upp hans byxor och la dem tillrätta på fåtölj armstödet. Jag kände hans händer greppa min midja och drog mig närmare honom ner i soffan. Jag visste inte om jag skulle kämpa emot eller bara följa med. Men jag visste redan från början att jag aldrig skulle ha någon chans mot honom, så jag lät honom dra mig närmare. När jag väl satt i soffan drog jag upp ena benet och vände blicken mot honom.
”Hej, sovit gott?” Frågade han med en nyvaken röst.
”Jadå, helt o…”, började jag och tystnade när jag såg hans roade blick.
”Okej?” frågade han. Jag vickade med huvudet innan jag nickade.
”Du?” frågade jag.
”Jadå, lite stel på grund av soffan. Men annars helt okej”, svarade han och log retsamt.
”Fick du inte sova bredvid någon?” frågade jag och tittade ledsamt mot honom.
”Alla hade redan gått och lagt sig när jag kom ut”, svarade han.
”Jag då?” frågade jag, en blandning mellan generad och besviket.
”Du sov då, och jag ville inte väcka dig och fråga om jag fick”, svarade han med en självklarhet. ”Så därför la jag mig här”, fortsatte han. Jag visste fortfarande inte om jag skulle vara besviken eller generad över det han sa. Jag kände mig besviken för att han inte hade lagt sig bredvid mig, men kände mig generad över att han ville fråga först. Han brydde sig om vad jag tyckte, plus att han inte ville väcka mig. Vi hörde hur en dörr öppnades och vi vände oss om mot den.
”Hej”, sa hon. Jag kom helt plötsligt underfund med att jag inte hade någon aning om vad de andra tjejerna hette förutom Josefin, och antagligen hade ingen någon aning om vad jag hette.
”Hej”, svarade han. Hon gick närmare oss och sträckte fram handen mot mig.
”Sofie.” Jag tog osäkert tag i den, och log stelt. Jag ville inte ha något med dem att göra, men jag kände mig taskig när jag inte ens visste vad de hette.
”Hannah”, svarade jag och log säkrare.
Kommentera gärna ^^
Blir riktigt glad över dem och de gör min dag :]
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Usami - 1 mar 11 - 00:43- Betyg:  | | JAG ÄLSKAR DEN HÄR :D Sjukt bra O.o | | Sabbe_sabbe - 25 feb 11 - 15:47- Betyg: | nice :D
maila!:D | | briscoforevigt - 25 feb 11 - 00:11 | | Jääättebra!! :D maila när nästa kommit ut!! <33 | | Ferdos-Lina - 24 feb 11 - 21:06 | Jättebra del,nu börjar jag gilla Josefin,Han kanske är kär i Hannah.
Mejla när nästa del kommer! | | Eme_96 - 24 feb 11 - 19:46- Betyg: | | jättebra! mejla! :) |
|
|
|
