BulimiNatalie, del 3 |
*
”Can’t read my, can’t read my, no he can’t read my poookerface”. Vi sjöng I alla möjliga toner, skrattade samtidigt medan vi hoppade och flängde med armarna I luften. Jag kände håret i ansiktet var och varannan sekund, och i mitt huvud fantiserade jag om att det såg sexigt ut, att jag såg sexig ut med min klänning som for i luften i takt med övriga kroppen, jag kopplade bort det faktum att mina lår säkerligen dallrade i våra livligaste rörelser, jag stängde av tanken av att jag var ett fetto som lät som en hoppande elefant då jag dansade. Jag hade likt många andra en tendens att stänga av vissa känslor, för så fort dom blev konkreta blev dom också verkliga, och ögonblick som den kvällen, dom tog man vara på och njöt av. Jag mötte Sanna och några andra tjejers blick, vi tog tag i varandras händer och spände oss, sedan tog vi fart åt ena hållet, sprang runt i vår cirkel, vår energiska och lyckliga cirkel – hand i hand. Ju mer det snurrade, desto mer skrattade vi, vi skrattade och vi fortsatte sjunga till Sannas Spotify-lista samtidigt. Ansikten skymtades då vi for runt, jag såg människor vara lika glada som vi var, jag såg andra sitta i diskussioner och jag såg honom, jag såg Marcus. Fast jag inte trodde det var möjligt så blev jag ännu gladare, hans varma blick fångade mig trots mina aktiva rörelser. Vår cirkel upplöstes, och jag tog ett kliv mot Marcus, min Marcus. Eller egentligen inte min, men den kvällen levde jag i min fantasi lika mycket som i min verklighet, och i min fantasi var han min. Mitt kliv blev snett av yrseln, han steg fram hastigt och fångade mig i sina armar, lät sina ögon vila mot mina. Vi skrattade, skrattade så det kittlades i hela kroppen, sedan böjde han sig fram och kysste mig. Han ställde sig sedan bakom mig, räckte fram sina händer och tog tag i mina, lekte med mina fingrar, tog ett steg framåt så att jag fick göra detsamma. I mitt öra sjöng han tyst ”Can’t read my, can’t read my, no he can’t read my poookerface”, jag brast ut i skratt, men han tystade mig genom att viska i mitt öra. ”Du är så himla söt, Natalie”, och så kysste han mig i nacken. Jag ryste till i hela kroppen, kände mig så lycklig och jag kramade hans händer hårt som höll i mina. Vi kom ut på Sannas altan, jag vände mig om och kände hans varma andedräkt i ansiktet. Han la sina händer om mina kinder, strök tummarna ned längs halsen och kysste mig. Min verklighet blev mycket bättre än min fantasi, det pirrade i hela kroppen och jag njöt av ögonblicket, jag njöt av det faktum att jag visste vem jag skulle spendera natten med. Jag njöt av att bulimin inte existerade hos mig, åtminstone av att jag kunde konstatera att den inte påverkade mig den kvällen, för jag hade något med en mycket starkare effekt, jag hade Marcus.
*
|
| Kommentarer | | PussEmma - 23 feb 11 - 21:11 | | Älskar den..mejla nästa!! |
|
|
|
