Antons självbiografi - del 1 |
Kommentar ifrån Faktisssss: Det är så många som ser, men väljer att ändå inte se vad som pågår, och att en människa kan vara så stark som Anton har jag svårt och föreställa mig. Ni har säkert läst ett par noveller ifrån hans liv tidigare ifrån mig. För jag tycker hans liv är så intressant och skriva om då man inte riktigt kan sätta sig in i hur ont det verkligen kan göra.
Vem är jag?
Jag heter Anton, jag är 18 år den 25 februari.
I min historia kommer ni får följa med mig, ifrån sjundeklass, till den jag är idag.
Vänner, svik, sex, misshandel, droger och en jävla massa mer kommer ni få ta del utav.
och hur jag fort blev vuxen genom att jag av misstag gjorde min flickvän gravid - och vi bestämde oss för att behålla det.
7an.
Eftersom jag alltid umgåtts med folk som varit äldre än mig, var jag mer än accepterad på högstadiet. Innan jag började visste redan alla vem jag var. Vid den här tiden gjorde jag ingenting annat än och söp och knullade. och jag gick bara i sjuan. Det är tragiskt. Men så tänker man inte då. Det var ju hur coolt som helst och sätta på en tjej som gick i nian, och om ingenting annat skryta för dom jämn gamla klasskompisarna som knappt aldrig pussat en tjej att man legat med över 10 personer och fortfarande ha ett bra rykte.
Jag kanske föresten ska presentera mina vänner i det hela.
Jacob, vi har varit bästa vänner ända sen födseln, våra föräldrar likaså, så därför fanns det inte ens en chans att vi gled ifrån varandra.
Isak, började umgås med mig och Jacob när vi gick i 5an. Detta är mina två äkta vänner som jag litar på till hundra procent i alla lägen.
I sjunde klass skillde sig även mina föräldrar - Jag var liten då, men ändå stor. Jag var väldigt välbyggd och stark. Såg ut och vara runt 18 bast. Men jag var väl lika gammal i huvudet som man ska vara i sjuan.
Hur som helst. Mina föräldrar skillde sig för att min pappa hade kommit på min mamma otrogen. Det blev inte direkt något hemlighet för oss syskon. Mamma och pappa flyttade fort ifrån varandra och mamma flyttade direkt ihop med den där mannen. Jag kände mig sviken, så jag flyttade hem till pappa och bodde bara där ett tag.
Min pappa tog det här hårt, hårdare än jag trott.
Ilskan gick ofta ut över mig med slag och skrik, och varje dag oroade jag mig för att bli som honom.
För att det inte ska bli förlångt så skippar jag detaljer.
Jag minns sista dagen jag bodde hos pappa. Jag och Jacob drog dit efter skolan en dag. Jacob visste inte om någonting om vad som hände, och pappa brukade inte dra igång fören sent på nätterna så därför kändes det inet som om det var någon fara och ta hem en vän.
När vi kom innan för dörren så möttes vi av en spritstank, jag tyckte genast att det var pinsamt.
"Haha, han har väl festat till det lite" Försökte jag till Jacob.
Jacob rykte på axlarna bara, som om han inte trodde på mig ett dugg.
Pappa kom i rasande fart ut i hallen, hotade Jacob därifrån, och tryckte sedan upp mig emot väggen.
"Fan vad jag skulle vilja döda dig din jävla unge. Du är precis som din jävla morsa"
Jag förstår inte än idag vad det var jag hade gjort.
Han drämde till mig med knytnäven i ansiktet och släppte mig om halsen, jag föll ihop som en liten pojke ner emot väggen.
Han började genast sparka på mig, och jag tuppade av. Hur länge - det vet jag faktiskt inte.
När jag senare vaknade upp så kände jag mig bara arg. Han skulle fan inte få komma undan med det här. Jag hade aldrig slått tillbaka. Utan bara tagit emot en jävla massa slag i flera månader. Jag smög ut i köket, och hämtade en köksstol. "Anton är det du?" Ropade pappa ifrån vardagsrummet och jag hörde hur han reste sig upp och kom emot mig.
Jag kastade stolen det hårdaste jag kunde när han kom in i köket. Han tog emot den - vilket inte var förväntat.
"Vad fan håller du på med ungjävel?"
"Så jävla trött på att ta emot din jävla skit. Jag är din son också"
Som svar fick jag stolen tillbaka på mig, det gjorde inte särskilt ont, men stolen gick sönder, och jag greppade tag i ett stolsben tog modet och gick fram emot honom och slog till honom över ansiktet. Han stod helt förstelnad och kollade på sin ilskna son. Tårarna rann på mig. "Förut så var du min förebild. Jag älskade fan dig, nu känner jag bara hat emot dig och min största rädsla är att bli som du!" Jag drämde till honom igen, och igen. Han stod bara där, och tog emot smällarna även fast jag såg ilskan i hans ögon.
"Gör något emot då för fan!" Minns jag att jag skrek.
Han tvekade inte innan han drämde till mig så jag flög emot köksbords kanten.
Jag hamnade på knäna och han tryckte min hals emot kanten. "Mera?" Frågade han.
"Mår du bättre av att misshandla mig, så döda mig för fan"
Han drog tag i mitt hår och slängde mig bakåt på golvet, kom emot mig över mig, och jag sparkade till honom mellan benen. Han sjönk ihop och jag fick tag på bordsbenet igen och drämde till honom i ansiktet "Ditt jävla as!" Grät jag. Han låg snart ner och jag fortsatte slå och sparka honom, jag skrek saker till honom och grät. Ett tag trodde jag att jag hade slagit ihjäl honom, så jag var tvungen och känna hans puls, men han levde. Så jag passade på och hämta mina allra viktigaste saker för att sedan springa därifrån. Jacka och skor hade jag redan på mig.
Drog fram min vita addidas väska och öste ner ipod, mobil, laptop, pengar, plånbok. och började gå emot dörren, precis när jag skulle låsa upp dörren drog han tag i mig, och jag föll bakåt. Han satte sig över mig med ett knä över magen "Vart ska du?" Frågade han.
Jag svarade inte, då tog han tag i min väska och drog ut min nya laptop. "Fått den av mamma?" jag nickade. "Då kan ni ju köpa en ny" Sa han och knäckte av den. Min mamma är rik, hon tjänar miljonbelopp per kvartal. Hon äger ett företag som finns i stockholm, göteborg och malmö, kina och runt om i USA. Det som vi ärvt av min morfar.
Han tog upp min telefon som heller inte var så gammal. Gick in på sms och läste högt "Fan vad härlig du är Anton. Älskar och få din stora i mig" Han garvade åt smsen jag fått ifrån en tjej vid namn Nadine, men la tillbaka mobilen.
"Lägg bara av nu" Sa jag lugnt. "Så fort jag kommer härifrån kommer jag aldrig komma tillbaka."
Han satte sig på knä bredvid och började gråta. Fan heller att han skulle lura mig med det. Aldrig.
Jag gick lugnt därifrån, lät honom sitta där. Sönderslagna var vi båda två. Jag hade inga planer på att träffa honom något mer, även fast jag inte berättade för mamma vad som hade hänt var hon glad att ha mig hemma igen. Hon frågade vad som hänt, men av mig fick hon inget svar.
Fortsätter ifall ni vill. Hade skrivit trippelt så långt, men gick inte och ladda upp allting samtidigt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | dikt_flickan - 8 mar 11 - 15:10- Betyg:  | | Herrejävlar! Fick ju tårar! Vissa tonåringar har det ju så här...SKRIV MER! | | _angel_94_ - 3 mar 11 - 01:39- Betyg: | | Fortsätt!!! Skit bra!! | | Bubba - 20 feb 11 - 20:54- Betyg: | Oh fy fan vad hemsk och gripande historia. Själv skrivit två självbiografiska texter om mitt förflutna. Det är väll hemska på sitt sätt, men tveksamt om det finns något som kan mäta sig med sådana här hemska familjehistorier.
Gripande är ordet, du har mitt fulla stöd för att lägga upp fortsättningar. | | PussEmma - 20 feb 11 - 20:34- Betyg: | | BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAa..vill läsa mera!!!!!!!!!!!!!! |
|
|
|
