Vampyrernas hämd del 8 |
Daniel skrattade och bar mig hem, vi satte oss på framsidan, kvinnan kom ut med lunch efter ett tag, denna gång tog jag det lite lugnare nu när jag åt än innan. Jag kände Daniels blick på mig hela tiden ”hur mycke du än tittar så kommer jag inte försvinna” sa jag utan att ens ängna ett ögonkast åt honom, men jag sneglade och såg att han vände bort ansiktet med ett litet flin på läpparna. ”Jag lovar du skrämde ju vettet ur mig på stranden” sa jag och tittad eupp på honom ”förlåt” sa han och lyssnade spänt runt sig, jag rynkade pannan ”vad är det?” undrade jag och kollad efrågandes på honom. Han reste sig snabbt upp, grep tag i min midja och vips så va jag innomhus. Jag kollade förvånat ut, men såg ingenting, jag rörde mig mot dörren för att gå ut igen, kvinnan kommer rusandes och ställer sig framför dörren, ”jag skulle inte” sa hon och tittade på mig ”varför inte?” undrade jag och försökte komma förbi henne, men hur jag än försökte så gick det inte. Jag suckade och gav upp ”okej jag går till mitt rum” sa jag och vände mig om och gick, ju närmare mitt rum desto obehagligare blev det, jag bet mig i läppen och öppnade försiktigt dörren, allting låg i en enda röra, jag frös fast på tröskeln, sa inte ett ljud och bara stirrade in i rummet, jag skrek sen till och rusade därifrån, med blod hade någon lämnat ett meddelande. ”DANIEL” skrek jag och började gråta, jag kände knäna vika sig och föll ihop på golvet. Han kom inrusandes, hans tänder blänkte och han stod hukad och kollade sig runt i rummet, innan han sträckte på ryggen, sakta rörde sig mot mig, jag kände hans hand på min axel och sedan såg jag genom tårarna hur han satt på huk framför mig. Jag kastade mig runt hans hals ”Jag är rädd” viskade jag fram ”vad är det som har hänt?” undrade han, jag kunde ana en stressad, orolig och arg ton i hans röst, ”Någon har varit i mitt rum” sa jag med en skakig röst. Han lossade försiktigt mitt grepp om hans hals, sedan hörde jag hans lätta steg försvinna över golvet, jag reste mig på skakiga ben och gick efter, jag kollade på texten ”Nästa gång döda vi dig och alla du älskar” stod det skrivet i blod på väggen, jag började gråta igen och kände Daniels, hårda men ömma armar runt kroppen på mig, jag la pannan mot hans bröst och snyftade. Vi stod så ett tag innan jag sträckte på ryggen och tårkade tårarna. Jag kollade på dörren och stängde den sakta och satte mig sedan med huvudet lutat mot väggen, jag tittade upp på Daniel ”Jag gör det vad det än är så gör jag det” sa jag och kollade på honom, jag hade en aning om var halsbandet kunde tänkas göra. ”Okej vi gör det så fort solen gått upp i morgon” han tystnade och tittade på mig ”vill du veta varför alla vampyrer vill ha det?” undrade han och satte sig ner på huk framför mig, jag kände hur hans blick sökte sig till min, jag kollad ein i hans ögon ett tag innan jag nickade till och rodnade. ”Halsbandet du har runt din hals, kan återuppväcka döda vampyrer.” sa han och jag tittade skrämt upp på honom ”du skämtar med mig?” sa jag och jag kände skräcken sprida sig i kroppen på mig. Daniel bara skakade på huvudet. Jag ville skrika. ”Och en sak till” sa jag bestämt, han tittade in i mina öon och nickade. ”Varför jagade du mig på stranden idag?” sa jag och kollade betämt in i hans ögon ”och varför försvann du?” jag väntade tålmodigt på hans svar. ”För det första så försvann jag för att det va andra vampyrer på stranden och jag ville inte oroa dig i onödan” sa han och gjorde en paos ”Som svar på varför jag jagade dig var det för att jag inte ville skrika ut ditt namn och jag trodde du skulle vända dig om och se att det va jag” sa han och skrattade lite ”Men jag måste säga att ditt gömställe var fruktansvärt bra” sa han och skrattade, jag kunde inte låtabli och skrattade jag med ”Jag tänkte att sanden och båten skulle isolera min doft lite” sa jag och rodnade lätt. Han nickade och log ”den gjorde det med” sa han ”men hur visste du var jag var då?” undrade jag förvånat ”jag gissade med tanke på att du försvunnit i tomma intet och det är i princip omöjligt för en människa” retades han och reste på sig så att han stod rak i ryggen och tittade ner på mig. Jag reste mig jag med, sträckte på kroppen och gäspade, ”Jag vill gå och lägga mig men jag vill inte sova där inne.” sa jag och nickade mot rummet ”det behöver du inte heller du kan ta mitt rum” sa han och la en hand på mina skulderblad och ledde mig åt det motsatta hållet, in genom en dörr till ett rum med en stor säng. ”Men...” jag kunde inte uttala frågan. Han skrattade ännu en gång ”Vi har sängar i alla rum för att det ska se bra ut ifall någon skulle få för sig att göra inbrått” sa han och kollade på mig ”aha” sa jag och rörde mig mot sängen, jag vek sakta undan täcket och satte mig i sängen, jag la mig ner på rygg och kollade upp i taket. Jag måste ha varit tröttare än jag trodde för jag somnade på engång.
|
| Kommentarer | | Ferdos-Lina - 19 feb 11 - 21:41 | | Jättebra del,jag ska läsa fortsättningen! |
|
|
|
