Det här är en ny novell/saga/berättelse! Det handlar om två personer, Fanny och Gustav. Varannat "kapitel" kommer vara ur Fannys perspektiv och tvärt om! Hoppas ni gillar den! :)
Fanny:
"You broke my heart in so many ways" skriver jag på datorn.
En liten tår tar sig från mitt öga och ner för min kind. Den forsätter ner mot mina läppar och sedan ner till min haka där den blir kvar ett tag innan den den faller och landar på en av tangenterna.
Jag klickar på "publicera" och snart är det publicerat på min blogg. Sedan viker jag ihop datorn och låter den ligga kvar i mitt knä. Jag lutar mig bak mot kudden i min säng och suckar högt för mig själv. Snart rinner fler tårar ner för mina kinder och jag ser suddigt. Tankarna snurrar runt, runt i huvudet och jag känner mig snurrig. Jag tänder sänglampan och kollar på mitt sängbord. Där står fotot, på oss! Jag tar upp det och tittar på bilden. Jag ser inte så mycket pågrund av alla tårarna.
"Pip, pip" låter det från sängbordet.
Det är min mobil som låter. Jag ställer tillbaka fotot och kollar på mobilen, jag har fått ett sms.
"Jag kommer över! /Molly" står det.
Jag orkar inte svara utan lägger bara tillbaka mobilen. Jag släcker lampan igen och blundar.
- Fanny, vakna! säger någon.
Jag öppnar ögonen och möts av Mollys leende. Jag ligger kvar i min säng med min laptop bredvid mig.
- Hej! säger jag trött och sätter mig upp.
Jag känner med ena handen över ansiktet. Det känns torrt och konstigt av torkade tårar.
- Kom! säger Molly och sätter sig bredvid mig med utsträckta armar. Jag lutar mig mot henne och kramar henne. Hennes mörkblonda slingor kittlar i mitt ansikte. Tårar börjar sakta rinna ner för mina kinder.
- Vill du berätta? frågar Molly.
Jag nickar i hennes hår och hon släpper mig.
- Vänta, jag kommer snart! säger hon och går iväg mot köket.
Jag tänder sänglampan och ser mig om i rummet. På väggen bredvid mig sitter det stora fönstret. Det skiner in från gatulysen. Mitt emot mig ser jag garderoben som står på glänt. Där bredvid ser jag tavlan! Tavlan som vi gjorde för 2 år sedan, vi var i parken med några kompisar. Det var soligt och någon sa något roligt som fick oss båda att skratta. Mitt i skrattet är det någon som tar kort. Det är en bild jag har älskat sen den togs. Just nu är det ända jag vill att kasta ner den på golvet och trampa sönder den till små, små smulor. Något inom mig säger att jag inte kan. Den betyder för mycket.
- Tillbaka! säger Molly helt plötsligt.
Jag vänder mig mot henne och ser att hon håller i två muggar. Hon sätter sig bredvid mig och räcker mig ena muggen. Det är varm choklad.
- Nu gumman, får du berätta! säger hon och tittar på mig.
Jag tar ett djupt andetag och börjar berätta:
Jag och Isak sitter i soffan och tittar på Eclipse. Isak halvligger i soffan och jag ligger i hans famn. Stämningen känns tryckt men jag försöker att inte bry mig utan fokuserar på filmen. Isak harklar sig flera gånger efter varandra och jag tittar frågande på honom. Han håller blicken på tv:n och ser inte att jag tittar på honom. Filmen tar slut och eftertexterna börjar rulla över tv-skärmen. Isak harklar sig igen.
- Fanny.. säger han.
Jag flyger upp ur hans knä och sätter mig en bit ifrån. Den rösten han använder har jag bara hört vid några tillfällen. Då han är väldigt allvarlig. Han sätter sig upp och sätter armbågarna i sina knän och ansiktet i händerna. Efter ett tag tittar han plågat på mig. Jag blir livrädd. Han tittar på mig en stund och sedan kollar han ner i golvet. Jag sitter som på nålar och vet inte vart jag ska ta vägen. Massor av tankar snurrar runt i mitt huvud. Tillslut tittar han på mig igen och suckar.
- Snälla, säg något! ber jag.
Han suckar några gånger och tittar bort på tv:n innan han åter kollar på mig.
- Fan! säger han.
- Snälla! ber jag igen.
- Det är så helvetets jävla svårt! säger han.
Nu är det min tur att sucka.
- Du vet Emelie!?
- Emelie Lundqvist? frågar jag.
- Ehm, ja hon! säger han.
"Har han gjort det? Det som inte får hända, har det hänt?"
- Säg det bara! säger jag, argare än det är tänkt.
Han fortsätter vara tyst!
- Säg det bara! säger jag, jag börjar bli arg nu.
Han tittar på mig, rakt in i ögonen innan han viker bort blicken.
- Jag..har..gjort något jävligt dumt! säger han.
Han knäpper händerna i knäet och tittar ner i golvet.
- Isak..! säger jag tyst och suckar.
- Okej... Fanny...Jag..fan, jag har..jag har varit..
- Otrogen! fyller jag i.
Isak tittar upp rakt in i mina ögon. Sedan nickar han. Jag känner hur det bränner bakom ögonen och gömmer ansiktet i händerna. Sedan låter jag tårarna komma. Det bara forsar. Bredvid mig hör jag Isak sucka flera gånger.
- Fanny, förlåt! säger han med hes röst.
Jag tittar upp och ser att tårar rinner ner för hans kinder. Plötsligt blir jag riktigt arg! Jag ställer mig upp och tittar på Isak.
- Vafan Isak!?
- Det bara hände, förlåt Fanny!
- Det bara hände! Det är inget som bara händer! Vet du hur besviken jag är på dig?
- Vad vill du att jag ska säga då?
- Jag vill inte att du säger något alls, jag vill att du går!
- Men..
- Nu, Isak!
Han säger inget mer utan reser sig bara upp och går mot dörren. Jag stannar kvar där jag står och när jag hör dörren smälla igen sätter jag mig ner i soffan igen.
- Det var så det gick till! säger jag och tittar på Molly.
Molly svarar genom att ge mig en kram.
- Fy fan vad jag tycker synd om dig! säger hon i mitt hår.
Vi tittar på varandra och Molly ler.
- Egentligen betyder det bara en sak! säger hon.
- Vadå? frågar jag.
- Att han inte går att lita på! säger hon.
Jag svarar inte, vet helt enkelt inte vad jag ska svara.
Snart pratar vi nästan som vi alltid brukar göra, jag tänker nästan inte alls på Isak.
- Hur är det mellan dig och Jesper? säger jag och ler faktiskt lite.
- Jag bor typ hos honom! säger hon och ler.
Jag skrattar till svar.
- Nej, men allvarligt, jag har sovit hos honom dom senaste 4 nätterna! säger hon.
Jag ler och sedan sitter vi tysta en stund.
- Jag måste hem nu, eller ja till Jesper! säger Molly och reser sig upp ur min säng.
Jag följer henne till dörren och hon går ut ur lägenheten.
- Tack! säger jag innan hon hinner stänga dörren.
- För vadå? säger Molly.
- För att du finns och för att jag kan prata med dig! säger jag.
- Du vet att jag alltid finns! säger hon och ler.
Sedan stänger hon försiktigt igen dörren. Jag hör när hon går ner för trapporna.
---------------------------
Ska jag fortsätta?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) |
PussEmma - 19 feb 11 - 16:32- Betyg:  |
| Emelie..den äger ju..haha att du hade dikta.se visste ja inte.. ;P |
| briscoforevigt - 19 feb 11 - 16:23 |
| mejla nästa?! du skriver jättebra! e du verkligen 96:a? |
| Idizzen - 19 feb 11 - 13:11- Betyg: |
fortsätt:)
mejla nästa |
| Atrociouschild - 18 feb 11 - 20:36- Betyg: |
| du ska helt klart fortsätta! känner igen mig. maila nästa <3 |
| jjuliia - 18 feb 11 - 19:42- Betyg: |
| du är jätteduktig, vad du än skriver för berättelse! blir alltid lika glad då jag ser att du har skrivit något nytt :D |
| susanne123 - 18 feb 11 - 16:54 |
Detta var en riktigt bra början :)
Klart du ska fortsätta.!!! |
| Ferdos-Lina - 17 feb 11 - 22:43 |
| Bra börja,mejla när nästa del kommer! |
sztiz - 17 feb 11 - 20:59- Betyg:  |
| Jaa fy fan klart att du ska fortsätta :D <33 :D mejla?! |
