Tjejen nummer nio, del 4 |
Jag kände hur alla tjejer vände sig mot mig, hur deras leenden suddades ut när de såg att de var ännu en till tjej som stigit in rummet istället för han. Ännu en konkurrent. En mörkhårig dessutom, hon passade inte in bland dem. Han hade själv sagt att han föredrog blondiner framför brunetter. Så varför var hon här? Dörren öppnades och stängdes igen, alla vände blicken - inklusive mig - mot de som stigit in genom den. Robin stod där leende mot alla, mötte tjejernas blick en efter en. Sist mig. Jag vet inte om det var min syn som spelade mig ett spratt eller om han faktiskt log större när han mötte min blick. I vilket fall stannade hans blick inte längre på mig än någon annan och han öppnade munnen för att säga något. Jag kände hur alla tjejer spände sig, sträckte på sig och höll andan medan de väntade med spänning på vad han skulle säga.
”Ja, det är ni som ska bo med mig under två veckor då.” Jag kände hur han inte helt visste vad han skulle säga, samtidigt som han inte helt var säker på hur han skulle säga det. Men jag visste att han skulle slappna av när han lärde känna oss, och att alla tjejer skulle tävla om att få mest uppmärksamhet av honom. Det visste jag. Men inte vad som skulle hända.
Vi gick ut ur byggnaden, för första gången på hela dagen. Det blåste kyligt och de flesta tjejerna drog upp händerna och drog dem försiktigt längs armarna för att få tillbaka värmen. Inte jag, jag kände hur vinden stärkte mig, hur glad jag blev av att de blåste kyligt. Det kändes som om blåsten för varje gång den träffa mig tog bort det gamla, och lämnade en ny Hannah, en Hannah utan problem. Men jag ska inte säga att jag inte ryckte till och frös lite för varje vindpust. För det gjorde jag. En limousin körde upp framför oss och Robin var först och sätta sig i den. Efter han hade försvunnit in skyndade sig tjejerna att komma in för att kunna sitta så nära honom som möjligt. Förutom Josefin och jag. När alla hade tagit plats gick Josefin in och satte sig, vilket gav mig den platsen närmast dörren. Den äldre mannen stängde dörren åt oss och bilen började köra.
”Det kommer ta ett tag att köra till huset, men jag hoppas att det inte blir något problem med det”, skyndade han att säga. Han förstod nog som jag att limousinen snart skulle fyllas med ett kacklande av tjejer som vill fånga hans uppmärksamhet.
”Jag tror ingen har något problem med att sitta i en limousin med dig lite längre”, svarade Josefin och log flirtande.
”Tur det”, sa han och log över uppmärksamheten som ökade med varje meter som vi åkte. Jag var den enda som inte sa ett ord på hela vägen. Josefin sa inte heller så mycket under resan, men när hon väl öppnade munnen var det något intressant. Och hatet mot henne växte mer och mer för varje gång hon gjorde det.
Ännu en del ute, positivt eller negativt?
Bestäm själv :]
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Usami - 18 feb 11 - 15:29- Betyg:  | | Jättebra, men den blir lite tråkig att läsa eftersom den är så kort :p | | MoRoTpOwEr - 17 feb 11 - 17:39 | | längre taack ;) | | Ferdos-Lina - 17 feb 11 - 16:37 | | Underbar del,mejla när nästa del kommer så snabbt som möjligt!!! |
|
|
|
