Ätstörningar [del sju] - Det blir inte bättre. |
Ni vet den där smärtan som kommer när man råkar skära sig på
rakhyveln i duschen?
Så känner jag varje dag. Så fort jag ser mig själv i en spegel
får jag panik. Jag ser mina fula bristningar och allt äckligt
fett och vill bara skära bort det.
Så sent som igår stod jag i badrummet med ett rakblad mot skinnet.
Men jag fegade ur. Jag inbillade mig hur ont det skulle göra
och kom fram till att det inte är värt det. Vad tjänar det till,
egentligen? Det gör bara mer ont då, och så måste man gömma det.
Man kan inte skära sig i armarna, det är för tydligt.
Ska man göra det måste man nästan göra det på ett ställe som inte
syns. Jag såg mig själv i spegeln och täntke efter, lyfte armen
och satte rakbladet en bit under armhålan. Just som jag skulle
trycka till och dra neråt, fegade jag ur igen.
"Jävla skit!" Suckade jag för min själv och slängde ner rakbladet
i en låda. Med en smäll åkte lådan igen och jag drog på mig
tröjan igen.
Med tunga steg lämnade jag badrummet och gick in till mitt
rum. Där satt han och spelade tvspel, min älskade pojkvän.
Jag gav honom en puss och såg på honom. Så lyckligt ovetande
hur sjuk hans flickvän är.
Jag vaknade klockan tjugo i fem i morse. Kanske hade jag en
mardröm, jag vet inte. Men jag gick upp och gick på toa.
När jag skulle gå tillbaka tittade jag i lådan igen, men rakbladet
låg inte där längre. Jag funderade. Kanske var det min pojkvän
som hade tagit det? Lagt undan det för att han anade hur sjuk
jag är. Jag stängde försiktigt lådan igen och gick tillbaka
till min säng.
Han var vaken, låg där och tittade på mig med trött blick.
Under täcket var det varmt, och jag kände hur kallt resten
av rummet var. Jag skakade. Upp ur sängen igen för att leta
reda på varmare sovkläder. När jag drog på mig en extra tröja
hamnade min blick på en en nagel sax som låg på mitt nattduksbord.
Jag gick fram till bordet och tog upp den, lade den i fickan.
"Vart ska du?" Fan, han var fortfarande vaken.
"Jag kan inte sova. Jag sätter mig inne på toan och läser"
"Nejmen det är lugnt. Du kan läsa här inne?"
"Jag vill inte hålla dig vaken." Jag gick in till toan, satte
mig längst väggen nära det varma elementet och började läsa.
Efter några minuter knackade han på, han ville att jag skulle
komma och lägga mig igen. Jag sa åt honom att gå och lägga sig
igen.
Mitt hjärta dunkade. Mina händer skakade. Jag hade valt ut ett
ställe. Höften fick det bli, jag har redan mina bristningar
där. Ingen skulle märka några extra ärr.
Jag tryckte in saxen så långt det gick och drog den sakta, några
centimeter bara. Jag kände hur huden sprack, öppnade sig och hur
blodet sakta, sakta försökte ta sig ut ur såret. Saxen var slö
så såret blev inte så djupt. Men en bit kom den in. Jag gjorde det
igen. Och igen. Och igen.
Det gjorde inte så ont som jag trodde att det skulle göra.
Visst, det sved till och jag var rädd. Men det gick bra.
Och så blödde det inte så mycket heller.
Jag gled ner längst väggen. Jag kunde höra hans tunga andningar
från mitt rum. Jag tog upp min tidning igen. Fan vad sjuk jag är.
Hur kan han tycka om mig? Äckliga, fula, tjocka mig. Sjuka jag?
Han borde ha dumpat mig för länge sen. Jag är världens sämsta
flickvän. Världens sämsta.
Han förtjänar så mycket bättre än mig, och det gör ont i mig
när jag tänker på det. Jag vill ju vara den perfekta flickvännen
- för honom. Jag vill att han ska dra med mig på fester, presentera
mig för hans bästa vänner och stolt säga "Det här är min flickvän".
Jag vill inte att han ska behöva känna som om han gör något fel.
Jag vill inte att han ska tro att jag inte vill prata med honom om allt,
för det vill jag. Verkligen. Det bara, känns inte rätt att tynga ner
honom på det sättet. Jag älskar honom, om inte på det sättet så
är han iallafall en utan mina bästa vänner. Och jag vill bara att
han ska må bra. Och det kommer aldrig hända om han är med mig.
Han säger själv att jag är det bästa som hänt honom, och stället
för att ta åt mig. Njuta av hans vackra ord och känna mig glad
ser jag på honom med ledsen blick och säger "Fan vad deprimerande".
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | PussEmma - 21 feb 11 - 15:43- Betyg:  | Jag älskar din berättelse..men...Handlar den om dig?...För...om den gör det...tycker jag synd om dig
Deprision(vet hur det känns) Ångest(vet hur det känns)...Skära sig vet jag osso hur det känns..men..men snälla....
Det är helvetet...man blir inlagd på en låst avdelning för ängningsförsök och skärning..javet hur det känns....Men snälla
även om jag gör det önskar jag aldrig helvetet för nån annan...
Tycker jag är fet,ful äcklig..javet att jag är det..för min Ex..han var så kylig mot mig..Han sa han älskade mig som kompis...Kollade
igenom hans mobil...och där stod det...tycker hon är ful..lixom fet och äcklig..mår illa när hon kysser mig lixom...ska göra slut snart
..mådde så jävla dåligt efteråt..och sen gjorde han slut...när han förstod att jag visste...
Det svider..önskar mig själv död..men Anorexia...Har jag inte..även om jag försöker..alla säger det är fel...javet det är fel..men ändå..jag kan inte sluta tänka på hur fin jag skulle
kunna bli om jag blev smal..men mest..hur lycklig alla skulle bli om jag dog..JAG VILL INTE DU SKA HA DET SÅHÄR......SNÄLLA FÖRSÖK BLI FRISK!!! | | 134643 - 19 feb 11 - 10:53 | Usch, hemskt!
Men du skriver grymt! :) | | Ferdos-Lina - 14 feb 11 - 23:04 | Jättebra och sorglig del,hoppas det går bra för henne.
Mejla när nästa del kommer!
God alla hjärtans dag!!! | | LisaHoglund - 14 feb 11 - 18:09 | | Hemskt :( Men jättebra skrivet, älskar historien! |
|
|
|
