Tjejen nummer nio, del 3 |
Jag stod på scenen med ett antal andra tjejer, alla blonda. Han hade redan ropat upp sju namn, sju lyckliga tjejer hade redan fått gått av scenen. Gått ut genom dörrarna och springa glada och skrattande därifrån. Ett namn kvar. Jag flyttade tyngden till mitt vänstra ben. Han öppnade munnen för att berätta namnet på den sista lyckliga - eller olyckliga - tjej som skulle få tillbringa en månad med honom och alla de andra sju tjejer.
”Josefin Alm.” Jag hörde hur alla tjejer suckade bredvid mig, slappnade av och tittade dystert ner i golvet. Tjejen som hette Josefin klev självsäkert ner från scenen och vaggade långsamt fram mot honom. Som om hon ville ha våra avundsjuka blickar på sig längre, ville visa oss att hon var en vinnare. Jag hade inte känt någon avundsjuka på de andra tjejerna som hade gått fram tidigare, jag hade till och med funderat på att gå därifrån, men jag hade stannat. När hon la armarna om honom och tryckte honom närmare sig, så kände jag hur kämpade mot mig själv för att inte gå fram dit och slita henne ifrån honom. Men jag gjorde det inte, jag stannade lydigt kvar på min plats och såg hennes hår gunga i takt med henne själv tills hon försvann bakom dörrarna. Jag hatade henne.
”Deppa inte ihop nu. Eftersom det var så svårt att välja mellan er, så har vi bestämt att en till tjej får följa med oss”, hörde vi honom säga. Alla tjejer sträckte på sig och försökte le deras finaste och självklara leenden. Som om alla redan visste att det nu var deras tur. Men när jag hörde namnet som han sa, kände jag hur hela kroppen ville försvinna, hur den ännu en gång ville få mig att spy, hur den ville att jag skulle ramla ihop som en hög på golvet. Men jag gjorde inget av det som den ville få mig att göra. Jag stod bara där och tittade rakt ut.
”Hannah Berg”, sa han åter igen, som om jag inte hade hört det. Mitt namn. Han sa mitt namn. Jag skakade mig loss från min trans och försökte tränga mig förbi alla tjejer som återigen hängde med sina huvuden. Tillslut kom jag ur hovet av tjejer och han granskade mig. Jag kände hur hjärtat hoppade över ett slag, som om han skulle säga ’oj, förlåt jag ångrade mig’ eller ’haha, gick du på den enkla?’. Men han sa inget, och tillslut tonade sig ett leende upp i hans ansikte. Det var då jag kände att jag vågade gå fram mot honom, leende till och med, även om kvinnan bakom honom fortfarande tittade med avsky mot mig. När jag kände hans kropp tryckt mot mig hörde jag hans stämma viskande i mitt öra.
”Tror du att du kommer gillar mig om du lär känna mig?”
”Det vet jag aldrig”, sa jag innan jag fortsatte att gå mot dörrarna. Bort till de andra åtta lyckliga tjejerna.
Ännu en del ute,
och ni ska veta att jag blir jätte glad över era kommentarer ^^
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Ferdos-Lina - 14 feb 11 - 09:12- Betyg:  | | Jättebra och så så spännande del,mejla när nästa del kommer så snabbt som möjligt! |
|
|
|
