alla dom som tänker fel-Det 1 (M) |
Kapitel 1
Mitt ansikte sprack upp i ett stort leende. Jag kunde inget annat än att springa, springa mot min favoritperson i hela världen. Min Marcus. Han såg road ut och skrattade åt mitt lilla lopp. Jag kastade mig upp i hans famn med båda bena runt hans midja. Han såg perfekt ut, på ett bra sätt. Hans mörkbruna, nästan svarta hår hängde ner i pannan och täckte lite av hans mörka ögon.
”Du vet att du är väldigt söt i dom kläderna” sa han och jag skämdes genast för blusen och kjolen jag hade varit tvungen att tagit på mig denna morgon.
”Du vet att du egentligen inte kan vara här va?” sa jag och kysste honom.
”Och du tror att det där gör saken bättre?” han flinade finurligt när han sa det. ”Men om det är okej med dig så kan jag ju lika gärna ha lite kul” sa han och och ställde ner mig på golvet. Men lika fort som jag kom ner åkte jag upp igen, fast denna gången på ryggen. Både jag och Marcus skrattade högt medan han tog en springtur med mig på ryggen genom korridoren. Jag kramade mina armar hårt om hans mage, blundade och bara njöt. Jag älskade det här, jag älskade honom. Vid det tillfället ville jag inte ha en tanke på vad det här kunde ställa till problem för både mig och Marcus, jag skulle ju trots allt vara perfekt här. Men tanken jagade ikapp mig och jag släppte snabbt taget om Marcus och ramlade baklänges ner på golvet. Jag visste att min vilja var större än mitt vett, så hade det alltid varit. Men ibland önskade jag att det var tvärt om. Men nu ville jag bara härifrån, hur dumt det än var, så jag blundade, tog ett djupt andetag och sa:
”Vi skiter i det är, kom. Vi kanske kan hinna med 11 och 35 tåget då.” Marcus drog sig ner mot golvet han med, la sig över mig och log hemlighetsfullt:
”Det låter perfekt, om du vågar det lilla fröken perfekt” sa han och kysste mig.
”Perfekt? Kallar du det här perfekt?” sa jag och knäppte upp första, andra och tredje knappen på min blus, sedan slutade jag och gav Marcus en perfekt örfil.
”Maia?! Har han skadat dig?! Ska jag hämta hjälp?!” Både jag och Marcus stelnade till och kollade storögt på varandra. Jag vågade inte kolla efter vem det var så jag låg kvar och kollade rakt in i Marcus ögon. Dom var fulla av rädsla och skuldkänslor, det var inte svårt att se. Jag tyckte synd om honom, det var ju inte hans fel att vi låg här på golvet mitt i skolans korridor.
”Maia! Svara mig!” Nu var jag tvungen att sätta mig upp och kolla vem det det var. Så fort jag började reste mig upp kom personen fram till mig bakifrån och drog upp mig. Jag vände mig om och blev nästan rasande när jag såg vem det var.
”Veronica?! Va fan håller du på med” Veronica ryggade snabbt tillbaka. ”Det där är min pojkvän!” sa jag och pekade på Marcus.
”Men det kunde inte jag veta.” svarade Veronica försiktigt.
”Kom” sa jag till Marcus som nu stod vid min sida. Vi gick mot utgången men innan vi lämnade byggnaden vände jag mig om och kollade på Veronica som stirrade på oss storögt.
”Detta säger du inte till någon!” nästan röt jag till henne.
När vi kom ut genom dörrarna började Marcus gapskratta.
”Jag trodde nästan att du skulle slå ner henne ett tag!” Han försökte låta bli att skratta medan han sa ord efter ord, men det gav inte så stora resultat.
”Så kul var det inte!” sa jag anklagande och drog med honom i riktning mot där jag bodde.
Vi stod på tågstationen hand i hand när vi hörde tåget komma. Klockan var 11.31 och vi gick genast på tåget när dörrarna öppnades. Det var inte mycket folk i vagnarna, bara fåtal av medelålders kvinnor och män. Vi fick ett stort antal blickan när vi klampade klumpigt in i vagnen. Sätena vi satte oss på var tråkigt gråa och väggarna var målade med en kall vit färg. Det var nästan som man frös när man befann sig i den kala vagnen. Jag greppade tag i Marcus hand och han log mot mig. Jag började försiktigt hacka tänder och försökte mitt bästa för att dölja det klapprande ljudet. Marcus märkte detta faktum fort och började ta av sig sin gröna arme-jacka, la den över mina axlar och trädde på den på mina armar. Den var alldeles för stor, men vad spelade det för någon roll? Jag lutade mig mot hans axel och njöt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | PussEmma - 21 feb 11 - 15:51- Betyg:  | | Jättebra!!!!!!!!!!!!!!..finns de nå mer delar? |
|
|
|
