Hamnens Damer |
De står där ute i soluppgången.
Sjön ligger så spegelblank.
Tidvattnet förändrar allt till storm.
Vinden börjar att öka i snabbare takt.
Kvinnorna står kvar och väntar i hamnen.
De står tysta i en ring.
Vädret kommer att ändras en annan dag.
För männen som sjön hade tagit.
Fiskarna de lägger ut sina nät!
De lägger ut krokar med bete på.
Fiskmåsarnas varnande skrik.
Men vinden den väntar inte.
Människorna samlas inne i hamnen.
De väntar på tidvattnet.
Med ögon till hälften slutna.
Med tårar de inte kan hålla tillbaka.
Båten flyter efter trasiga segel.
Regnet slår ner som ilskna spikar.
Vågorna tvättar däcken rena.
Båten går ej att styra.
Stormen slår hårt vid hamnen.
Kvinnor skälver av rädsla.
Knyter ihop sina jackor av kölden.
De ber att himlen ska lugna ner sig.
Ylande vind och stormiga vågor.
Slår hårt åt mot den trasiga båten.
Långt från säkerhet, långt från ett liv.
Där står män med lite hopp.
I hamnen kommer spökliga ekon.
Viskande om ond bråd död.
Kvinnorna gråter och håller sina händer.
Om dem de fortfarande har kvar.
Skuggorna faller inne i hamnen.
Kvinnorna står runt i en ring.
Stormen den väljer en annan väg.
För männen på havet som nyss har drunknat.
|
|
|
|
