Dröm aldrig... [kapitel 1] |
Jag satt på en stol och tittade ut på gatan där vattendrppar åkte ner i vattenpölarna en och en. En tråkig vanlig dag.
Plötsligt hör jag en duns nerför trappan. Jag springer snabbt dit, pappa ligger på golvet i en blodpöl. Jag såg en skugga
där uppe, men den försvann snabbt. Jag tog tag i pappas huvud.
-Pappa, hör du mig? Pappa!!! skrek jag ut och kände tårarna rinna ner för min kind.
Jag sprang snabbt till telefonen och ringde ambulans. Jag stammade och grät så mycket att de inte hörde vad jag sa, men till slut hörde de och de skulle skicka
ambulans och polis snabbt.
ungefär 5 minuter senare hörde jag syrener utanför mitt hus. Jag öppnade snabbt och de sprang in.
-Vill du följa med till sjukhuset? frågade en av poliserna.
Jag nickade.
-Okej, vad heter du? frågade han.
-Laila, sa jag tystlåtet.
Han nickade, tog tag i min hand och tog mig till polisbilen. Jag öppnade bildörren till polisbilen.
-Är det säkert att allt kommer att ordna sig? frågade jag och tittade på polisen.
Han sa inget och gick iväg, men tvekade och vände sig om.
-Ja. sa han och vände om iväg och började gå igen.
Jag satte mig i bilen, spände fast mig. När vi började åka var ambulansen redan halvvägs.
Jag somnade till slut.
|
| Kommentarer | | rsh1113 - 11 feb 11 - 22:08 | | Spännade jag vill höra kapitel 2 |
|
|
|
