Sveket med fortsättning... |
Lämna mig ifred, låt mig bara va.
För du ljög för mig och inget blev som du sa.
Du sa att du lovade, men löftet låg på luft.
Trodde du fattade, när jag sa att det var tufft.
Jag sökte stöd hos dig, försökte säga hejdå.
Men du var som molnen, omöjlig att nå.
Du fattade inte att du, var allt jag hade kvar.
Jag förlorade så mycket, min syster och min far.
Jag orkade inte längre att hålla ihop,
Jag trodde du hörde mitt desperata rop.
Men du gjorde något jag inte kan förlåta.
Hur du kunde svika, var för mig en gåta.
Jag litade på dig, min bästa vän av alla.
Men du tog bort din hand, och lät mig bara falla.
För allting blev värre, när du ringde dit,
och mamma hon förstörde när hon sprang in hit.
Nuär allting skit, värre än förut.
Jag skriker in i kudden, försöker kväva tjut.
Vill inte vara kvar, i helvetet som spelas.
Funderar på att joina, den plats där kärlek delas.
|
|
|
|
