Fading Away - Förspel |
Såååååååååååååååååååååå..... ... XD
Det här är min "nya" (den är faktiskt ganska gammal) berättelse (som bara RÅKAR vara en Bleach - fanfic.... hehehehehe) som jag egentligen skriver på engelska, men som jag, eftersom jag är uttråkad och lider av extrem writers block, bestämt mig för att översätta och ladda upp här så att NI MINA KÄRA DIKTARE KAN FÅ LÄSA DEN OCH FÖRHOPPNINGSVIS KOMMENTERA SÅ ATT LITE AV MIN WRITERS BLOCK GÅR ÖVER!!!
just det. jag har onda planer. hehehe. (6)
Såååååååååå... det här är prologen, och beroende på den respons jag får på den laddar jag kanske upp fler delar också (men det är helt upp till er!! så om ni vill läsa mer får ni kommentera, kommentera, kommentera OCH KOMMENTERA LITE MERA!!!) :D
Såååååååååååååååååååååååà ¥Ã¥Ã¥Ã¥Ã¥Ã¥Ã¥Ã¥Ã¥Ã¥Ã¥Ã¥Ã¥Ã¥Ã¥... LÄS!!!!! NU!!!!! XD
Förspel
Han träffade henne på tågstationen.
Hon hade på sig ett par röda pumps, en kort, vit kjol och en tröja som avslöjade lite mer av hennes bröst än vad som kunde räknas som nödvändigt, för att aldrig tala om anständigt.
Guldet i hennes hår glittrade i ljuset – hon var en färgfläck i en värld av grått.
För honom, var det kärlek vid första ögonkastet.
xXx
När de för första gången kysstes doftade hon av rosen han satt i hennes hår.
När de för första gången älskade log han när hon viskade hans namn, mjukt, så att bara han kunde höra det.
Hon sa att hon aldrig skulle sluta älska honom; han slog henne medvetslös när han trodde att hon doftade av en annan mans parfym; hon grät sig själv till sömns varje natt; han köpte rosor från affären på andra sidan gatan och tiggde om hennes förlåtelse.
De gifte sig i Oktober, det regnade, och hon doftade av prästkragarna brudtärnan, Halibel, hade satt i hennes hår.
Hon drog sin hand igenom hans silverne hår och han kysste henne ömt, han lovade henne att han skulle hålla henne i sina armar tills dagen hon dog.
Efter att de knullat den natten tände hon en cigarett, och han gömde sina tårar i kuddens mjuka tyg.
De knullade, de bråkade och de knullade igen; det var inget annat än en aldrig slutande cirkel av emotionell tortyr för dem båda, och till slut, fick Rangiku nog.
Hon hittade någon annan.
Och Gin slog henne blodig, för plötsligt verkade hon alltid dofta av prästkragar, och det skrämde honom som inget annat någonsin gjort.
Så när han hittade henne i sängen med Halibel drog han sin pistol och sköt dem båda innan någon av dem ens fått en chans att se honom.
Och hon dog, inte i hans armar, utan för hans hand, naken och ihopkrupen i den varma omfamningen av en kvinna vars hår var gjort av guld, precis som hennes var, och som fyllde varje rum med färg, precis som hon själv hade.
Gin, en man vars hela skapelse var grå, föll till golvet och grät över sitt brustna hjärta, hur hettan och färgerna långsamt lämnade de två kvinnorna, och hur blodet långsamt spred sig över sänglakanen och ner över golvet.
Från och med den dagen var färgerna rött och grått de enda två han kunde förstå.
XxX
…tills han en dag, såg en blixt av violett.
För den andra och sista gången i hans liv blev Ichimaru Gin förälskad i en färg, en flicka, och ett namn, vid första ögonkastet.
Färgen var violett.
Flickan var en splittrad isprinsessa.
Och hennes namn var Kuchiki Rukia.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Qwatie - 11 feb 11 - 19:38- Betyg:  | Väldigt annorlunda, men annorlunda på ett bra sätt.
Helt fantastiskt bra! |
|
|
|
