Det var ödet som förde oss samman {Del 14 |
Ja, nu har jag äntligen fått ihop en till del, den här gången ur Zacharias perspetiv igen:) Jag hoppas ni inte känner att ni väntat för länge^^
Nu ska ni få läsa, om ni inte läst det jag skrev igår angående den här novellen och en ny novell, gör gärna det:P
/C
Zacharias
”She will be loved”
Jag vågade till slut släppa fram tårarna som brunnit under mina ögonlock ett bra tag. Jag kunde inte längre kurera mitt krossade hjärta. Det var som om det hade spruckit helt när jag sett Tildes ansikte igen. Nu kunde jag inte längre hoppas på att hennes känslor, ens på en lägre nivå, var något som liknade mina. Hennes reaktion på mina ord hade varit tillräckligt bevis på hur hon kände för mig. Jag var inget annat än en vän. Och nu, kanske inte ens det.
Jag vred mig av smärta där jag låg i sängen. Varför kunde ingen döda mig? Varför kunde jag inte bara få försvinna? Jag kände mig hopplöst förvirrad mer och mer för varje minut som gick. Jag visste inte längre vad jag skulle ta mig till. Mina känslor för Tilde var så starka att jag inte längre kunde ignorera dom. Den enda som kunde läka mitt blödande hjärta var hon. Bara hennes kärlek var tillräcklig. Jag skulle aldrig nöja mig med någon annan.
Med det bekräftat, stegade jag ut ur rummet, ner till hallen och ut ur huset. Jag skulle fixa till det här. Det var jag tvungen att göra.
Jag stod och hyperventilerade utanför den gråa byggnaden som mitt livs kärlek befann sig inuti. Det var en konstig tanke att något så vackert, befann sig i ett så grått och deppigt område. Det gick inte ihop med min bild av henne.
Jag samlade mod och gick in i trapphuset, upp för trapporna och ringde på hennes dörr. Allt i en hastighet som gjorde att jag inte kunde tänka efter innan det var gjort. Såklart, ångrade jag mig genast och hoppades på att hon inte var hemma. Sådan tur hade jag inte. Efter några sekunder hörde jag steg innanför den vita dörren och tog ett djupt andetag. Nu fanns ingen återvändo. Det fick bära eller brista.
Jag hann ta ännu ett djupt andetag innan dörren öppnades och jag såg Tildes ansikte framför mig. Jag tappade andan av hennes skönhet. Jag var så försvarslös att jag inte visste vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle ta mig till. Det tog mig flera sekunder innan jag förstod att något var fel. Hennes kinder var svullna och ögonen fuktiga av tårar. Hennes hår var slarvigt uppsatt i en tofs och hon hade fortfarande samma kläder på sig som hon hade haft när hon varit hos mig.
”Vad vill du Zac, kom du hit för att såra mina känslor ännu mer?” sa hon med matt röst och slöt ögonen för en stund. Jag stod kvar md gapande mun. Jag var en idiot. Det var jag som orsakade henne den här smärtan. Jag var tårarna som föll från hennes kind.
”Tilde jag...öhm...jag...nej, jag är ledsen, jag kom hit för att be om ursäkt.” viskade jag fram med den luft jag lyckats behålla i lungorna. Jag vågade inte andas. Jag var rädd att mina andetag skulle såra henne ännu mer.
Något ändrades i hennes ansktsuttryck. Hopplöshetn försvann och ersattes av något annat. Vrede? Besvikelse? Hon tog tag i min arm och drog mig in i lägenheten. Hon smällde igen dörren efter sig och vände sig inte om förrän vi båda stod i köket.
”Det är bäst för dig att du ger mig den där ursäkten, annars vill jag inte se dig mer.” väste hon mellan sammanbitna tänder och fick mig att rysa. Jag hade aldrig hört henne så kylig och arg. Jag tappade bort orden och kunde inte få fram något vettigt.
”Nå? Har du något att säga eller ska jag kasta ut dig redan nu?” sa hon efter ett tag.
Tystnad.
Hon suckade.
”Zac, snälla, säg något.” viskade hon och såg lidande in i mina ögon. Jag kunde fortfarande inte få något ur mig. Jag var helt paralyserad och hatade mig själv för att jag inte gjorde något. Jag borde säga något, be om ursäkt, hålla henne i min famn, lova henne allt och lite till, ge henne min själ, lova att älska henne för alltid, bara någonting! Men nej, jag stod där som en idiot och stirrade på min älskade, utan att säga ett ord, bara se henne försvinna.
”Jag vill att du går nu.” sa hon med svag röst och stirrade på mig. Jag rörde mig inte ur fläcken. Hon gav mig en besviken blick.
”Zac, bara gå, jag vill inte ha dig här. Lämna mig ifred.” sa hon med högre röst och tog ett steg bakåt. Väntade på att jag skulle gå. Jag vände mig om och gick några steg, sen stannade jag. Jag kunde inte gå. Inte utan henne. Hon höjde på ögonbrynen och väntade sig att jag skulle prata. Jag kunde fortfarande inte få fram en vettig förklaring, så jag tog tre stora kliv mot henne och drog hennes ansikte mot mitt. Jag smekte varsamt hennes läppar med mina för andra gången och drog in hennes lukt genom näsan. Hon stretade emot mig och försökte få mig att släppa henne. Jag drog mig undan men inte så mycket att jag var tvungen att släppa henne. Jag höll henne i min famn och såg djupt in i hennes ögon.
”Jag älskar dig.” sa jag med uppriktig röst och smekte hennes kind. Hon slöt ögonen och lät några tårar droppa från hennes ögonlock.
”Nej det gör du inte.” sa hon och öppnade ögonen mot mig.
”Jo, Tilde, jo det gör jag. Av hela mitt hjärta.” sa jag och försökte desperat få henne att tro mig. Hon måste tro mig.
Hon skakade på huvudet.
”Varför gör du såhär mot mig?” viskade hon och sjönk ihop med axlarna. Hon såg så sårbar ut. Som en liten flicka. Jag såg oförstående på henne.
”Varför nu? Varför jag?” sa hon och fick flera tårar i ögonen. Jag var tvungen att svälja flera gånger för att inte gråta själv. Att se henne såhär, det tärde på mig. Jag ville inte att hon skulle vara olycklig.
”Jag vet inte.”
Jag hörde knappt min egen viskning. Min röst var så svag att jag inte visste om hon hade hört mig. Hon sade ingenting. Slöt bara ögonen igen. Så stod vi ett tag. Jag med armarna runt henne, hon med slutna ögon och slappa axlar. Vi stod där och delade på det lilla syret som fanns kvar i det lilla köket med ljusblåa skåpsdörrar och vita mosaikväggar. Hon och jag. Jag och hon.
”Zac...”
Hennes mjuka viskning bröt tystnaden som lagt sig runt oss. Jag svarade inte, väntade bara på vad som skulle komma från hennes läppar.
”Jag vet inte vad jag ska göra.” viskade hon och lade sitt huvud mot mitt bröst. Jag drog henne närmare mig, hon följde villigt med i mina rörelser.
”Jag...det vet inte jag heller Tilde...Jag önskar att jag kunde ge dig svar men jag vet bara vad jag själv vill och jag är för självisk för att våga säga åt dig vad du ska göra. Jag är rädd att du måste välja själv för att få vad du själv vill ha.” sa jag uppriktigt, trots smärtan mina egna ord orsakade. Jag ville så gärna bestämma åt henne, men ändå inte, för jag ville att hon skulle välja mig själv. Utan min hjälp.
Tilde såg besvärat på mig. Hennes blick fylldes med medlidande och sorg. Hon ville såra mig lika lite som jag ville såra henne. Båda ville varandras bästa. Varför kan du inte bli min, Tilde?
Hon suckade och lade återigen huvudet mot mitt bröst. Hon lade armarna om min midja och höll mig kvar. Det kändes bra, tröstande.
”Jag älskar Viggo...” mumlade hon efter ett tag. Jag kände hur mitt hjärta sjönk. Jag visste väl redan det? Varför kändes det så förödande att höra henne säga det?
”Men...” fortsatte hon, omedveten om min inre konversation med mig själv.
”Jag kanske...älskar dig...också.” viskade hon och tystnade. Allt som hördes var våra andetag. Hon höll huvudet mot min bröstkorg. Jag stirrade ut genom fönstret. Hade jag hört rätt? Hade jag en chans?
”Va?” viskade jag med skakig röst och drog mig ifrån henne. Jag ville se det i hennes ögon. Ville hitta hopp hos henne. Veta att det hon sade var sant.
”Jag...jag älskar dig...också.” sa hon och såg rakt in i mina ögon. Mitt hjärta skrek åt mig. Det skuttade till av glädje och lyste upp hela min kropp med nytt ljus.
”Är du seriös?”
Det var det bästa jag kunde komma på. Jag kunde knappt tro att hon hade sagt dom där orden.
”Varför skulle jag stå här och skämta med dig?” svarade hon förvånat och lät ett litet skratt slinka ur henne. Jag skrattade med henne. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag ville omfamna henne, kyssa henne, men visste inte om det var vad hon ville. Till slut gick jag osäkert fram till henne och drog in henne i min famn. Hon lade armarna om min midja igen och gosade in sitt ansikte i min tröja. Jag böjde ansiktet ner för att kunna se henne. Hon kände det och vände ansiktet uppåt. Plötsligt var vi bara några cenimeter från varandra. Hennes vackra ögon såg in i min själ och förtrollade mig med dess skönhet. Jag var i det ögonblicket den lyckligaste människan på jorden. Hon fick en rynka mellan ögonbrynen.
”Viggo...” viskade hon och fick mitt grepp om henne att lossna lite. Hon grep hårdare om min midja i protest.
”Jag menar...vad ska jag...vad borde jag...vem ska jag...” hon fick inte fram orden och jag förstod henne. Det var inte lätt för henne. Det glömde jag. Jag hade inget som stoppade mig från att älska henne så mycket jag bara kunde. Det hade hon.Hon hörde ihop med Viggo.
Varför skulle det vara så förbannat svårt att älska en människa?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | PussEmma - 23 feb 11 - 21:00 | Hon måste välja Viggo...Zac får hitta en annan..han blir kär och får hitta en annan.. :(..
Hahah..bara så kännslofull nu..älskar den..Grät..g..grät blod.. :/..Mejla nästa..älskar den!!! | Eme_96 - 22 feb 11 - 21:24- Betyg:  | | så förbannat bra!! Åh jag har suttit och läst alla delar ikväll och jag är så inne i den här så jag vet inte vad! Jag..åh!!! Så förbannat jävla otroligt bra!! Du måste mejla nästa del! :D:D:D:D:D:D | | PussEmma - 22 feb 11 - 19:25- Betyg: | | Jättabra.. | | sztiz - 9 feb 11 - 16:27- Betyg: | | Guuud så bra del vill bara ha mer :D <33 mejla?! | | Ferdos-Lina - 7 feb 11 - 22:04- Betyg: | Jättebra och spännnade del,mejla när nästa del kommer.
Jag glömde skrive på Alice inlägg att du ska mejla när nästa
del kommer från den nya novellen. | | 95an - 6 feb 11 - 20:50 | | ooh jätte bra ja ha läst alla eftervarandra o ja vill bara läsa mera nu så mejla när nästa kommer :) ja väntar med spänning va som mommer hända | | Bolliz - 6 feb 11 - 19:33- Betyg: | | Oh herregud.. Jag är mållös o.o Mejla nästa :D | | Samme15 - 5 feb 11 - 23:41- Betyg: | brabrabrabra :D
har verkligen längtat efter den här delen.
Mejla gärna nästa :) |
|
|
|
