Insane kapitel 3 |
Jag ber om ursäkt för att kapitlet är så kort :/
Kapitel 3
När jag slog upp ögonen var allting mörkt, men det var inte det kalla svarta mörker jag somnat i. Nu var mörkret varmt och mjukt och gråsvart. Min första tanke var att jag var död. Men när jag sträckte på mig sköt det blixtar framför mina ögon. Smärtan i bakhuvudet fick mig att kvida till.
Jag hörde hur något rörde sig i närheten och blinkade förskräckt till när en lampa tändes.
En kvinna stod vid dörröppningen , hon var ganska kort, hade långt blondt hår och stora blåa ögon. Hon log och gick fram till mig. Jag ryggade förskräckt tillbaka. Vem var Kvinnan? Vad gjorde jag här? Tusen frågor for genom mitt huvud!
- Hejsan! Hennes röst var väldigt mjuk och hennes leende ursäktande. Jag stirrade chockat på henne.
- ehm.. Du har sovit i nästan 2 dygn. Jag hittade dig nere på torget. Du var avsvimmad och du hade en stor bula i bakhuvudet. Hon tittade på mig, plötsligt insåg jag att hon ville ha ett svar!
- Ehmm… Hej!? Min röst var sig inte riktigt lik, den var hesare och djupare på något sätt. Jag tystnade chockat. Hon log uppmuntrande.
- Jag heter Caroline föresten! Hon log igen.
- eh.. Jag heter… Declan, Declan Williams, Min röst började bli sig lik igen och jag försökte mig på ett leende. Mungiporna stelnade när det smärtade till. Jag tog försiktigt upp handen och kände under ögat. Det var svullet! Caroline såg vad jag gjorde och sa:
- Du har en blåtira! Jag spärrade upp ögonen men ångrade mig snabbt. Herregud vad ont det gjorde! Jag suckade och sjönk tillbaka ner mot kuddarna.
Caroline gick fram till mig.
- Declan! Hur mår du? Jag öppnade ögonen och såg på henne.
- jag mår ….bra! Hon log och skakade lite på huvudet. Är du hungrig?
Jag tänkte efter lite och skakade sedan på huvudet, hungrig var jag definitivt inte. Mest trött. Caroline gav mig en orolig blick, suckade lite och gick sedan ut ur rummet.
Jag slöt ögonen och försökte somna men tankarna for runt i mitt huvud och gjorde det omöjligt att slappna av. Jag suckade igen… Jag kom att tänka på mitt och Roberts slagsmål, och på hur våran barndom hade varit. Visst hade vi bråkat ibland. Det gör ju alla barn. Vi hade slagigts ett par gånger och jag minns en gång när jag kom hem efter att jag och Robert haft ett av våra mest ordentliga slagsmål - han hade slagit av halva min framtand.
Mamma hade blivit helt förskräckt när jag kom hem med blod på tröjan. Och när jag sedan leende hade berättat att Robert slog av tanden hade mamma börjat skratta. Antagligen blev hon så chockad. Jag log lite åt minnet men det smärtade till och jag kom genast tillbaka till verkligheten igen.
Jag blundade och suckade djupt. Plötsligt hörde jag hur dörren öppnades och jag slog upp ögonen. Caroline kom in med ett glasvatten, hon räckte fram handen och gav mig ett piller.
- du slipper smärtan om du tar det. Jag svalde pillret och drack några klunkar vatten. Sedan sjönk jag ner mot kuddarna igen. Caroline reste sig och gick fram till fönstret. Utanför börjad himlen gå i en rödaktig ton, skymningen närmade sig. Hon öppnade fönstret och en sval bris flög in. Jag slöt ögonen och hörde hur hon började nynna.
- Somewhere over the rainbow way up high, There’s a land that I’ve heard of once in a Lullaby.
Somewhere over the rainbow skies are blue and the dreams you dare to dream really do come true!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Ferdos-Lina - 7 feb 11 - 22:10 | | Bra del,mejla när nästa del kommer! | Airya - 7 feb 11 - 09:34- Betyg:  | gör inget att kapitlet är kort! den är ändå bra :D och författaren är den som bestämmer hur långa och korta delarna ska vara =)
Roligt att "jag" finns med xD dock ser jag bara mig själv när namnet "Caroline" nämns, haha :)
fortsätt skriva! =D |
|
|
|
