Angående Novell |
Hej på er! Nu är det såhär, jag har faktiskt inte mycket ideer för min novell "Det var ödet som förde oss samman" kvar. Jag är på väg att avsluta den nu faktiskt, det kanske bara blir en eller två delar till. Men jag har skrivit på lite andra grejer och tänkte nu lägga upp ett smakprov på en grej. Ni får jäääättegärna säga vad ni tycker om den för ifall folk gillar den kommer jag fortsätta med den nu:)
Jag hoppas ni inte sörjer nu, för jag lovar att den jag håller på med nu ska skrivas med lika mycket omtanke och kärlek som den pågående novellen jag skriver^^
Tack för att ni läser allt jag skriver, Ni är bäst!<3
Här får ni smakprovet på kommande novell, har ingen titel än så ni får klara er utan^^
Visarna på klockan tickar fram som de återstående sekunderna på en bomb. Man vet aldrig när smällen kommer, man vet bara att den kommer någon gång.
Det är lustigt det där att man aldrig kan förutse vad som ska hända. Plötsligt har det bara hänt, utan att du märkt någon förändring.
Det här är min berättelse. Den kan verka orealistisk och löjlig, kanske till och med patetisk, i någon annas ögon. Men den är sann, och det är det enda som spelar någon roll. För min berättelse kan inte berättas på något annat sätt, än just så här, i ord. Så, läs varenda mening, varenda ord, varenda stavelse, och tänk sedan efter. Vad betyder egentligen Ord? Tankar? Minnen? Sorg? Kärlek? Vad betyder allt det som livet har att erbjuda? Har det ens någon innebörd? Finns det någon som kan svara på mina frågor? Eller är jag ensam i detta virrvarr av tankar? Tankar från en förvirrad själ. Tankar från mig. Flickan dom kallar Alice.
*
”Alex, sluta!” skrattade jag, och försökte få bort hans fingrar från min midja. Han log stort mot mig och skrattade han också.
”Varför sluta om det får dig att skratta?” viskade han i mitt öra, men slutade kittla mig och smekte istället min rygg med mjuka rörelser.
Jag kom inte på något vettigt svar. Varför ville jag att han skulle sluta egentligen? Det var en väldigt bra fråga.
”Hmm, jag vet faktiskt inte.” svarade jag med bekymrad röst och möttes av hans underbara skratt tätt intill mitt öra. Jag vände min förvånade blick mot honom.
”Du behöver inte låta så bekymrad älskling, det var en retorisk fråga.” förklarade han med mjuk röst, som om jag var ett litet barn igen. Han slätade ut mina rynkor i pannan med fingertopparna och kysste mig där hans lätta beröring snuddat vid mig. Jag slappnade av igen och lät mig fångas upp av hans uppmärksamhet. Det var inte ofta vi fick vara ensamma såhär. Vi hade nästan alltid någon annan att tänka på, någon vi inte fick störa. Men nu hade vi lägenheten för oss själva. Mamma och pappa var borta hela helgen.
”Jag älskar dig.” viskade han innan han varsamt smekte min hals med sina läppar. Hans ord, hans röst, hans beröring. Allt berörde mig på ett sätt jag inte kunde beskriva. Det var som att beskriva en spegelbild. Man såg och kände allt, men kunde aldrig sätta ord på det.
”Jag älskar dig också.” sa jag, och höll mig fast vid honom. Drog honom närmare. Ville aldrig släppa, och i det ögonblicket, just där, med honom, bestämde jag mig. Jag skulle aldrig vilja ha någon annan. Han var mitt allt. Om han försvann, gjorde jag det också. Jag skulle vara såhär nära honom, så länge vi båda andades. Han var tvungen att acceptera det, för sanningen var den, att jag föll för honom mer och mer för varje ögonblick som passerade mellan oss.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | PussEmma - 23 feb 11 - 20:57 | | Jättefint..men..det skulle vara kul och veta hur det andra slutar..Tilde och Viggo..passar ju så bra ihop.. :(..Mejla om det blir någo mer | | 95an - 7 feb 11 - 23:28 | | ooh ja bl nyfiken ja vill veta mera ;D så mejla när nästa kommer :D | | Ferdos-Lina - 7 feb 11 - 21:57 | | Jättebra! | Bolliz - 6 feb 11 - 19:29- Betyg:  | | AWESOME :D Mejla nästa del<3<3 | | sztiz - 5 feb 11 - 10:55- Betyg: | | jag älskar den nya novellen du ska skriva den verkar jätte bra så fortsätt så :D <333 |
|
|
|
