Svårt del 11. |
Jag vände tillbaka igen, ställde mig öga mot öga mot honom!
-Du behöver fan i mig inte förklara nånting för mig, snacka mer skit du!
och du, din blondin jävel, jag har suttit på psyk, nå mer du vill veta ?
Ja, jag lät mig kompis dö, jaaa, verkligen, äre därför jag skär mig själv, och tänkte ta självmord igår eller?
SVARA PÅ DET FÖR HELVETTE! Ge mig en anledning att ni går runt och snackar så jävla mycket skit!
Och du Danne, jag litade fan på dig, jag trodde du var min vän, men i så fan heller, du kom inte och hälsade på mig på sjukhuset, då jag blivit misshandlad, och inte kom du och hälsade på psyket när jag blev bra heller! Och dig ska man kalla för vän ... eller?! Du kan ta din blonda lilla jävel, och sticka till helvettet och snacka skit, om sånt som inte är sant!
Jag slog till honom på käften!
-DET ÄR FAN IJNTE LÄTT SKA DU VETA! JAG ÄR EN TJEJ, OCH FÖR DET KÖR MAN INTE MED MIG SOM JAG VORA 5 ÅR GAMMAL!
Nu strömmar tårarna, och jag står öga mot öga med han..
-Ehm...du...förlåt..
-Du behöver inte säga förlåt. Men jag säger upp min vänskap...
Jag vänder på klacken, sätter mig på cykeln, och cyklar iväg, så fort jag kan.
|
|
|
|
