Alldeles ensam med stjärnorna |
Här kommer någon slags... jag vill inte riktigt kalla det novell, det är snarare en avskrivning som jag hafsade ihop på tjugo minuter. Nåja. Kommentarer uppskattas som alltid!
Att kasta huvudet bakåt och skrika till karlavagnen. ”Jag vill vara älskad för i helvete!”. Inget svar finns att ge en vilsen själ.
Det ekar mellan bergen och nattlinnet faller ner över axeln. Kylan är uthärdlig men svartsjukan sjunger i blodet. Jag har svårt för att tro på det som sägs och på det som döljs i det osagda. Vilken sång ska ljuda när jag förändras från mitt ensamma jag?
Att i ensamhet falla ner på knä och viska till Orion. ”Fan, tyck om mig.”. Lika omöjlig att älska som en hög med trasiga kläder.
Det dunkar i huvudet och jag är rädd. Känslan av att vara trygg är okänd, osäkerheten har tagit över. De ljuger mig rakt i ansiktet. Det finns bara fragment av sanning i deras ord. Varför skulle någon vilja svepa in mig i värme och älska mig helhjärtat för den jag är?
Att känna den piskande vinden mot huden och be till polstjärnan. ”Snälla, hjälp mig.” Det är svårt att vara ateist i nuläget.
Ansiktet tippar framåt och snö fastnar i ögonfransarna. Jag förvrider deras sanning, analyserar vartenda ord, begraver det i mitt inre. Det kommer att förbli oförändrat. Vad är BUP till för hjälp när jag är övertygad om att jag inte förtjänar bättre?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | saragustavsson - 30 jan 11 - 21:23- Betyg:  | | mycket bra skrivet ! | | Piccolo - 30 jan 11 - 01:21 | | Allt du skriver är så himla fint <3 | | Ferdos-Lina - 29 jan 11 - 23:29 | | Jättebra skrivet och en bra novell! |
|
|
|
