Låt mig leva Del 2 |
Kirayna kände sig trött nästa dag när hon gick emot skolan. Det regnade igen, tydligen skulle det regna hela veckan – om man lyssnade på vädret. Det gjorde fortfarande ont i käken efter Ayakus slag, vilket gjorde henne irriterad. Hon hatade också att hon inte kunde slå tillbaka, hon ville men ville inte riskera att dem yngre syskonen kom till mer skada.
- Vad fan har du råkat ut för?
Kirayna såg upp på Dewian som såg förvånat ner på henne. Hon suckade tungt och såg irriterat på honom.
- Det är inte din ensak.
- Nu börjar du igen… sa Dewian och suckade irriterat, Kirayna stannade upp och såg undrande upp på honom.
- Varför bryr du dig? Du har inte med saken att göra, jag slogs igår så var det med det.
- Det är en medmänsklig sak att bry sig om dem i sin närhet som blir skadade eller mår dåligt, morrade Dewian surt.
- Jag har aldrig sagt att jag mår dåligt!! Sa Kirayna surt.
- Du behöver inte säga det, man ser det, sa Dewian och började gå emot skolan. Hon såg tyst efter honom och började också gå, men hon sprang inte ikapp honom. Skoldagen var som vanligt lugn och tråkig, inget speciellt, men hon behövde i alla fall inte jobba den dagen. Sayo hade också ett jobb, trotts att han bara var fjorton, så dem såg till att jobba varannan dag så en av dem kunde hämta dem yngsta syskonen och ta hand om hemmet. Eftersom deras pappa tog socialbidragen och alla pengar dem fick in, var dem tvungna att jobba för att få pengar till mat och annat, dem behövde inte betala hyra då deras föräldrar ärvt huset av deras morföräldrar som gått bort när Kirayna var väldigt liten. Men el och vatten skulle betalas, det var knivigt men dem fick det alltid att gå ihop på något sätt.
- Severin.
Kirayna vände sig om emot Engelska läraren Dooley Eric. Han var en bestämd och väldigt jobbig lärare, hade man inte alla rätt på ett prov fick man göra om det tills man hade alla rätt, uttalet och skrift skulle vara felfritt och redovisningarna skulle vara på minst en kvart och max en halv timme, men det fick varken gå över eller under på det man räknat ut. En speciell lärare.
- Jag har inte fått in din uppgift än, den skulle ha varit inne tills nu i morse, sa han och såg allvarligt på Kirayna.
- Den ligger i min väska, jag glömde bort det, sa hon och gick in i klassrummet. Hon letade igenom väskan och hittade Engelska pappret, hon gav det till Eric som snabbt ögnade igenom pappret, han nickade.
- Bra… Men du ser ut att ha glömt en punkt, sa han och gav tillbaka pappret till henne, hon ögnade snabbt igenom pappret och fastnade för sista frågan som hon glömt besvara, hon suckade.
- Kan jag skriva den under dagen och lämna in den innan du går?
- Den ska vara på mitt kontor innan fyra, sa Eric och gick. Kirayna suckade och såg på klockan, 14:00, hon slutade tre så hon hade i alla fall en timme på sig att skriva den sista frågan. Snabbt satte hon sig ner i bänken och började formulera till frågan, deras lärare kom in i klassrummet. Hon såg stressad ut och bad att alla snabbt skulle sätta sig ner.
- Jag har ett läkarbesök nu klockan halv tre, och hinner inte undervisa er idag, så jag vill att ni läser sida femtiofem till tvåhundra och skriver en förklaring på vad ni läst tills i morgon!! Maila om ni har frågor!! Sa hon och försvann snabbt ut ifrån klassrummet, många av eleverna suckade tungt. Kirayna fortsatte med Engelskan och vart klar ganska snabbt, hon tog upp historieboken och kollade lite snabbt igenom sidorna.
Det handlade om Franska revolutionen, så det var inte så svårt för henne att skriva en enkel förklaring på det. Hon skummade igenom sidorna, skrev lite anteckningar och gick sedan till lärarrummet för att lämna pappret på Erics skrivbord. Hon knackade på dörren och stack in huvudet, flera lärare vände sig emot henne, hon fick syn på Eric och gav honom pappret.
- Bra Severin, som straff för att du inte hade alla frågorna klara ska du vara volontär till helgens försäljning av bröd och annat till resan, sa Eric. Hon stirrade frågande på honom och skakade sedan leende på huvudet.
- Det kan jag inte, jag har annat att göra i helgen -
- Boka av det då, du ska infinna dig här på lördag klockan 10:00, och inte en minut senare
- Det kan inte du avgöra, jag har annat att göra!! Sa Kirayna argt, Eric såg allvarligt på henne.
- Om du inte är där på lördag får du IG i kursen, sa Eric, Kirayna studerade honom rasande någon minut.
- Skojar du?!
- Inte alls, alla måste göra sitt för klassen, sa han och la ner pappret i en mapp.
- Men… Jag ska ju inte med på den där förbaskade resan!! Jag kan inte komma med!! Sa Kirayna argt, Eric såg nyfiket på henne.
- Jasså inte? Har ni redan hunnit spika datum än?
- Nej, men resan är ju i maj och jag är totalt uppbokad hela maj –
- Avboka då också, jag ska se dig på lördag och jag ska se dig på den där resan till Tokyo Severin, annars kommer du få IG i kursen.
Hon såg hatiskt på honom, hon funderade någon hundradelssekund på att slå till honom. Men hon skulle få mer problem om hon slog honom än om hon tjafsade och hon ville definitivt inte ha IG i Engelska för någon dum resas skull. Hon vände argt om och gick snabbt ut ifrån lärarrummet, inte nog med att klasskamraterna började bli för på, nu skulle lärarna också börja försöka tvinga henne att gå med på olika aktiviteter. Räckte det inte med problemen hennes pappa orsakade henne?!
- Kaylan?
Han såg upp på henne med ett brett leende, han släppte leksakerna och sprang fram till henne. Han gav henne en hård kram, sprang sedan tillbaka och började plocka undan leksakerna. Hon hämtade Tri i ett av dem andra rummen, även hon gav Kirayna en hård kram men hon plockade inte undan sakerna och Kirayna orkade inte bråka med henne. Hon väntade tålmodigt på dem medans dem klädde på sig, båda pratade glatt om allting dem gjort under dagen. Hon nickade och lyssnade nyfiket på dem, frågade lite och kände sig för första gången på den dagen lugn.
- Min lärare har rosa trosor!! Det såg alla i klassen idag, hon böjde sig fram och då åkte kjolen upp för den fastnade i en stol, alla skrattade men det gjorde inte fröken, sa Kaylan.
- … Fastnade i en stol? Sa Kirayna frågande och log.
- Ja, kjolen var utåt, som ett tält, och när hon satte sig ner för att hjälpa en annan så fastnade kjolen i stolen och när hon reste sig upp satt kjolen kvar i stolen!! Sa Kaylan och skrattade glatt åt minnet, Tri skrattade hon också.
- Jag tycker synd om henne, men jag skulle vara glad för att det inte var äldre barn jag undervisade, sa Kirayna.
- Oh, oh!! Jag har haft matkrig idag!! Det var några i femman som började kasta mat och alla i matsalen som var där började kasta mat… Det tog flera, flera timmar innan dem fick alla att sluta!! Det var jätte roligt!! Skrattade Tri och drog i Kiraynas arm för att få hennes uppmärksamhet.
- Hm… Det var härliga tider det när man gick i femman och startade matkrig… Men det ska inte ni göra!! Sa Kirayna och såg allvarligt ner på dem båda, dem skakade på huvudet och såg leende på henne. Hon suckade inombords, hon visste att det inte var någon idé att säga till dem egentligen, både hon själv, Christon och Sayo hade startat matkrig i den där skolan när dem också gick i femman. Det hade blivit lite som en tradition att femmorna någon gång skulle starta ett matkrig, och snart skulle Tri och Kaylan också försöka.
- Vad har du gjort idag? Någonting roligt? Frågade Tri, hon höll fortfarande i Kiraynas hand och såg nyfiket upp på henne.
- Inget speciellt, bara en massa böcker att läsa, inget roligt.
- Men någonting roligt måste du ha gjort Kiri, eller hur? Frågade Kaylan och skuttade iväg en bit framför dem.
- … Nej, inte idag, sa Kirayna leende och kramade Tris hand lite hårdare. Tri såg undrande upp på henne men sa inget, Kirayna gillade inte när man la sig i hennes liv för mycket och ställde för många frågor. Hon ville klara sig själv och vara ifred.
- Vad blir det för mat? Frågade Tri.
- Jag vet inte… Ris och kyckling kanske.
- Det åt vi förgår, sa Tri tyst.
- Vad vill du ha då?
- … Pizza? Frågade Tri glatt och skuttade upp och ner.
- På en onsdag?
- Ja, det är gott och är det hemmagjort är det nyttigt, sa Tri glatt.
- … Nyttigt med pizza? Jag tror du har förstått det lite fel tror jag nog, sa Kirayna och skrattade.
- Otroligt, inte visste jag att du kunde skratta Severin.
Kirayna stelnade till i hela kroppen och vände sig om emot Dewian, han såg leende på henne och höll i en brun matkassa. Antagligen hade han handlat middagen, Kirayna fnös.
- Ja jag kan skratta, jag är människa. Men jag skrattar bara med dem jag tycker om, sa hon surt, Tri studerade nyfiket Dewian. Kirayna tog aldrig med vänner hem och hon pratade aldrig om sina klasskamrater, så för Tri var det väldigt spännande att träffa en människa som gick i samma skola som Kirayna.
- Är du människa? Tänka sig, man lär sig verkligen någonting nytt varje dag, sa Dewian leende. Kirayna såg rasande på honom, Kaylan kom glatt, skuttande tillbaka till syskonen och även han såg nyfiket på Dewian.
- Vem är han? Frågade Kaylan och pekade på Dewian.
- … En idiot ifrån min skola, sa Kirayna och vände sig om emot syskonen. Hon tog varsin hand och drog med dem därifrån.
- Jasså, är det så man kallar sina klasskamrater nu för tiden?
- Du är en idiot för att du är en idiot, inte för att du är min klasskamrat, fräste Kirayna, Dewian joggade upp vid sidan av dem.
- Varför så bråttom helt plötsligt?
- Maten lagar inte sig själv… Förresten ska du skita i det, morrade Kirayna argt.
- Mhm, vad ska ni äta? Frågade Dewian och såg ner på Tri.
- Pizza, sa hon glatt.
- På en onsdag? Sa Dewian frågande och såg på Kirayna, hon fnös och svarade honom inte.
- Hemmagjord, det är godare, sa Tri leende.
- Jaha… Men vänta nu lite, kan Severin laga ätbar mat?! Frågade Dewian förvånat, Kirayna stannade upp och blängde argt på honom. Syskonen höll andan och Dewian såg bara nöjd ut.
- Kan inte du bara gå och hänga dig så jag blir av med dig, morrade Kirayna argt.
- Men vem ska då ta hand om dig om dagarna om jag inte är där? Du blir ju ensam Severin.
- Det är precis vad jag vill!!
- Jasså, men hur kommer då resan till Tokyo bli? Ganska ensamt att gå runt i staden på egen hand, sa han. Kirayna såg argt och undrande på honom någon minut, sedan snörpte hon irriterat på munnen.
- Du bad Dooley Sensei att tvinga med mig eller hur? Han som i vanliga fall inte bryr sig ett skit om vilka som är med på resorna och inte, morrade Kirayna, Dewian nickade instämmande.
- Jag bad honom att få med dig, det är så tråkigt att du alltid säger nej och har annat att göra, sa Dewian.
- Annat att göra? Frågade Kaylan och såg undrande upp på Kirayna, hon såg tyst ner på honom och sedan ilsket på Dewian.
- Jag har anledningar till att inte komma på fester, resor och liknande… Men det har inte du eller någon annan med att göra!! Varför är det så jävla viktigt att jag hänger med er för? Ni känner mig inte!!
- För att du inte ger oss chansen att lära känna dig Severin, du har inte en endaste vän i skolan, du är alltid ensam, till och med i klassrummet, sa Dewian.
- Varför det Kiri San?! Varför är du ensam? Frågade Kaylan och drog i Kiraynas arm.
- Jag vill inte att ni lär känna mig, sa Kirayna allvarligt, Dewian fnös och skakade irriterat på huvudet.
- Varför är du så rädd att ta kontakt med andra? Är det farligt att få vänner?
- Vänner… Tala om för mig var man hittar dem man kan lita på, sa Kirayna och vände om med sina syskon.
- … Bara för att någon svek dig betyder det inte att alla gör det Severin, sa Dewian allvarligt, Kirayna stannade upp och vände sig långsamt om mot honom.
- Jag vill inte att andra beblandar sig in i mitt liv och gör det mer plågsamt än det redan är… Och jag gillar inte heller dem som snokar.
- Är det så fel att försöka bli vän med dig?
- Ja, jag vill inte ha med dig eller någon annan att göra, sa Kirayna och fortsatte gå. Kaylan såg surt upp på henne. Tri såg tyst på henne och sedan fundersamt på Dewian, han kanske kunde hjälpa Kirayna att bli som hon var förut. Öppen och glad, inte så instängd som hon blivit.
- Vi får väl se med det, sa Dewian tyst och gick åt sitt håll, han tänkte inte ge upp att komma nära Kirayna i första taget. Hon var så ensam och mörk, han kunde nog få henne att le om han bara försökte tillräckligt länge.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | VanessasSyrra - 17 feb 11 - 14:33- Betyg:  | | älskar den här delen lika mkt som den första :) <3 | | Ferdos-Lina - 30 jan 11 - 00:19- Betyg: | | Jättebra och spännande mejla när nästa del kommer! |
|
|
|
