26/8 |
- idag den 26/8 avled Malins pojkvän och våran bästavän Johan Falk efter att ha kämpat för sitt liv i 2 månader.
Du är saknad och älskad, grabben.
Vila i frid.
Sebbe, Leo, Wille, Robban.
- det regnar utanför, vi sitter hos Malin, i erat vardagsrum, framför oss, på erat svarta soffbord ligger domstolepapprena. Det kunde inte bli på något annat sätt. I stan är vi stämplade som mördare nu. Kan inte riktigt förklara varför dem som tog livet ifrån dig inte blev det. Malin har fött erat barn, som nu är 2 månader. Han är riktigt gullig, ska du veta. Han är väldigt lik dig. Vi hoppas bara att han inte fått ditt temperament. Fast ändå så hoppas vi. Vi får väl se vem av oss 4 han väljer att kalla för sin far. Jag misstänker att det blir våran lugna Leo. Du vet ju hur bra han är med barn. Ganska ofattbart egentligen, han blev slagen av sin farsa ända tills han blev 14 år, sen rymde han. Du kommer säkert ihåg, alla hans blåmärken han hade då.. Jo, just det innan jag glömmer. Robban har gjort slut med Lillan.. Hittade henne i sängen med en annan man. Lät faktiskt ganska kul när han berättade, du borde ha hört... Vi saknar dig. Känns så jävla tyst hemma hos er när inte du är där mer.. Ingen som går runt & pussar på Malin hela tiden, ingen som kastar kuddar på oss & säger att "det är ni som är omogna gangstrar, inte jag" ingen som slår på våran muskliga Wille, han saknar fan det mest.. Han älskade att ge dig "barnstryk" som du aldrig fick hemma. Dina föräldrar har alltid älskat dig & varit glada över att du var deras son. Det är bara vi 4 som föddes & fått växa upp i ett helvete, i det kvarteret ingen kom till frivilligt förutom du, det var det vi föll för direkt.. Du vågade. Du vågade komma till kvarteret som var fullt av horor, alkisar, knarkare, huliganer, mördare.. vårat öde var att bli som dem.. Men du hjälpte oss. Vi blev bättre. Johan. Du drog upp oss, vi vet var gränsen mellan rätt & fel går. Tack vare dig, brorsan. Så det var vår plikt att ta bort dem som fick dig att lämna världen. Du skulle bara sett hur utrustade vi var, knivar, vapen, Leo hade t.o.m tagit "leksaken", du vet. Vi skrämde dem ordentligt, vi tog bort dem 4 & 4. Kvarteret behövde rensas. Även fast vi inte bodde där längre..
Johan.. Hur fan kunde dem slå dig så hårt att en sån som DU tappade greppet? Vart fan var vi.. Dem slog dig hårt & hjärnskakning fick du.. Malin var helt hysterisk, Jag fick gå runt med henne i famnen där på Karolinska, hon var helt galen. Hon ville inte släppa dig. Kunde inte fatta att erat lilla barn skulle få leva utan pappa.. Hjärnskakning & en massa knäckta ben, dem hade t.o.m punkterat en av dina lungor.. Jävla idioter. Vi punkterade alla deras. Malin slog på allt & alla, att förlora dig ingick inte i hennes plan. Hon älskade dig om nån, vet du det. Hon ville följa med oss när vi skulle ta död på dina mördare. Hon var inte rädd. Sonen eran heter Johan. Det behövde jag ju inte ens säga. När vi kommer ut ur fängelset med pumpade bröst. Ska vi uppfostra honom.. Vi kommer inte att få sitta inne länge. Vi behövs här, Malin & lilla Johan behöver oss.. & alla vi behöver dig. Det är svårt att inse att du inte är här mer.. att du aldrig mer kommer tillbaka. Du är borta, du tittar på oss uppifrån. Och jag hoppas att du är stolt.
|
|
|
|
