Twilight: Jake och Nessie [Del 21] |
Här kommer den sista utlovade för idag! Nu har ni fått fem kapitel om Nessie och Jake och allting de måste övervinna för kärlekens skull och för rättvisans skull (tänker då på allting med Johanna och så). Har ni några frågor om något som hänt, ni kanske vill ha lite mer bakgrundsfakta om någon av karaktärerna (jaa alltså någon av de karaktärer som jag själv skapat) eller ni kanske bara vill veta om någon av de nya karaktärerna finns på riktigt/är inspirerade av någon speciell person? Jag svarar på alla frågor så det är bara att skicka via kommentar eller mejl :) Men nu ska jag inte uppehålla er längre! Läs och kommentera, men framför allt, NJUT! :)
Vi satt på sängen en bra stund. Hon grät och jag grät. Ingen sa något, det fanns liksom ingenting att säga. Ingen ur min familj kom upp till oss men jag kunde höra hur de pratade normalt på undervåningen. Efter en halvtimme rätade hon på sig och jag gjorde detsamma. Det syntes att hon var stel i ryggen och hon grimaserade när hon sträckte på sig.
”Du kanske borde gå ner och prata med Esme, det verkade ju lite viktigt.” sa hon till mig när hon torkade tårarna. Jag nickade lite och reste mig upp.
”Kommer du då?” frågade jag och log mot henne. Hon log lite tillbaka och tillsammans gick vi ut genom dörren och ner för trappan. Esme stod i köket och gjorde lasagne som vi sen skulle äta till middag. När hon stoppat in den i ugnen vände hon sig mot ett papper som låg på diskbänken och vände den mot oss.
”Vad tycker du vännen? Det är huset jag planerat att bygga till er!” sa hon stolt medan jag granskade ritningen med stora ögon. Menade hon allvar?
”Skojar du farmor? Det är helt underbart! När är det klart?” frågade jag med stora förhoppningar i rösten. Jag ville ha det klart nu, så fort som möjligt! Farmor skrattade bara åt mig innan hon gav mig en hård kram.
”Du får allt ta och lugna ner dig älskling! Imorgon så kommer ingenting hända men jag ska åka iväg och handla allt viktigt i övermorgon och dagen därpå borde det vara klart så du får allt vänta i tre dagar.” förklarade hon roat. Jag kände hur besviken jag blev men glömde helt bort de känslorna när jag hörde en välbekant röst i dörren, Jake. Jag sprang mot honom och slängde mig på honom. Han skrattade bara åt mig.
”Jag tror det är någon som saknat mig!” påpekade han glatt och kysste mig djupt. Han höll mig tryckt mot sin kropp och jag kände hur jag bara ville ha mer utav honom. Bakom mig hörde jag hur pappa harklade sig lite och jag himlade irriterat med ögonen. När jag vände mig om log han bara oskyldigt mot mig.
”Ja det kanske faktiskt är på tiden att du flyttar hemifrån så snart som möjligt!” påpekade han men det såg ut som om han hade något mer på hjärtat. Något han inte berättade. När Johanna kom in i vardagsrummet kom jag på att jag var tvungen till att prata med farfar om Madeleine och hennes besök dagen därpå.
”Alice! Kan du vara snäll och se om du hittar några kläder till Johanna i påsarna som inte skickats iväg ännu?” frågade jag leendes mot henne. Hon funderade en stund och sen nickade hon mot mig.
”De är bara använda en gång så du behöver inte vara orolig för att de ska vara helt ute. Jag låter sällan min familj bära samma kläder två gånger eftersom att jag älskar att shoppa och dessutom så har vi nästintill obegränsat med pengar.” förklarade Alice för Johanna som höjt ett av ögonbrynen i ett förvånat uttryck. När Alice pratat klart mjuknade hon bara och log tacksamt.
”Det vore trevligt! Följer du med Nessie?” frågade Johanna sen efter att Alice tagit hennes hand och börjat trippa iväg mot garaget. Jag skakade lite på huvudet och gjorde mig fri från Jake.
”Nej jag måste prata lite med morfar och sen så måste jag själv byta kläder. Dessutom så skulle jag antagligen bara vara i vägen för Alice så det är bäst att hon får sköta det där själv!” skrattade jag och Johanna log varmt mot mig. Hon såg så mycket lyckligare här än vad hon gjort när hon varit hemma. Alice slängde en irriterad blick på mig innan hon drog med sig Johanna ut.
”Du vet vad jag menar Alice!” mumlade jag tyst och hörde hur hon sjöng ett ”det är okej”. Jake tog tag i min hand och när jag såg in i hans förvirrade ögon skrattade jag bara.
”Du om någon borde veta vad som händer älskling! Du var ju med!” skrattade jag fram och han log lite när han insåg vad jag pratade om. Bakom mig hörde jag hur pappa reste sig ur soffan och kom fram till oss.
”Vad pratar du om Nessie?” frågade han förvirrat, vilket inte var särskilt ofta. När jag vände mig om insåg jag att alla i hela min familj, förutom Alice, stirrade på mig som om de missat allting, vilket de också hade gjort. Jag puffade pappa mot soffan och drog med mig Jake bort mot den andra soffan för att sätta oss ner.
”Alla här känner till det jag berättat om Johanna och hennes storasyster, Madeleine, eller hur?” frågade jag och kunde nästan känna hur jag var på väg att spricka av glädje. Jag ville veta hur alla skulle reagera. Min familj nickade försiktigt och det syntes att de fortfarande inte hade någon som helst aning om vad jag pratade om. Jag log triumferande när jag slutligen rätade på mig för att berätta.
”Johannas storasyster försvann för fyra år sedan. Hon var 16 år gammal och misshandlad tills hon var medvetslös. Hon var utslängd i snön mitt i skogen och var helt säker på att hon skulle dö. Men någon hittade henne. Tanya hittade henne! Johannas storasyster, Madeleine, är den Madeleine som funnits med Tanya i fyra år, hon som är gift med Joe!” om inte Jake hade hållit i mig så hade jag studsat i soffan för att jag var så lycklig över hur allting skulle ordna sig. Jag hörde hur Rose och Emmett skrattade lite tyst, mamma och pappa utbytte snabba blickar. Jasper och Esme log mot varandra och Carlisle tittade på mig med ett stolt och brett leende på läpparna.
”Ni får absolut inte säga någonting till Johanna! Hon tror fortfarande att hennes storasyster är död, men jag och Madeleine har pratat om det här och hon och Joe kommer hit imorgon, tidigt. Jag har funderat på det och tror att vi borde be dem att flytta hit. Johanna kan också flytta hit! Jag och Jake försvinner ju snart till vårt eget och då blir det ännu ett rum över.” jag lät blicken glida över allas ansikten och såg hur alla satt som förstenade, orörliga som om de var chockade över att jag kunnat göra så mycket på egen hand.
”Nej det är inte det, älskling. Vi är bara väldigt chockade över att vi låtit Madeleine undkomma med den lilla berättelse som hon berättat. Tänk vilken smärta Johanna måste ha varit med om!” svarade pappa på mitt outtalade påstående. Han talade dessutom för alla, de nickade nämligen instämmande till hans ord.
”Så det är okej för er? Att Madde och Joe eventuellt flyttar hit tillsammans med Johanna?” frågade jag lite försiktigt och väntade på svar. Jag var faktiskt inte helt säker på vad min familj skulle tycka om saken.
”Det är väl klart att det är okej! Madeleine och Joe har alltid ingått i vår stora familj och jag hoppas verkligen att Johanna aldrig ska behöva återvända till det där hemska stället!” hörde jag farmor säga. Hennes ansikte var nästan uttryckslöst, som om hon var arg på något som fanns inne i hennes huvud. Instinktivt vände jag mig mot pappa och han bekräftade mina misstankar. Antagligen tänkte hon på hur Johannas föräldrar gjort henne illa. Pappa nickade obemärkligt på huvudet utan att släppa farmor med blicken.
”Mina damer och Herrar! Får jag presentera, Johanna!” utropade Alice från köksvalvet. Hon stod med armarna rakt ut mot själva valvet där Johanna kom fram, rodnande. Jag tyckte synd om henne när resten av min familj vände sig om mot henne och granskade henne. Esme reste sig upp och gav henne en kram.
”Vad fin du är gumman! De där kläderna passar dig utmärkt!” sa hon kärleksfullt och kramade om henne. Först då vände jag blicken mot hennes kläder och kunde inte annat än hålla med farmor. Johanna hade på sig ett par svarta, tighta jeans, ett vitt linne och en svart kofta. Hon hade på sig ett par vita stövlar och hon var hårt sminkad runt ögonen. Hon såg ut som en fotomodell. Jag sken upp när jag insåg att hon granskade mitt ansikte.
”Det där passar dig jättebra, Johanna! Den där stilen borde du fortsätta på!” sa jag glatt och reste mig upp för att sedan gå fram till henne. Jag log lite mot Alice som stolt log tillbaka.
”Bra att ni hittade någonting som passade. Fanns det mer ni hittade?” frågade jag Alice men släppte inte Johanna med blicken. Jag kunde nästan känna på mig att Alice himlade med ögonen.
”Hittade och hittade! Vi har inte letat mer! Det där är en uppsättning kläder som hon fick på sig för att vi ska till Seattle och shoppa! Jag tänker ju knappast låta henne gå i några andra kläder som är använda tidigare!” det lät nästan som om hon blev förolämpad av min fråga och fnös innan hon vände sig om och gick mot sitt rum, antagligen för att hämta sin väska och bilnycklarna. Jag log mot Johanna som inte såg särskilt bekväm ut.
”Det kommer gå bra. Det är faktiskt inte så farligt att shoppa med Alice. Det går ganska fort och hon är alltid rolig att vara med. Dessutom så följer jag och Jake med, om du inte vill åka ensam förstås?” jag väntade osäkert på hennes svar. Jag var inte säker på hur hennes och Alices relation låg till för tillfället, om de började bli vänner eller inte ens kommit dit ännu. Det var Alice som svarade och inte Johanna.
”Det är väl klart att ni två ska med! Det är ju inte precis så att ni har ton med kläder kvar. Såsom ni sliter sönder kläderna till trasor så har ni säkerligen inte ens kläder till imorgon!” påpekade hon torrt och både jag och Johanna började skratta. Jag nickade lite mot Alice som tittade otåligt på mig och sen drog jag med mig Jake mot rummet.
”Vi kommer snart. Ska bara hämta lite grejer och fixa till oss.” sa jag över axeln, leendes till Johanna så att hon inte skulle tro att jag bara övergav henne. Hon nickade lite innan hon följde med Alice ut genom dörren och mot garaget.
”Nessie, måste jag följa med? Du vet vad jag tycker om att shoppa!” påpekade Jake när han slängde sig på sängen som i protest. Jag himlade med ögonen medan jag öppnade garderobsdörren och letade efter något fint att ha på mig. Efter en stunds velande tog jag ut ett par svarta skinnbyxor och en gammal Simple Plan tröja som jag köpt en gång under en konsert med dem. Utan att bry mig drog jag av mig mjukisarna och slängde dem på golvet. Jakes tröja slängde jag i ansiktet på honom när jag ertappade honom med att titta på mig. Han skrattade lite innan han tog sig upp ifrån sängen och gick emot mig. Jag log lite och såg frågande på honom. Han kom närmare och närmare, till slut omfamnade han mig och fortsatta gå. Efter inte särskilt lång tid stod jag tryckt mellan honom och väggen. Han kysste min hals ömt och jag rös lite innan jag vände hans mun mot min.
”Jag måste klä på mig, Jake!” påpekade jag mellan kyssarna. Han gav ifrån sig ett ljud men slutade inte kyssa mig. Inte för att jag klagade direkt, men snart skulle Alice bli alltför otålig och komma upp för att hämta oss istället.
”Du vet att det här inte är särskilt smart just nu! Du känner Alice precis lika bra som jag! Låt mig klä på mig nu, vi kan fortsätta ikväll!” viskade jag honom för att slippa låta de andra höra. Det spelade antagligen ingen roll men man kunde ju försöka. Jake suckade lite innan han backade undan och återigen slängde sig på sängen. Jag flinade lite mot honom innan jag drog på mig skinnbyxorna och sen tröjan som var en storlek för stor, precis som den ska vara. Borsten drog jag genom håret i ett par snabba drag och sen sminkade jag mig fort. Det blev rockig stil även för mig, vilket passade extremt bra till de nya höga stövlarna med nitar och väskan som matchade.
”Du är medveten om att det inte är särskilt snällt av dig att du klär dig så fruktansvärt sexigt när du precis har nobbat mig, va?” påpekade Jake surt ifrån sängen. Jag vände mig om mot honom och han suckade djupt.
”Dags att gå nu jycken!” skrattade jag och tog hans hand. Han höll tillbaka en stund innan han gav upp och följde med mot dörren för att sedan gå ner mot vardagsrummet igen. Rose lyfte ett av sina perfekta ögonbryn när hon såg mig och jag log bara mot henne.
”Du vet, den där stilen passar dig Nessie!” log Rose från soffan och det fick de andra att titta upp också. De log gillande och några verkade vara på väg att säga något men avbröts av en tutande bil utanför huset. Jag suckade djupt. Typiskt Alice att inte ha något tålamod. Jake tog min hand och började dra med mig ut, antagligen för att slippa reta upp Alice. Han visste att hon skulle ta ut sin ilska på honom om hon fick vänta mycket längre.
”Tonåringar säger jag bara! Måste det ta sådan tid för dig att byta kläder? Ni borde sluta gulla så mycket och göra det ni ska istället! Ni har ju hela livet på er. Det är ju inte precis som om ni kommer åldras på ett tag. Shit, hoppa in nu jycken så Nessie kan hoppa in sen så kanske vi kommer iväg ikväll!” jag kunde inte låta bli att le åt Alice. Hon var så underbart söt när hon var irriterad!
”Jycken?” hörde jag Johanna säga ifrån framsätet och när jag mötte hennes blick slog det mig att hon bara visste vad hälften av min familj var. Alice och jag utbytte en snabb blick i backspegeln efter att jag hoppat in och sedan stampade hon gasen i botten på Porschen. Jake tog min hand och även vi bytte blickar.
”Jadu, om jag säger så här Johanna, du vet bara hälften av vår familjs ursprung.” påpekade Jake lugnt medan jag tittade ut genom fönstret. Den här berättelsen fick Jake stå för eftersom att det handlade om honom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Idizzen - 19 feb 11 - 13:07- Betyg:  | kärlek till dig!!!
mejla när du skrivit nästa:] | | Selinka - 6 feb 11 - 23:55- Betyg: | | Åh! jag blir helt salig av lycka! Meeeeer!! | | complicate - 31 jan 11 - 22:43- Betyg: | | helt underbart bra ! :D älskar den ! | | Sannathefail - 28 jan 11 - 22:13- Betyg: | | Looove it ;* | | sztiz - 25 jan 11 - 16:41- Betyg: | | GUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUD :D <33333 DU MÅSTE SKRIVA MER LÄNGTAR TILL NÄSTA DEL! MEJLA?! |
|
|
|
