Twilight: Jake och Nessie [Del 16] |
Här har ni del nummer 16 :) Jag ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat så mycket på sistone, jag har haft så mycket med min pappa, mina kompisar, min familj, mig själv m.m men för att åtgärda er så kommer det upp typ fyra till delar idag :) Så läs, njut och glöm inte att kommentera :)<3
Jake kramade min hand då vi sprang genom skogen. Det gick lagom fort, vi var ju ändå tidiga så det var ingen idé att stressa. När vi kom fram till den vanliga mötesplatsen vid det stora och gamla trädet så satte Madeleine och Joe redan där och väntade på oss.
”Hej Joe, Hej Madeleine.” hälsade Jake medan jag bara nickade. Joe log lite innan han reste sig upp och stötte till Jake. De två var kanske inte kompisar, men de skulle säkerligen bli. Joe och Madeleine var lika gamla, frusna vid 16 års ålder.
”Hej Nessie. Jacob.” hälsade Madeleine tillbaka och jag satte mig ner bredvid henne så vi hade uppsyn över killarna båda två. Jag väntade på att hon skulle börja prata men det hände aldrig så jag vände blicken mot henne. Hon tittade på mig med ångerfyllda ögon.
”Hur fick du reda på att jag ljugit för dig?” frågade hon sen tyst och jag grimaserade. Det var den frågan jag hoppades att hon inte skulle fråga förrän senare.
”Det är oväsentligt just nu. Berätta bara.” muttrade jag och såg när Jake och Joe skojboxades med varandra. Hon suckade lite innan hon drog handen genom sitt långa bruna hår.
”Mina föräldrar bor här i Forks. Mina föräldrar och min lillasyster. Eftersom att mamma och pappa hade alkoholbekymmer så var jag inte precis bra behandlad hemma. Johanna, ja min lillasyster, höll på att få stryk hon med men enligt mig var hon alldeles för liten och dessutom var hon min lillasyster. Jag tog åt mig alla hennes ”straff” men jag började vänja mig. Den lilla tanken om att jag räddade min lillasyster undan den smärtan fick mig att genomföra det varje kväll. Vi hade en väldigt bra relation hon och jag. En dag då jag var hemma från skolan på grund av förkylning kom mina föräldrar hem tidigare från puben. De satt ofta där hela dagarna och när de kom hem blev de arga över att jag inte var i skolan eller åtminstone på jobbet. De slog mig så våldsamt att jag var medvetslös. När jag vaknade upp igen var det bara knappt och jag låg inne i skogen. Det hade börjat snöa den natten så min kropp var som en isbit och jag bara väntade på att få dö. Mina sår var fortfarande öppna och jag minns att jag fick panik när en puma kom mot mig, den hade nog känt doften av mitt blod och var antagligen hungrig. Jag var säker på att den skulle kasta sig på mig när som helst men sedan blev den iväg skrämd utav någonting. En flicka gick mot mig och tittade underligt på mig. Hon var bland de vackraste jag någonsin sett. Därefter svimmade jag och när jag vaknade igen hade jag så förfärligt ont att jag inte kunde göra annat än att skrika. Först hade jag trott att jag var tillbaka inne i mina föräldrars hus och att de slog mig men sen insåg jag att jag var med om någonting mycket värre. Min kropp brann och jag ville inget annat än att de skulle döda mig. När jag vaknade upp några dagar senare satt flickan bredvid mig och pratade lugnande med mig. Hon hette Tanya och inte långt därpå presenterade hon mig för sin familj. Jag trivdes där men saknade min lillasyster. Jag visste inte vad mamma och pappa hade sagt till henne om vart jag tagit vägen men jag visste att när jag inte längre kunde ta hennes slag så fick hon ta mina också. Det gjorde mig ont att inte söka upp henne och ta henne därifrån men jag skulle aldrig vilja att hon blev som jag. Det har gått fyra år sen jag såg henne och det lär gå flera år till.” jag lyssnade igenom hela hennes berättelse och kände igen en hel del. Jovisst var de syskon alltid. Jake stod nu framför oss och han granskade mig med sina vackra, visa ögon. Naturligtvis skulle jag få förklara för henne. Det visste jag att jag skulle, och det visste han också.
”Okej Madeleine. Nu kan jag berätta hur jag kunde veta om att du ljugit för mig. Jag har träffat din lillasyster. Det är som du säger, hon har det inte särskilt bra där hemma och farfar tog hand om hennes handled för några timmar sedan. Den var ur led. Jag hittade henne inte långt ifrån där vi är nu.” förklarade jag och kunde se hur hennes ögon vidgades. Jag skämdes lite över det men jag tyckte inte att jag gjort fel. Det var hon som övergav sin lillasyster, inte jag. Madeleine såg ut att bli förtvivlad över mina ord. Antagligen hade hon hoppats alla dessa år att hennes öde inte skulle bli Johannas.
”Varför kan du inte bara låta henne bo hos dig? Hon skulle inte ha något emot det!” påpekade jag. Skulle inte Madeleine ta emot henne så skulle jag göra det. Johanna skulle inte vara kvar där längre än vad hon behövde. En 14-åring skulle inte växa upp med våld. Jake satte sig bredvid mig och tog min hand. Han kysste mig försiktigt på kinden innan jag lutade mig mot honom. Madeleine verkade komma av sig.
”Skojar du? Det var inte länge sen vi sågs och då visste du knappt om han ens gillade dig eller om han bara var med dig på grund av dina föräldrar.” utbrast Madeleine och både jag och Jake skrattade.
”Tiden går fort. Det är just därför du ska göra något åt din syster nu, innan det är för sent.” jag blev allvarlig igen då jag kunde få in orden i ett vanligt samtal. Jag var tvungen att övertala henne. De kunde få bo hos oss hela högen om de skulle vara så. Vi hade plats. Vi hade mycket plats över och jag skulle inte ha något emot det. Det var jag säker på att varken mamma, pappa eller reste i familjen hade heller. Madeleine verkade fundera över det en bra stund innan hon yttrade sig.
”Jag behöver springa hem och byta ett par ord med Tanya. Sen måste jag prata med Carlisle också om vad han tycker. Jag kommer tillbaka imorgon Nessie. Tack för att du berättade det för mig!” sa hon innan hon kramade om mig när jag ställt mig upp. Vi sa hej då och såg de försvinna bland träden. Återigen var jag ensam med Jake och först då insåg jag att vi fortfarande inte pratat om det som hänt innan på dagen.
”Så. Det var något du ville prata med mig om?” frågade Jake mjukt som om han läst mina tankar och ville komma undan med det. Hans röst var så behaglig, så tilldragande. Jag suckade djupt innan jag satte mig ner och han följde efter. Jag lutade mig mot hans kropp och han kysste mitt hår.
”Förlåt! Jag vet inte vad som flög i mig imorse. Jag…” hur skulle jag egentligen förklara allting? Jag himlade med ögonen när jag kom att tänka på att jag faktiskt kunde visa honom allting istället för att försöka sätta ord på det. Jag la varsamt handen på hans kind och visade upp vad jag känt på morgonen, vad jag sett, pappas sätt att neka till det. Samma sak visade jag om och om igen för att få honom att förstå. Försiktigt tog han bort min hand och tittade allvarligt på mig. Perfekt, tänkte jag, nu var han arg på mig också.
”Hur många gånger har jag inte förklarat för dig att jag älskar dig mest av alla och ingen annan?” frågade han tyst. Det såg ut som om han försökte kontrollera någon känsla eller så var det något helt annat som jag inte kunde läsa från hans uttryck.
”En massa gånger. Men…”
”Hur många gånger har jag inte förklarat för dig att du är det mest vackraste som går på denna jord?” avbröt han mig och jag suckade. Jag visste precis vart han ville komma. Det såg ut som om han var på väg att fortsätta men jag la ett finger över hans läppar.
”Jag förstår vad du menar. Förlåt mig! Jag reagerade dumt och betedde mig dumt åt.” viskade jag och sänkte blicken. Han placerade ett finger under min haka och höjde mitt huvud igen men sa inget förens när min blick höjdes och mötte hans. Han tog bort mitt finger från sina läppar så att han kunde prata.
”Ja det gjorde du, men hade du inte reagerat så hade du aldrig hittat Johanna. Den här gången är det okej. Men kan du inte säga till mig nästa gång istället för att försvinna? Det är bättre om vi pratar om det.” varje ord han uttryckte var laddade med så mycket kärlek att jag bara ville börja gråta och säga att jag älskade honom. Jag struntade i delen med tårar och kysste honom ivrigt istället.
”Jag älskar dig!” mumlade jag mot hans läppar och sen for det elektriska stötar inom mig igen. Jag hamnade på rygg och kände trycket efter hans kropp. Han kysste min hals och en rysning for nerför min rygg. Hans varma händer smekte ena sidan av magen och återigen rös jag till. Vafan, jag var vampyr! Nåja, halvvampyr. Jag skulle väl inte kunna känna sådant här? Eller skulle jag? Mer fick jag inte tid till att fundera över det för Jakes läppar fann mina och vi blev äntligen en på riktigt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sztiz - 25 jan 11 - 11:50- Betyg:  | | gud vad jag har saknat denna novell :D <33 |
|
|
|
