en dikt om numera ingen; |
På vägen hem till dig
ville jag ge dig allt jag hade kvar
men jag har lurat mig själv alltför många gånger nu.
Du är på väg härifrån
och jag förlänger mina steg
och lämnar det som tynger mig.
För när allt känns rätt så underbart
så är du falsk och fel.
jag kan inte prata med dig,
men jag hoppas att du en dag förstår.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mishilo - 24 jan 11 - 23:19- Betyg:  | oj så fint skrivet :)
man känner faktiskt igen sig själv ;) |
|
|
|
