varför föll du inte tidigare,,, |
- han går, sakta. Vill inte hem ännu, han är trött, ja, fruktansvärt trött på allt som händer... Han vill verkligen inte hem.. Inte nu.
Han tittar upp i himlen, där det lyser några stjärnor. Vackert, vad mer kan man säga. Han hoppas på att minst en ska falla nu.. Han vet isåfall vad han ska önska sig.. Helt säkert.
Hemma väntar hans lilla Elin...
Han drar efter andan, hoppas på att hon har en bra dag idag.. Hoppas på att hon inte har ramlat en enda gång idag.. Han bestämmer sig för att inte stå ute allt för länge, det blir bara jobbigare att kma hem sen. Han ökar farten, & efter 20 minuters vandring är han hemma. Hemma på sin plats bland alla hennes doseringslådor, bland alla hennes peruker & lös hår, bland alla hennes lösbröst, & bland alla hennes redskap som gör det lättare för henne... Bland allt han hatar.
Idag orkar hans lilla flicka stå upp, han möts av henne i hallen, hennes lilla & smala kropp är gömd i ett par svarta mjukisbyxor, & en grön t-shirt som hon mst ha hittat i hans garderob. Hon tittar på honom med sina stora & trötta ögon, "hej älskling" säger han. Hon svarar. Han går fram till henne, slår armarna om henne & kysser henne på pannan. "Fyfan vad jag älskar dig, Elin" viskar han åt henne samtidigt som han försöker hålla tårarna inne. Hon viskar i hans öra att hon gör detsamma. De håller om varandra ett tag. Ingen vill släppa taget. Det är inte länge kvar, båda vet det. Hon har ingen peruk på sig idag, hon orkade nog inte. Han misstänker iaf det. Efter att hon har hållt om honom en bra stund i hallen släpper hon till slut taget & går försiktigt till vardagsrummet. Själv sparkar han av skorna, & går till köket. Han sätter sig vid matbordet, kan inte låta bli att kolla in i badrummet, hon har lyckats duscha idag, än har duschstolen vatten droppar på sig. Han blir otroligt glad. "Så jävla stolt över dig, gumman" säger han tyst när han går fram till kylskåpet. Det hänger en massa foton på dem där. "Elin & Martin" hon, ännu frisk, ännu med sitt långa svarta hår, ännu har hon sina bröst på bilden, ännu med ett värmande leende. Han.. ännu glad & lycklig... Han saknar tiden, han saknar henne.. Han hatar sjukdomen, han hatar att inte kunna sova på nätterna, hatar att hon... Plötsligt hör han något rasa i vardagsrummet.. Nej! Det får inte vara det han tror att det är. På 4 sekunder är han inne i vardagsrummet. Han möts av hennes fundersamma blick, hon står på golvet med en massa kartonger som nyss rasat, "lillagubben, det är lugnt", säger hon bara. Han ser att hon inte orkar ta upp dem, så han ber henne lämna dem, & lovar att han tar upp dem själv sen. Hon nickar.
Han går fram till henne & kysser henne. Hon ser så trött ut, "jag ska nog gå & sova, vännen" säger hon, & vänder sig mot sovrummet. "gör så, älskling jag kmr snart" svarar han & släpper henne. Med lite halv vingliga steg går hon mot sovrummet. Han följer henne med blicken... Elin... Efter 2 timmars tvtittande i soffan, bestämmer även han sig för att gå & sova. Om två minuter har han stängt av tvn, dragit av sig kläderna & hunnit lägga sig i sängen... Han kryper försiktigt tätt intill henne, sin lilla Elin. Tänker sätta händerna där hon en gång hade sina bröst... Men han hör inte henne andas, han får panik. Han vänder henne på rygg, & börjar ge henne hjärt&lung-räddning. Han misslyckas.
Han håller i hennes hand, tårarna rinner som aldrig förr, "nej, snälla lämna mig inte, Elin nej" han skriker, tårarna forsar. "NEJ, NEJ NEJ NEJ!" Han tar upp hennes mobil från hennes nattduksbord, slår 112. 5 minuter efteråt är dem där. 30 minuter efteråt är han ute, i bara jeans, skor & sockar, han fryser inte, har tappat känseln. Utan henne, han är ensam nu. Han vill fan inte ha någon annan, han vill fan inte leva utan henne. Han har fått kämpa så mkt för henne, han har tappat räkningen på hur många grabbar han har slagit för att få vara med henne. & nu tog Gud henne ifrån honom, bara sådär... Han kollar upp mot himlen, Han ser en stjärna falla. Aa, nu först. Det är försent nu, säger han högt, & faller ner på knäna, varför föll du inte tidigare...
|
| Kommentarer | | SoRandom - 24 jan 11 - 12:08 | Sorligt...
Måste kritisera en sak, i en novell eller liknande så skriver man inte & utan "och".
Blir väldigt jobbigt och läsa, men bra skrivet annars (: |
|
|
|
