även de vackraste rosorna vissnar... |
- Han är påväg, håller 90, det står 50, men han orkar inte börja bry sig. Har ju inte brytt sig förr så, det är ett under att körkortet ännu är kvar. Han ökar farten, Han vill dit, till henne. Bilen parkerar han ungefär 50 m ifrån sjukhuset. Han sitter kvar ett tag, drar handen upp & ner över ansiktet, han är trött, gråtfärdig. Men han måste klara det här, han bara måste. Med ett jämnt & fast tag, öppnar han bildörren. Han ignorerar p-skivan. För honom finns det viktigare saker att tänka på...
Han kliver ut ur bilen, stänger dörren, han glömmer låsa. Med nästan lite väl för snabba steg rör han sig mot sjukhuset... I samma stund som han går in genom sjukhus portarna möter han den mannen som ser hans flicka, oftare än vad han själv gör. Läkaren.
Mannen går fram till honom, & talar om någonting som kommer att få honom att gå sönder, något som han kommer att minnas hela livet ut, något som till slut får hans värld att rasa samman.
Han vägrar tro på det läkaren säger, och orden "jag beklagar" det får honom att bli illamående...
Han vet inte vad han ska svara, han blundar. Önskar att inget av det här var sant. Men när han igen öppnar ögonen, så är allting precis likadant, som det var för några sekunder sen. Läkaren visar en bekymrad min, & går därifrån...
Han står kvar ett litet tag. Han längtar efter henne.
Till slut styr han kosan mot sjukhusets fik, där han ska köpa hennes favorit. Japp. Hon blir så glad varje gång, han kmr med den där jappchokladen. Det är lång kö. Men det är det värt för att få se henne le. Efter 10 minuters kö, går han ut ur fiket, med en jappchoklad & en cola, går han mot hissen. Han kliver in i den, trycker på 3:an & åker upp. I hans ficka vibrerar mobiltelefonen. Jag är på väg gumman, jag är på väg, svarar han för sig själv & kliver ut ur hissen. Han samlar mod, & drar in dem tårarna som vill ut. Han öppnar dörren in till henne, kliver in. Hon ligger där, med en massa sladdar, som bara gör saken hemskare. Han vill riva bort varenda jävla sladd, men hon klarar sig inte utan dem. Hon ler när hon får syn på jappchokladen, han ler när han får syn på henne... Lillagumman, lillagumman. Han sätter allt han har i händerna på det lilla bordet & sätter sig på sängkanten, samtidigt som han tar hennes hand. Hon tittar på honom, & han på henne. Han kramar om hennes hand. Han vill ha henne i famnen, men hon kan inte komma upp & han är inte nog stark för att lyfta upp henne med allt det som sitter fast i henne. Alla sladdar, alla nålar. Han håller tillbaks tårarna, han måste, för hennes skull.
"du får aldrig glömma mig, älskling lova det" hennes ord bränner honom. Han lovar med blicken, & hon förstår. Det har hon alltid gjort... Han vet att hon vet, hon kommer inte att klara sig. Den hemska tystnaden bryts av hennes underbara ord. "älskling, kyss mig" han gör det direkt. Försiktigt. Så han inte råkar dra ut någon nål ur henne. Kyssen varar i några underbara minuter. Fan vilken jävel, tänker han om sig själv. Tårarna börjar rinna. Orden "jag kommer inte att klara mig utan dig" rinner ut ur honom, det känns iaf så. Det är inte manligt, hon har alltid sagt det. Men den här gången, trycker hon hans hand hårt & viskar ganska högt, "jag ångrar ingenting, dem lyckligaste stunderna i mitt liv, var med dig". I hans ficka vibrerar mobilen, hon ber honom ta upp & svara på smset. "använd kondom, kompis". Han ska strypa avsändaren, när han får chansen. Åt henne säger han ingenting. Hon har bara än en gång rätt, hans vänner är idioter.
Efter 1 timmes besök somnar hon. Hon är så utmattad. Han sitter ännu kvar, håller hennes hand. Han känner på sig, det är sista gången. I hans huvud flyter minnena upp, alla är så fina. Varenda gång dem bråkat, har det varit hans fel, för hon är felfri.
Han vill ha hem henne, han saknar henne så mycket. Men han vet att det aldrig mer kommer att hända...
Innan han går viskar han tyst i den ljuva tystnaden, "jag älskar dig, mest av allt. Du är den enda, du vet det. Jag är dig trogen"...
Han springer ända fram till bilen, märker att han glömt låsa, men han bryr sig inte. Fan han kan inte rädda henne, tårarna rinner som aldrig förr. Han slår på allt han ser i bilen, det kan inte vara sant att hon aldrig mer kommer hem... Hans huvud, gör ont. Hans kropp orkar knappt mer. Han förlorar henne, han förlorar allt...
Han tar upp ett foto på hans lilla älskling, där hon ännu är frisk, där hon ännu kunde påstå att hon var oberoende av honom. Tårarna rinner mer & mer nu, han minns när han fick beskedet, hon hade svimmat flera gånger, & mått väldigt dåligt. Hon grät inte, hon har alltid varit stark. Hon bad läkarna att inte tala om för honom, för att han var ute med sina vänner den natten, men dem kände sig tvungna. Hon ville aldrig störa, tänker han för sig själv. Hon ville inte vara ivägen. Han minns det såväl, när han återvände hem från krogen, & låg vaken hela natten, kändes konstigt att somna utan henne.. Nu är han van.
Han sätter ner fotot igen. Startar bilen. Torkar tårarna, dem får komma sen. Han saknar henne, fan vad han saknar henne. Tillbaka till den ensamma lägenheten.. Nu är han ensam, förevigt. Han har bestämt det.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | 134643 - 22 jan 11 - 10:14 | Wow, alltså vet inte vad jag ska säga.
Sjukt bra ! | 2avminajag - 22 jan 11 - 01:45- Betyg:  | Det var det sköraste och finaste jag någonsin läst i mitt liv. Helt jävla otroligt.
Tårarna var fan inte långt borta.
" Han minns det såväl, när han återvände hem från krogen, & låg vaken hela natten, kändes konstigt att somna utan henne.. Nu är han van.
Han sätter ner fotot igen. Startar bilen. Torkar tårarna, dem får komma sen. Han saknar henne, fan vad han saknar henne. Tillbaka till den ensamma lägenheten.. Nu är han ensam, förevigt. Han har bestämt det."
Otroligt. |
|
|
|
