Bussresan del 3/-- |
Jonas kom inte. Han hade svikit mig ännu en gång. Han hade ju
lovat mig att han skulle komma. Jag går runt på stationen
och tittar på olika människor. Dem sitter och läser tidningen
allihopa. Verkar vara en intressant tidning.
Fast jag bryr mig inte för att jag läser inte tidningar.
Killen från bussen kommer ut med en biljett i handen.
Han tittar på biljetten och sedan på klockan. När han har
tittat på klockan andas han ut lättat. Det är något med
att se hur han andas lättat som på film som får mig att le.
Och just då tittar han på mig. Och han ler mot mig. Han kommer
fram till mig och säger "väntar du fortfarande?". jag svarar
"jag vet inte riktigt vad jag gör. Han kommer aldrig"
"Han kanske är sen?" frågar han och verkar faktiskt intresserad.
"Han brukar göra såhär" säger jag uppgivet. "Jaså, vet du varför?"
frågar han. "Nej..." säger jag trött. "Han verkar vara en dum person
som inte kan uppskatta en sån skönhet" säger han med allvar i rösten.
Jag ler lite generat, vem säger sånt till främlingar?
"Jag undrar, nu har vi ju pratat en del idag, men jag vet inte vad du heter.
Vad heter du?" frågar jag.
"Alexander. Alexander Jonsson."säger han förväntansfullt.
Då fattar jag var jag har sett han förut. Han gick i min klass
innan ju. Och Jag var ihop med honom som det hette då.
Han var extremt söt.
"Alexander!!!" halvskriker jag, så att alla tidningsläsarna
blir överraskade och rycker till. Sen kramar jag honom.
Han kramar mig tillbaka.
"Glad att du äntligen minns mig." säger han med ett brett flin över hela ansiktet.
"Men du är så förändrad att man knappt känner igen dig ju!" säger jag.
"Haha, vet inte om jag ska ta det positivt eller negativt."
säger han skämtsamt.
Jag älskade hans humor. Och han var förändrad men inte till det
negativa direkt. Han var snygg, riktigt snygg.
"Nå ska du med?" frågade han plötsligt. Nej, jag drev iväg med
mina tankar igen och hörde inte vad han sade.
"Jaja, det är klart" eftersom att jag trodde att han menade
till affären eller något.
"jag kan betala din biljett det är lugnt" säger han.
"Biljett?!?" säger jag förvånat. Vad pratade han om?
"Ja, hade du tänkt åka till malmö med ett konsumkvitto eller?"
sade han sådär roligt att man inte kunde låta bli att skratta.
"Nej de hade jag inte tänkt"
"Bra, vänta här på mig" sade han och gick in för att köpa en
biljett till mig.
Och nu sitter jag på ett tåg till malmö med en jättesnygg kille
som jag var "ihop med" när jag var yngre. Ganska underlig
känsla. Vi lyssnar på musik jag i ena hörluren och han i andra
"Just gonna stand there
And watch me burn
But that´s alright because
I like the way it hurts
Just gonna stand there
And here me cry
But that´s alright because
I love the way you lie
I love the way you lie
låt: Love the way you lie
artist: Eminem,Rihanna
album: Recovery
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | illas - 15 jan 11 - 19:08 | | sjukt braaaa <!!!!! <333 | jagkanintegunga - 14 jan 11 - 02:21- Betyg:  | | Jag gillar denna novell starkt! | | sztiz - 14 jan 11 - 00:31- Betyg: | | grym novell skriv mer :D <3333 mejla?! |
|
|
|
