Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Forum

Nedräkning

Om trettiosju år kommer all fisk vi fiskar idag att vara utrotad.
Ja, du läste rätt.
Om bara trettiosju år, år 2048, förutstår forskarna vid Dalhouse University i Kanada att om vi fortsätter att fiska i de mängder vi gör idag så kommer all fisk vi fiskar (ål, torsk, haj, lax, sill, val-djur och delfiner… etc.) att vara borta.
Vad görs då för att stoppa detta?
Jo, organisationer som WWF och GreenPeace sätter upp kampanjer som ”Rädda Valarna” och liknande där vi som medmänniskor och konsumenter ges chanserna att stoppa våra ändå snart bortglömda småpengar i röda små burkar med påklistrade bilder av delfiner och späckhuggare på framsidorna, för att vi sedan ska kunna gå därifrån med lite lättare hjärtan och renare samveten, medvetna om att vi, som de medmänniskor och konsumenter vi är, gjort något som betyder något och som kanske, bara kanske, kommer göra en skillnad.
Det vi inte verkar inse är att det här inte handlar om att rädda en enskild djur-eller fiskart, att det här är mycket större, mycket mer vidsträckt än så – det handlar om att vi som människor
håller på att rubba ett ekosystem som fungerat och varit aktivt och balanserat i miljontals år, ett system så komplicerat och så exakt komponerat att vi fortfarande inte vet ens en tusendel av allt som finns att veta om det – ett system som sträcker sig över sextio procent av Jordens yta och som påverkar allt liv på den. Det vi inte verkar inse är hur detta ekosystem, hur alla dessa mysterier som döljer sig under våra havsytor, påverkar oss.
Om trettiosju år kommer all fisk vi fiskar idag att vara utrotad – det kommer inte längre finnas någon ål, någon torsk, några hajar, laxar, sillar, val-djur eller delfiner – detta betyder att världshavens alla toppredatorer kommer att försvinna. Då finns det inte längre någon att äta de mellanstora fiskarna, som då kommer att växa drastiskt i antal och äta alla de små fiskarna – vilket gör att ingen kan äta de riktigt små organismerna som plankton och alger.
Resultatet blir något man kortfattat kallar för ”Slime”, det vill säga att havens ”döda zoner” (platser där inget liv existerar eller ens kan existera) växer i mängd, och att alger och maneter, när de dör, sjunker till havsbottnen och blandas med syret där, samtidigt som de ruttnar.
Det enda som kan leva i de syrefattiga vatten som då skapas är bakterier.
Vi har redan sett tecknen på att detta håller på att ske i formen av giftiga algblomningar och ett överflöd av maneter över hela världen.
60% av all världens syre kommer från världshaven, och 90% av världens toppredator bestånd är redan nu borta från vår värld.
Så, vad kan vi göra, annat än att hålla oss till att stoppa våra ändå snart bortglömda småpengar i små röda burkar och hoppas att situationen blir i alla fall lite bättre på det sättet?
Nya, strängare fiskelagar måste införas, och det fort! Fiskekvoterna måste sänkas, kanske borde till och med ett fullständigt fiskeförbud införas under ett par år (?), i alla fall tills fisken återgått till ett välbalanserat beståndsantal och bort från gränserna till utrotning. Världens länder måste också gå samman och komma överens om lagar och en hållbar fiskekvot inom de stora mängder icke territorialt vatten som finns och som i nuläget skövlas olagligt och ostraffat på många miljoner ton fisk varje år. Problemen som finns i haven och miljön runt omkring oss måste också förtydligas mer i media och inom politiken, annars kommer detta att förbli inget annat än ännu ett världsproblem som ignoreras och förbises tills det är försent, tills det inte längre finns något vi kan göra åt det.
En sak är ändå säker: vi kan fortfarande rädda haven, och med dem, oss själva. Vi är ju faktiskt människor! Vi har vandrat över månens yta och sett ner på vår blå moderplanet; sett galaxer kretsa runt varandra, som i dans, många tusen ljusår bort; sett stjärnor födas och dö i explosioner av ljus och ren energi och räknat iskometernas tysta, oändliga färdsträckor över den mörka väv som är allas vår livmoder – rymden.
Vi blickar ständigt upp mot stjärnorna, och har antagligen också gjort så sedan den första människans födelse på Jorden.
…Så varför inte se neråt ett tag? Ner under havet som virar sig runt vår värld som ett täcke, och upptäcka lite mer av de miljontals skönheter och miljarder mirakler som finns där, rakt under våra egna fötter?
Där djävulsrockan kretsar genom haven som i dans; den tioarmade bläckfisken lyser upp nattmörkren i hundratals nya färger för var sekund; tonfisk cirklar runt varandra som kvicksilver; den lilla clownfisken sover djupt, tryggt inbäddad i giftiga anemoners färgglada armar och där strömmarna bär havssköldpaddorna över världshavens alla hörn.
Så länge vi vill, kan vi se.
Så länge vi ser, kan vi lära.
Och så länge vi lär, kan vi leva.
Tillsammans, som medmänniskor, som konsumenter och framförallt som samlade individer, kan vi ta oss förbi det här problemet, lära oss av våra misstag och skapa en bättre värld.
Vi är ju faktiskt människor.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Jakktar - 14 jan 11 - 11:52
Cheetah: Men årgh.
Farsan fiskar räkor, så för honom spelar det ingen roll. Men han har ju koll på läget -.-
svampar - 13 jan 11 - 19:18
väldigt bra skrivet! verkligen! sedan kanske jag inte håller med om allt, men bra skrivet!
bluesky - 13 jan 11 - 00:24
På 70-talet sa de att det här skulle hända vid 2000. Har det hänt? nope.
30387000 - 12 jan 11 - 22:39
I hear you, men måste hålla med Jakktar. Vi såg en film vid ett tillfälle på geografin där fiskare säger att det är pure bullshit, jag vill inte se det så men nog tror jag att det är överdrivet. Med det inte sagt att fisken aldrig kommer ta slut, men jag tror att trettiosju år är en överdrift.

Det vi kan göra är att sluta fiska så överflödigt. Så fruktansvärt mycket av det som fiskas slängs tillbaka, och det är de döda fiskarna som slammar igen våra hav och hindrar andra fiskar från att föröka sig = det blir mindre fisk i haven. Jag tror att det är det, och inte att vi fiskar för mycket, som är problemet. Vi får lära oss att sluta slösa resurser och bara fiska så mycket som vi behöver. Detta gäller självklart all sorters jakt.
Jakktar - 12 jan 11 - 22:32
Orkade inte läsa allt.
Men farsan som fiskat de 20 senaste åren och är ganska insatt i just fiske säger att det är grymt överdrivet. Just sayin.

Skriven av
ReaperDucklin
12 jan 11 - 22:15
(Har blivit läst 176 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord