Bussresan del 2/-- |
Musike när en stor del av mitt liv. jag måste ha musik till
allt, och hör jag något beat är det svårt att sitta still.
om jag gör något samtidigt som jag lyssnar gör jag det i takt
med musiken.
Jag rycks med i låten sitter och småsjunger lite, när bussen
stannar till vid en station.En kille kliver på, en i min
ålder. Jag ser på honom och hela världen stannar till ett tag.
Han var så fin. Han påminde om någon men jag kunde inte
komma ihåg vem. Jag tänkte att det fanns så mänga människor
och det finns säkert mer än en som ser ut på ett visst sätt.
lagom längd, inte en mini person och
inte heller en jätte. Han har ljusbrunt hår som räckte till
nacken och ett par väldigt gröna ögon.
Det sista märker jag för att han kommer bak till mig och
ställer sig bredvid mig. Han tittar på mig, möter min blick
och säger någonting till mig. Jag hör inte riktigt
för jag är förlorad i hans ögon som tittar djupt in i mina.
Jag känner igen dem men ändå inte.
Det är vissa ögonblick som är speciella. Man känner det när
man upplever dem, det är en stark känsla av overklighet
och man frågar sig själv om man drömmer.
Jag tar av mig hörlurarna för att låtsas som om jag var
uppslukad av min musik och inte alls var i trans av hans ögon
ochoch ber han att upprepa vad han säger. Han frågar, "är det
ledigt här?" och jag kan verkligen inte låta han gå
någonannastans nu, inte när han har kommit ända hit.
Så jag säger "ja det är klart" och ler det finaste jag kan.
Det verkar funka för han skrattar glatt och säger "tackar".
Han är så fin när han skrattar. Är det möligt att bli kär
i en person man aldrig träffat förut?
I och för sig kallas det för förälskelse och kan hända men...
"Var är du på väg då?" frågar han mig och ler fortfarande.
"Till stationen, och du då" svarar
jag leende och undrande. "Jaså vad kul, det ska jag med"
säger han och ler mot mig. Ett snällt fint leende. "Ska du åka
någonstanns?" frågar jag så oskyldigt jag kan. "ja, jag ska till
malmö, jag ska träffa några kompisar där" säger han och ler.
"du då?"
"jag ska träffa en kille där som jag sedan ska gå ut med" säger
jag ärligt. "Jaså du. Det verkar ju vara trevliga saker" säger han
och blir lite sorgsen i sin blick. Jag kan inte sätta fingret
på det men jag känner igenn denna personen mer och mer
men kan inte placera ett namn...
Sen stannar bussen på stationen och vi går av. Han går in och löser
biljett. Jag tittar efter Jonas som skulle vara här. Men ser han
inte någonstans. Jag tar upp min mobil och ringer honom.
Inget svar. Minuterna går till slut har det gått 20 minuter
sen jag kom och ingen Jonas. jag sätter igång en låt.
All the boys on the dance floor didn´t love
And all the girls whose lips couldn´t move fast enough
Sing until your lungs give out
This aint a scene it´s a god damn arms race
låt: This aint a scene it´s a god damn arms race
artist: Fall Out Boy
album: Believers never die
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | illas - 13 jan 11 - 23:41- Betyg:  | | sjukt bra :D jag är seriös :D :D | | sztiz - 13 jan 11 - 19:08- Betyg: | | bra novell :D mejla?! |
|
|
|
