Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

En våldsam handling

Jag kan riktigt se hur jag skär igenom huden på dig med en
av våra köksknivar efter att jag spänt fast dig nere i vårat
förråd mot nätet. Jag har surrat fast dig på sex ställen.
Handlederna högt och inte för brett, fötterna ganska brett
och jag kan nästan se hur det gör ont i dina muskler. Runt
midjan har jag spänt ett tjockt skärp och det lite tunnare
har jag runt din hals.
Kläderna ligger i en hög på golvet och dina tårar gör dem
sällskap. Mina rinner utmed mina kinder. Vad för känslor om
flödar genom min kropp vet jag inte. Din underkäke skakar
och du gnyr och gråter då kniven skär utmed din sida.
Blodet sipprar mörkt i det dunkla utrymmet. Du frågar
varför men jag säger inget. Jag fortsätter med de ytliga
skadorna. Mitt mål är inte att döda, det är smärta.
Så mycket smärta som möjligt.
Jag borrar ner kniven i dina blå fingertoppar. De blir
ytligt blodröda. Du skriker tills du inte har någon röst
kvar när jag forsätter min knivvandring utmed din kropp.
Sakta försvinner ditt medvetande. Samtidigt ser du mig
skära i dina ögonlock och synen blir röd. Jag skär
slutligen upp din buk och drar ut dina tarmar och de
organ som följer med. Jag släpper det på golvet och blodet
täcker våra fötter och ben.
Dina andetag slutar sakta. Musiken som dunkar i mina
öron dränker mycket. Dina andetag upphör, du har slutat
leva. Mina känslor gör ingen ändring alls. Jag känner
inget. Musiken fortsätter som vanligt.
Jag ser en reva av något som likar en kant och drar i
den. En mask över ditt ansikte löses upp och jag ser mig
själv. Mina känslor svajar inte det minsta. Vad betyder
det? Jag tar död på mig själv. Varför? Varför inte? Kanske
är lika bra, vem vet.
Jag sätter kniven över halsen och gör ett ryck. Blod tar
sig sakta fram från skåran i halsen. Musiken dunkar vidare,
känslorna är oförändrade, lugna, stadiga. Jag lämnar
förrådet och stänger dörren. Endast blodiga avtryck lämnar
jag efter mig.
Vad är jag? Jag har inget svar...
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Fyran - 27 apr 11 - 17:28
Jag förstår fulle med vad ni alla menar.
Jag har halkat in på denna genre bara sådär
och av någon anledning verkar jag bäst i den.
Hoppas ni fortsätter uppskatta mina verk,
både de lite obehagliga och de kanske lite mer behagliga.
Ferdos-Lina - 11 jan 11 - 17:46- Betyg:
Alltdå en jättebra skrivet,och jag förstår de du menar med
den här texten.
Mizz_andersson - 11 jan 11 - 01:59
Usch, man blir ju rädd. Kanske du skulle ha skrivit längst upp att du varnar känsliga läsare.
Jag tyckete det var lite obehagligt att läsa.
Men det är absolut inget fel på den.
Hoppas du förstår vad jag menar..
Diefucker - 11 jan 11 - 01:02- Betyg:
Åh, va hemsk! Men väldigt bra skriven!

Skriven av
Fyran
10 jan 11 - 23:48
(Har blivit läst 92 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord