En flickas Liv Del 4 |
Kapitel 4
Dagen efter då jag vaknade var Patrick sen enda som fanns i mina tankar. De vackra leendet, de underbara ögonen.
Jag skyndade mig att ta på mig, och sprang sedan ner för att äta frukost.
Jag ville bara se honom igen.
När jag kom till skolan stod till min förvåning både Marcus och Patrick där. Tillsammans med Marica, Tove,Olivia och Gabriella.
Alla med allvarliga miner.
Jag förstod inte vad det var för fel, men något var det.
"Vi måste snacka" sa Tove när jag kom fram.
Tove, Marica, Olivia och Gabriella drog iväg mig en bit bort.
"Skämtar du med oss och Marcus" frågade Marica
"Vad?" sa jag och log
"Har du gjort slut med Marcus" sa Tove menande
"Ja, vadå då?"
"Vad i helvete tänker du med? Varför gjorde du slut?" frågade Marica och lade armarna i kors.
"För att jag inte tycker om honom längre." sa jag
Gabriella fnyste.
"De är inte hela sanningen, de kan det inte vara. Du var med Patrick igår eller hur? Jag såg er gå från skolan tillsammans,
och jag hörde er prata om det." sa Gabriella surt
Jag tittade på Patrick som stod där borta och tittade på oss.
"mm" sa jag och tittade ner
"Jasså, de var därför. En jävla snobb har fångat ditt hjärta?" sa Gabriella
"Vad pratar du om?"
"Försök inte slingra dig, du ska ge fan i honom fattar du det?" sa hon och blängde.
"Vi är ju bara vänner"
"Du låter honom vara!"
"Varför?"
"Därför, " sa hon snabbt och tittade ner.
"Hon gillar ju honom" sa Tove surt och blängde på Gabriella.
Jag tittade på dem, och ville bara dö. Jag ville bara spy, detta var inte något jag älskade.
"Han är min, du får varenda jävla kille. Alla killar vill ha dig, med de är fan ingen som vill ha mig.
Du har väl aldrig hört talas om problem eftersom du aldrig har några." sa Gabriella och tittade surt på mig.
Jag kände hur ledsen jag blev att höra det. Att ingen såg hur jag mådde, eller förstod att jag också hade problem.
Att jag inte ville vara den jag var.
"Vad är det för fel på dig idag?" frågade Tove Gabriella och blängde på henne surt igen.
"Det är inget jävla fel på mig, de är ju fel på Patrizia för fan. Hon gör slut med Marcus, och vill ta min kille"
De märktes att de började bli ett stort gräl mellan Tove och Gabriella. Jag visste inte vad jag skulle göra.
"Ni är ju för fan inte ens tillsammans." skrek Tove på henne
"Varför skyddar du henne för?" skrek Gabriella tillbaka
"Du ska fan inte vara elak mot henne fattar du de?"
"Vad fan har du med detta och göra då?"
"Jag råkade just bli inblandad." fräste Tove.
Jag tittade på Tove och Gabriella. Och Gabriella blängde på mig.
"Du är fan inte värd en enda jävel Patrizia. Du vet fan ingenting. Du är en oerfaren slyna som tror att livet är en ren lek.
Du har aldrig ens haft problem din fega jävel. Du lägger ju beslag på alla nya personer som kommer innanför ditt områda.
Fattar du, Patrick är min!" skrek hon till mig
Jag ville så gärna slå ner henne, och skrika tillbaka. Men jag kunde inte, jag orkade inte bråka.
Vad skulle jag göra? Skulle jag svika en vän och låta henne ta honom. Eller skulle jag förföra Patrick? Jag skulle i vilket fall inte förlåta henne, aldrig.
Jag kunde spela, men inte mer.
"Ta honom då" mumlade jag
"Vad sa du?"
"Men ta honom då!" sa jag högre och gick sedan bort till mitt skåp.
Jag var alltid den som var tvungen att ge upp allting som gjorde mitt liv värt att leva. Jag förlorade alltid det som gjorde mig så lycklig.
Gabriella tittade belåtet på mig, och resten av oss tjejer.
Patrick tittade på mig som ett frågetecken, han såg så djupt in i min själ kändes det som. Det var som om han såg smärtan.
"Hej!" sa jag lika glatt som vanligt
"hej" sa han och log
"Hej" sa Marcus.
Jag tog mina böcker, och vi gick allihop tillsammans till matte salarna eftersom alla 9or hade matte samtidigt på torsdag morgonen.. Jag skrattade, och var lika glad som vanligt.
Gabriella gick bredvid Patrick och försökte snacka med honom. De snackade på, och jag kände hur mitt hjärta skrek av smärta.
Jag lät Gabriella snacka med Patrick hela förmiddagen, och utan att säga ett ord om att jag var intresserad av honom.
På lunchen som sedan inleddes av en 2 timmars lång håltimma satte vi oss i Gröna hallen, som är ett stort grönt rum i mitten av hela byggnaden.
Det är inga dörrar utan bara öppet. Där inne fanns massa bort och stolar där man kunde sitta och snacka.
När vi satt där pratade alla utan jag.
För en gång skull så gjorde jag som jag kände. Jag satt där tyst, och bara tänkte. Jag ville bara dö, jag var som jag kände mig. Den deppiga och tankspridda Patrizia.
"Patrick" hörde jag ett namn eka i mitt huvud. " Jag vill ha dig!"
Men jag sa fortfarande ingenting, då vi satt allihop tillsammans
Men jag kände hur alla tittade på mig, med undrade blickar.
"Patrizia gumman, hur är det me dig?" sa Gabriella och log
"Patrizia hur är det?" sa Tove och Oliva oroligt
"Va?" sa jag och vaknade till
"Hur är det?" frågade Tove igen
"Bra" sa jag
"Patrizia," sa Gabriella som satt i Patricks knä.
Jag tittade bara på alla som satt där, och såg ut som frågetecken. Alla utan Patrick, det var som om han kunde se allting.
Gabriella tog min hand och tittade på mig. Jag ville bara spy på henne.
"Men är är ingenting," sa jag "Allt är bra"
Alla nickade, och började snacka igen.
Jag kände hur mycket jag behövde Oliver, hur mycket jag behövde något att prata med.
Hur viktigt det var för mig.
Men jag lade snabbt ner den då jag märkte hur alla tittade på mig igen. Det var helt tyst.
"Patrizia vännen, vad är det?" frågade Gabriella igen
"Men det är ingenting, hur många gånger ska jag behöva säga det." sa jag och skrattade.
"Men du är ju så tyst"
Jag orkade inte mera, jag kände hur allting brast.
Jag reste på mig, och sprang därifrån.
"Patrizia" ropade Gabriella och sprang efter mig
Jag sprang upp till skåpet, och öppnade de för att ta mina saker.
"Patrizia vad är det?"
Jag sa ingenting, jag ville inte ha henne bredvid mig nu. Inte i detta läget.
"Inget" sa jag och log
"Varför sprang du iväg då?"
"Jag skulle bara hämta en sak i plånboken, cafeterian stänger ju om 3 minuter." sa jag och skrattade
"Okej, jag går ner så länge då" sa hon och log
När hon gått, packade jag ihop mina saker stängde skåpet och gick mot Entré dörren.
Jag visste att jag var tvungen att gå förbi dem för att komma ut.
Jag ville bara till Oliver, han var den enda som lyssnade på mig.
Jag drog på mig luvan, och började gå förbi Gröna rummet.
"Patrizia?" hör jag Gabriella säga.
Jag tittade snabbt på henne, och hon tittade på mig.
"Patrizia" skrek hon
Jag började springa ut från skolan, och bort mot vägen till gymnasiet.
Jag ville bara till Oliver, han var den enda jag kunde snacka med.
[fortsättning följer]
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | MinnaMy - 7 sep 06 - 06:29- Betyg:  | | håller med Caroline och jag tycker Oliver verkar gulligare än patrick ;P | | carrou_mrs_cool - 27 jul 06 - 08:24- Betyg: | stackare, hoppas bara att oliver (vilket underbart namn) och patrick kan förstå, å skita i de andra!!!
//Caroline | | Tuvalover - 9 jul 06 - 21:02 | | faan va gripande asså | | ida1 - 21 jun 06 - 02:28- Betyg: | Jätte Jätte Jätte BRA ..
snälla fortsätt ! | | sofia_palmen - 16 jun 06 - 01:06- Betyg: | | så jävla bra | | Lovely__ - 13 jun 06 - 03:21- Betyg: | | Jätte bra!! Fortsättning Tack! :) | | vattendroppe - 12 jun 06 - 22:48- Betyg: | Fy fan va bra!!! Även fast jag inte exakt har haft de så där,
så känner jag ändå igen mig på.... längtar verkligen till
fortsättningen! | | Triangel - 12 jun 06 - 05:42- Betyg: | | MER | | STruTSEn_91 - 12 jun 06 - 05:21- Betyg: | | skriv mera.. måst efå läsa en fortsättning.. skynda dig.. | | crytime - 12 jun 06 - 04:57- Betyg: | | MER! fort!! | | _Isa_ - 12 jun 06 - 04:11- Betyg: | | ååå mer mer mer .. :D:D |
|
|
|
