Den 23:e augusti |
Konstigt nog har jag inte träffat dig på flera dagar,
jag har duschat, borstat tänderna, ätit och druckit
många gånger sedan sist jag var dig nära.
Dock känner jag din doft, smak och varma hud fortfarande.
Med en rysning i takt till en snabb blick tillbaks,
så känner jag stark kärlek, mer mäktig än för någon någonsin.
Kan det vara ett minne, eller är det en längtan?
Jag vill berätta att jag saknar dig.
Det doftar underbart, värmer fatastiskt och smakar läkert.
Jag sluter ögonen och med en nöjd suck somnar jag för
att få drömma om dig. Vi kan ju alltid hoppas.
Jag vill berätta att jag älskar dig.
Koncentrationen är riktad mot tankar runt dig, nej oss.
Släppa dig kommer jag nog aldrig, inatt kan jag somna
med ett leende innifrån själen.
Kärleken är äkta, stark och så vacker så jag kan knappast
beskriva den mer än såhär..
Fast än det är januari så kan jag känna doften
av rosorna och tulpanerna slå ut i trägården, solens strålar
och havets salta vatten bränna mot min kropp. Jag har svårt att
hittar bra slut på den här texten, så jag avslutar den
med detta:
Den 23:e augusti, då våra blickar möttes första gången, började
jag tro på kärlek vid första ögonkastet.
|
|
|
|
