Fan-fiction-/forfattarskola. Del 2 |
Jag far val borja med att be om ursakt for att jag har hallt till for mycket pa engelska sidor och darfor skriver b istallet f och i istallet for k nar det kommer till koder. Jag ska genast skarpa mig.
Det har ar i huvudsak en skola for fan-fictions och darfor kommer jag utga fran det, aven i mina forfattartips. Jag sager dock inte att tipsen inte kan anvandas aven om man skriver andra historier.
Lat oss borja med att ga igenom basen i att skriva en bra fan-fiction.
Det som manga rakar ut for ar att de fastnar i klicheerna (jag kan inte heller gora axanger pa mitt tangentbord). Framforallt i historier om existerande personer sa blir det en valdigt grundlaggande historia om deras liv. Som sedan fylls ut med langa haranger om hur deprimerade dessa personer ar. Sjalvklart kan detta fungera – allting kan fungera. Men det kravs ett annu hogre matt av originalet for att bryta sig loss fran mallen.
Vad jag har markt sa anser manga fan-fictionforfattare att de redan har historien klar; i och med att basen redan ar fardig. Det ar har grunden till ovan namnda klicheer och bakatstravande, identiska historier laggs. Sjalva utmaningen i att skriva fan-fiction ar det som anses vara hjalpen. Att redan ha historien klar, karaktarerna utmatta, och att ur det skriva nagot speciellt, nagot personligt praglat. Att inte forsoka ta rollen som ursprungsforfattaren, eller skriva en platt fiktionsbiografi. Utan att utveckla karaktarerna ur deras redan fasta monster.
En bra fan-fiction gor detta. En stralande fan-fiction far oss att tro pa att detta ar hur karaktarerna ar. En stralande fan-fiction gor att nar vi nasta gang laser Harry Potter-bockerna sa far vi for oss att Snape verkligen kanner sa som vi laste pa internet, att George verkligen sade det dar. Nar vi ser en kandis pa tv sa kanner vi hur denne ar som i den fan-fiction vi laste, vi ar overtygade om att den har gjort de saker vi laste om. Tills vi tanker efter, sa klart, men det ar grunden. En fan-fictionforfattare axlar rollen efter ursprungsforfattaren, och utvecklar, och forandrar lite. Men historien ar den samma (asikterna om detta gar nagot isar. Jag anser att en fan-fiction gar over sitt syfte om den forandrar allt for mycket. Da overgar den till en fantasi).
En fan-fiction om en redan existerande person skiljer sig fran den fran en bok, och de gar inte att skriva pa samma satt. Som jag nyss namnde sa maste man i en fan-fiction skriven fran en bok vara valdigt forsiktig och akta sig for att andra for mycket. Nar man skriver om verkliga personer ar dock tricket att fa lasarna att tro att historien faktiskt handlar om denna person, och inte bara nagon pahittad (vilket ar fallet). En bok/historia ar alltid en illusion som forsoker fa oss att tro pa en logn. En fan-fiction baserad pa en existerande person ar en forlangning av detta. Man ska inte bara skriva sa att historien verkar vara sann och mojlig, man ska aven vava in detaljer och gora personen trolig sitt sanna jag. Det ar svart, det gar inte att forneka. Men det ar mojligt.
Nu visade det sig att jag i min tur ljog i forra delen (fast jag har ju precis forsokt overtyga er om att logner ar den barande grunden i allt skrivande, sa jag foljer val snarare min egen linje). Nagra konkreta skrivtips blev det inte. Nasta gang ska jag daremot forsoka folja mina egna ord, med tanke pa att det har inte ar skonlitterart, och lova er att ge medlen till att skriva fan-fiction som jag har beskriv
|
|
|
|
