När vi är små.
Du är flicka. Du ramlar. Du blir ledsen, du gråter, du ropar på mamma. Mamma kommer.
- Men lilla tjejen, slog du dig? Gjorde det ont? Ska mamma trösta? Ska mamma blåsa? Pappa kommer i hasorna, ser att dottern inte skriker. Går.
Du är pojke. Du ramlar. Du skriker, blir ledsen, du gråter. Pappa kommer först.
- Eh, pojk, upp och hoppa, ta det som en man! Män gråter inte. Mamma kommer kort efter. Du gråter inte längre. Mamma ler. Går.
När vi är små.
|
| Kommentarer |
| bubbelprinsessa - 7 jan 11 - 12:18 |
.. ingen tröstade mig!!! D:
haha kanske för jag var ett väldigt försiktigt barn,
eller så är jag bara för liten för att minnas. hohoho. |
| ProstheticHead - 6 jan 11 - 19:02 |
| Min mamma tröstade både mig och min bror. Min pappa tröstade mig, men inte alltid min bror. |
| Tiggarflikkan - 6 jan 11 - 18:37 |
| Eftersom mina föröldrar skilde sig när jag var fem minns jag inte hur olika de behandlade mig när jag var liten. Men ajg minns att pappa behandlade mig som den där pojken du beskrev när de var skilda iaf. xD |
| svampar - 6 jan 11 - 18:28 |
| när jag var en liten flicka behandlades jag snarare som det andra stycket, om man nu måste välja. Ska kanske tillägga att jag är en tjej? När mamma märkte det var det nog nummer ett, fast så var det för min bror också. När farsan märkte det blev det nummer två. (alltså, man sket på sig..höhö) :P |
| Drawen - 6 jan 11 - 18:10 |
| Jag minns inte så mycket av uppfostran från pappas sida men mamma var alltid där och tröstade om jag gjorde något, såvida jag verkade ha ont eller vara chockad. Reagerade jag inte så mycket reagerade inte hon heller. |
| Revolution - 6 jan 11 - 16:41 |
Hmmm, vet inte riktigt. Känner att det här är lite generaliserat.
Min mamma tröstade alltid mig när jag gjorde illa mig och började gråta, men av någon anledning slutade jag gråta när jag var väldigt liten. |
| Ferdos-Lina - 6 jan 11 - 16:06 |
| Haha stämmer,men det är så olika. |
