Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Kärleken kommer när man minst anar det

Rebecka var 18 år och hade sökt efter kärleken i flera år. Hon började undra om det verkligen fanns någon för alla? Varför kunde inget romantiskt hända henne? Hon var den ända i sitt kompis gäng som inte hade haft en kille på flera år. Fast hon var den som verkligen hade försökt på alla fester, Internet ja överallt man kunde tänka sej. Hon ville verkligen ha en kille och hon ville att det skulle vara lika ultraromantiskt som på film.

Rebecka satt som vanligt vid datorn, den var de första hon tittade in i varje morgon innan skolan. Det kunde ju vara så att hon hade fått en kärleks mejl från en hemligbeundrare eller ännu bättre Håkan kunde ju ha svarat henne på om han skulle på festivalen, som var om två veckor. Men som vanligt gapade inkorgen tom. Hon slängde i sig en macka och ett glas oboj innan hon fick springa till bussen. Idag skulle hon minsann fråga Håkan personligen om han skulle på den där festivalen. Och det första hon får syn på när hon kliver av bussen är såklart Håkan. Men Rebecka låtsas att hon inte sett honom när han kommer fram och hälsar på henne.
- åh, hej är du här, ljuger Rebecka fram.
- hej, svarar Håkan, har du lust kan vi göra sällskap till skolan?
- Ja visst, sa Rebecka men gjorde allt för att dölja ivern i hennes röst. Nu hade hon chansen att äntligen fråga, nu fick hon inte fega ur.
Hon var precis på väg att ställa frågan när Håkan frågade om hon hade Karolins nummer.
– Nja, fick Rebecka fram lite chockat. Jag ska kolla. Ja här är det.
Håkan klottrade ner Karolins nummer på ett av hans block.
– Tack det var himla schyst av dej. Vi ses kanske sen, sa Håkan och skyndade iväg.
Vad var detta undrade Rebecka, hur kunde hon ha missat att Håkan var kär i Karolin. Men det var ju tur att hon inte hade hunnit fråga Håkan om festivalen. Rebecka svor högt.
- vad är det med dej då Becka.
Det var Markus, hon kände igen hans röst, dom läste matte ihop och hade känt varandra sedan dom var 10.
– Nej det är bara bra med mej. Kom bara på att jag glömt en sak hemma, ljög Rebecka.
– Jaha är det något jag kan hjälpa dej med, undrade Markus försynt.
– Nej det är en tjej grej bara. Ingen fara jag ska nog klara mej. Vi ses på matten ropade Rebecka som redan var på språng ner till källarvåningen.
Hon mötte Karolin på vägen ner, hon såg så himla glad ut i sin fjompiga mössa. Varför kunde inte allt bara vara som på film. Hade det varit de hade Håkan och Rebecka redan varit ett par. Han förstår inte att han gör fel i detta tänkte Rebecka. Nere på källarvåningen stod Rebeckas kompisar och väntade på henne. Både Stina och Filippa hade redan kille sen ett år tillbaka.
- har du frågat Håkan än, jag menar om han vill hänga med…, längre hann inte Stina
- Nej jag har kommit på att jag inte gillar han mer, jag vill inte gå med han. Kan vi sluta prata om honom nu är ni snälla.
- Ja men, Filippa tänkte att det var lika bra att hålla tyst.
Dom skulle ha matte, Rebecka fick alltid sitta med Markus eftersom Stina och Filippa inte var i samma grupp som hon.
- ska du på den där festivalen som är om två veckor? Undrade Markus.
- Nja, jag vet inte längre jag tänkte gå men jag är osäker nu. Svarade Rebecka hon ville helst undvika sanningen, att hon inte hade någon att gå med. Ska du det då?
- Jag vet inte heller, jag tänkte gå med Karolin innan men hon skulle tydligen gå med någon annan.
- Håkan, svarade Rebecka utan att tänka sej för.
- Jaha hur vet du det då?
- Nja jag fick höra det idag bara. Fanken tänkte hon hur ska jag ta mej ur det här.
- Ja ha okej
Va? Tänkte hon var de allt, tänkte han inte ställa mer dumma frågor. Nej de tänkte han inte. Egentligen var Markus himla söt och han var helt klart den snällaste kille som Rebecka viste. Men hon sökte kärlek. Markus var bara en jobbig killkompis som inte förstod henne, och föresten hade väl han egna kärleks problem nu med Karolin. Lektionen var slut, det var den enda lektionen Rebecka hade idag så hon började gå mot sitt skåp. Hon funderade på vem hon skulle satsa på, nu när Håkan gillade Karolin. Kanske Ruben som hon läste psykologi med, eller kanske Dan som hon spanat in på Stinas 18 års fest. Fast det jobbigaste Rebecka visste var att börja ta kontakt med nya människor, speciellt killar. Hon kunde ju ringa och fråga om någon av dom ville ta en fika. Men det bästa och första hon skulle göra var att välja ut en av dom och det gick ganska fort. För hon mötte Dan hand i hand med en tjej när hon var på väg ner till bussen. Jaha tänkte Rebecka, då blir det Ruben då.
- ska du hem nu?
- Ja det ska jag Markus, hur så? Svarade Rebecka lite irriterad.
- Jag tänkte att annars kunde du ha följt med mej och hämtat min film rulle som är framkallad.
- Okej då, men sen ska jag hem, vi kan väl ta samma buss så att jag får se på korten, sa Rebecka
- Okej då, jag tror att alla kort är från Stinas fest.
Efter att de hämtat korten tog de bussen hem som de hade sagt. De flesta korten var faktiskt på Rebecka och Markus, men det fans även kort från Stinas fest.
- det här är ju när vi hade film kväll hemma hos mej, skrattade Markus.
- Ja! Haha vilken ful min du gör, skrattade Rebecka ikapp.
Rebecka plingade för hon skulle av vid nästa busshållsplats.
- men du vi syns i morgon log Rebecka när hon hoppade av bussen.
Markus nickade glatt som svar på den frågan. När Rebecka kom hem sprang hon upp på sitt rum och satte sig vid datorn. Hon hade ett mejl! Hon var ivrig och öppnade det. Det var tyvärr från Håkan som bad om ursäkt för att han inte svarat och att han var ledsen att han skulle gå med Karolin, men att han gärna hade gått med henne annars.
Det visste redan Rebecka att han inte skulle ha gjort för då hade han svarat innan. Rebecka blev på dåligt humör igen och raderade Håkans mejl adress. Vill han mej något mer får han bannemej försöka hårdare tänkte hon. Nu var hon inställd på Ruben. Hon la sej på sängen och funderade på vad hon skulle säga till honom om hon nu vågade ringa. Hon vågade inte ringa den dagen utan hon gick och la sej efter att hon gjort sina läxor. Följande dag i skolan hade hon psykologi, med Ruben. Men hon vågade inte riktigt säga det hon skulle säga utan hon fick bara fram en massa prat om psykologi och hur vi människor tänker. Fast hon fick ett fantastiskt svar av honom. Han var ju super intelligent plus att han var super het. Hon skulle be Markus att prata med honom sen. Så tog även denna lektionen slut.
- Markus, Markus! Ropade Rebecka.
- Ja! Vad är det, svarade Markus förtvivlat.
- Kan du prata med Ruben och lägga ett gott ord för mej? Snälla Markus.
- Jaha var det bara de? klart jag kan. Jag trodde typ att du var i fara eller nått, så du skrek.
Nu hade hon fixat det bästa. Med Markus hjälp kunde inget gå fel. Men hon träffade inte Markus mer under dagen. Hon var ju nyfiken på vad han hade sagt till Ruben och vad han hade svarat. Hon testade att ringa till Markus när hon kom hem men det var ingen som svarade.
- Hej det är Markus tyvärr kan jag inte svara just nu, lämna gärna ett meddelande.
Tusan också jag klarar absolut inte av att vänta tills imorgon. Vart kan han vara, hon skulle precis springa över till Markus och kola, men det var något som hade dragit till sej hennes uppmärksamhet. Hon hade fått ett nytt mejl, från en adress hon inte hade. Hon blev alldeles glad när hon läste det;
Hej Rebecka.
Jag har länge tänkt fråga dej om du vill gå på konsert med mej på fredag, den med Millencolin som jag höt att du gillar? Antar att du ska till festivalen också den som är om två veckor. Det vore verkligen kul om du ville gå med mej. Om du vill det så kan du möta mej utanför pizza restaurangen nu klockan åtta. Kram M
Det ända som Rebecka hängde upp sej på var varför Ruben skulle kalla sej M. Kanske var det ett smeknamn eller en förkortning av hans efternamn. När hon tänkte efter så viste hon inte ens vad han hette i efternamn. Men hon skyndade ut för klockan var fem i åtta och det tog i alla fall fem minuter för Rebecka att cykla ner till pizzerian. Gud va gulligt tänkte hon medan hon cyklade, men tänk om han inte alls är som hon tror att han är. Ju mer hon tänkte på det, ju mer ville hon bara vända om. Men nu var hon ju nästa framme hon såg skylten med pizza nu. Hon ställde cykeln vid cykelstället och väntade. Hon viste inte vad hon skulle säga hon ville inte detta. I all nervositet började hon konstigt nog tänka på Markus. Tänk om han ändå vore här. Då hade hon mått bättre.
- hej sa en röst, har du väntat länge.
- Nämen, det var ju Markus röst tänkte hon.
Kan det ha varit Markus som skrev till henne det förklarade ju i så fall M: et. Hon fick plötsligt en konstig känsla i magen, hon hade aldrig känt den förut. Kunde detta vara kärlek. Att hon inte hade märkt alla signaler han skickat till henne. Dom hade ju alltid kommit så bra överens. Kunde det vara så bra. Hon vände sig om, och där stod ingen mindre än Markus.
- hej själv, sa hon försiktigt.
- Blev du besviken? Frågade han fort.
- Nej inte alls, verkligen inte.
Detta förklarade ju allt, dom var ju alltid med varandra, och korten som de hade hämtat tillsammans. De passade ju som bitar i ett lego.
- vill du följa med mej på fredag eller?
- Ja! Absolut jag trodde dom biljetterna var slut. Svarade Rebecka glatt.
- Ska vi gå hem till mej och se på en film eller vill du göra något annat.
- ja det kan vi göra men först finns det något som jag vill göra. Svarade Rebecka.
Hon ställde sej på tå så hon kom i alldeles lagom höjd för att ge Markus en kyss.
- ja det där var ju inte helt fel. Sa Markus lite mjukt.
Kunde det verkligen ha varit så att Rebecka hade varit kär i kärleken och helt enkelt varit blind för sina och Markus känslor,
för detta kändes bara så rätt. Markus ledde hennes cykel hela vägen hem och dom gick hand i hand som ett par för första gången.
Nu visste i alla fall Rebecka vad äkta kärlek var och hon visste också vem hon skulle få gå med på festivalen. Hennes alldeles egna Markus.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.6)
gossipgirl - 30 jan 08 - 12:49- Betyg:
fint du skriver :D
värsta gulliga novellen oxå <'3
_Isa_ - 19 sep 05 - 05:15- Betyg:
jätte bra..=).. toppen konsert de ska till också..=)..
kramar
tjejen86 - 22 aug 05 - 06:02- Betyg:
vilken gullig novell.
kramar
Barcko - 20 aug 05 - 09:01- Betyg:
jättebra tyckte jag...
trillan - 20 aug 05 - 06:52- Betyg:
Bra skrivet :)

Skriven av
Millencolin
17 aug 05 - 20:42
(Har blivit läst 193 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord