(m/m) I love you, moron! ~ Kapitel 12 |
Hej! Det var ett tag sen. Jag vet, jag vet. Förlåtförlåtförlåtförlåtförlåt! Jag har bara tappat skrivlusten ett tag nu och inte alls vetat vad jag skulle skriva. Den kom tillbaka lite nu ikväll men nu har jag ingen aning om vad som ska hända i kapitel 13. Jo, en liten aning, men ingen stor.
Så det skulle vara till stor hjälp om ni vill ge mig förslag till vad som skulle kunna hända? Precis vad som helst! Skriv gärna vad du tycker och tänker i kommentaren :)
Stort tack!
Så fort vi stigit ur bilen rusade Marcus in genom ytterdörren och skrek på pappa.
”HANNES! HANNES, VET DU VAD?” Pappa uppenbarade sig i hallen men rynkad panna.
”Vad är det, Marcus? Du kommer väcka Lukas.” Jag tog av mig skorna med Marcus berättade för pappa att jag var ihop med Liam och att vi skulle bjuda hit hans familj på lördag.
Sen lämnade jag den hyperaktiva Marcus med pappa och gick upp till Lukas rum. Jag sköt försiktigt upp dörren och gick fram till den lilla pojken i spjälsängen. Han sov lugnt med ena armen böjd uppåt så att han hade den bredvid huvudet. Jag log och rörde lätt vid hans kind med pekfingret. Sen drog jag upp hans täcke lite till och satte mig i gungstolen som stod bredvid spjälsängen.
Onsdagsmorgonen var precis som de flesta morgnar. Tydligen så hade pappa och Marcus gått för att väcka mig, men när jag inte var i mitt rum fick dem panik och sprang runt i huset som galningar och letade efter mig. Ingen av dem tänkte på att kolla i Lukas rum.
Det var så jag vaknade. Jag gäspade stort och ljudligt och sträckte på mig. Gungstolen gungade bakåt och sen framåt igen.
”Var fan är han?” Det var Marcus panikslagna röst.
”Lugna dig. Han kan inte ha gått upp i rök.” Pappa försökte låta lugn, men man kunde höra paniken smyga sig in i hans röst också. Jag suckade och tog upp mobilen och tittade på klockan. Några minuter över åtta. Om jag fick skjuts så skulle jag komma i tid.
Jag tittade leende ner på den sovande Lukas. Så vitt jag visste så hade han aldrig vaknat av något oljud. Inte när Marcus skrek eller när åskan slog ner precis vid huset.
Jag ställde mig upp och drog undan täcket från Lukas. Han rynkade ögonbrynen i sömnen och rullade över på sidan. Jag rörde vid hans kind och skakade honom sen försiktigt.
”Lukas. Vakna.” Han rörde på sig igen och öppnade sen ögonen. När han såg att det var jag log han brett och sträckte ut armarna mot mig.
”Sebbe. Upp!” Jag log och tog upp honom i famnen.
”Nu går vi och lugnar ner våra hysteriska pappor.” Jag öppnade dörren till Lukas rum och såg Marcus flyga förbi. Han tvärstannade och rusade tillbaka.
”SEBBE!” Han tog tag i mina axlar och stirrade stint in i mina ögon. ”Var har du varit? Hannes och jag har letat efter dig överallt hela morgonen!” Jag stirrade tillbaka.
”Ni tänkte aldrig på att kolla i Lukas rum?” Han såg snopen ut och tog bort sina händer från mina axlar.
”Näe…” Jag log och gav Lukas till Marcus.
”Kan du skjutsa mig till skolan? Jag ska bara äta och göra i ordning mig lite snabbt.” Han nickade.
”Visst.”
”Tack.” Jag gick snabbt nerför trappan och stötte på pappa.
”Sebastian! Var har du varit? Marcus och jag har letat efter dig överallt.”
”Tydligen inte. Jag var i Lukas rum.” Jag kunde se pappa slå sig själv mentalt. Sen log han och tittade på klockan.
”Fasen också! Jag är sen!” Han rusade uppför trappan. Jag skakade på huvudet och bredde mig själv en smörgås.
En halv minut senare kom pappa rusande tillbaka nerför trappan och bromsade in i hallen för att ta på sig skorna och jackan. Jag gick dit medan jag åt mackan. Han tittade upp och log snabbt.
”Jag vet vad du tänker, Sebastian. Men det är inte ditt fel att jag är sen.” Jag rodnade lätt när han såg rakt igenom mig.
”Okej.” Han log och öppnade ytterdörren.
”Vi ses sen.” Jag nickade och han gick. Jag åt upp det sista av mackan och tog sen två trappsteg i taget när jag gick upp till mitt rum.
Spegeln visade genast det jag trodde; min tröja var skrynklig. Jag drog av mig den och tog en ny. Byxorna kunde jag ha.
Jag mötte Marcus i hallen med en påklädd Lukas i famnen och vi gick ner tillsammans. Lukas jollrade och sträckte ut armarna mot mig, men ingen av oss reagerade. Han gnällde till och vi ryckte båda till. Jag log mot honom.
”Vad är det, Lukas?”
”Sebbe,” gnällde han och Marcus suckade.
”Han är verkligen beroende av dig, Sebbe. Jag tror vi får börja sära på er.” Jag log bara och tog Lukas som log brett.
”Det gör inget. Eller hur, Lukas?” Jag borrade ner näsan i hans mage och han skrattade. ”Jag älskar dig, javisst gör jag.” Marcus kunde inte låta bli att le, men såg sen allvarlig ut.
”Jaja, ge er nu era turturduvor. Vi måste åka.” Jag skrattade och gav tillbaka Lukas.
Vi fick snabbt på oss kläderna och satte oss i bilen.
Så fort jag lämnat bilen och börjat gå mot skolan, blev jag plötsligt anfallen bakifrån. Starka armar kramade mig runt midjan och en haka las på min axel.
”Liam,” log jag överraskat. Han tryckte en kyss på min hals.
”Hejsan, söt.” Blodet rusade till ansiktet och jag kände hur han log. Jag vände mig om och innan jag hann reagera kysste han mig mjukt. Mitt ansikte blev om möjligt ännu rödare och flera elever som gick förbi tittade snett på oss. Jag knuffade till honom.
”Vad håller du på med?” väste jag. Han flinade bara.
”Kysser min pojkvän.” Jag avbröt mig en kort stund.
”Inte här!”
”Varför inte?”
”Någon kan se oss.”
”Det har dem redan gjort.” Han drog in mig en kram. ”Är det verkligen så fel att vilja hålla den man älskar?” Jag rodnade häftigt igen, men lät honom hållas.
Några minuter senare lösgjorde jag mig i alla fall ifrån honom och skrattade när han putade med underläppen.
”Kom nu. Vi får inte komma för sent.” Han suckade, men log.
”Okej.” Jag skakade på huvudet åt honom och började gå. Plötsligt kom jag på en sak och vände mig mot honom.
”Pappa och Marcus vill att du och din familj kommer hem till oss på lördag. Kan du fråga dem det efter skolan och sen smsa mig?” Han nickade leende.
”Visst.”
Under hela dagen hoppade Liam plötsligt på mig. Oftast kom han plötsligt bakifrån vilket fick mig att hoppa till. Då skrattade han bara och tryckte en kyss på min röda kind.
Jag var mycket lättad när vi äntligen slutade och kunde gå hem. Marcus skulle hämta mig efter skolan idag och sen skulle han åka och träna. Han tyckte att han blivit ur form på sista tiden. Att han redan var så vältränad han kunde bli, verkade han inte inse. Han var precis som de där fjortisarna i skolan – ska alltid hålla koll på sin vikt och träna hela tiden. Eller okej, han var inte så fixerad vid sitt utseende som dem, men han tränade ändå oftare än vad han behövde.
Jag tog väskan från skåpet och skulle precis vända mig om och gå när jag stötte ihop med någon. Och vem annars än Liam? Han log brett mot mig.
”Ska du hem?” Jag nickade.
”Ja. Marcus hämtar mig.” Han nickade också. ”Glöm inte att fråga dina föräldrar om lördag.” Han skrattade. Jag hade redan påmint honom om det två gånger idag sen jag först sa det. Jag rodnade och han kramade mig plötsligt hårt.
”Ja, jag ska inte glömma det. Jag frågar direkt när jag kommer hem och så ringer jag dig sen. Okej?” Han släppte mig och jag nickade generat. Att vi stod i korridoren där alla kunde se oss verkade inte bekomma honom alls. Jag tog ett steg tillbaka och log snabbt.
”Det blir bra. Men jag måste gå nu.”
”Vi ses.” Jag nickade och banade väg mellan alla viskande elever.
”Såg du vad dem gjorde?”
”Ja, äckligt!”
”Vad gör dem?”
”De är killar båda två.”
”Jag tycker han är söt.”
”Håll tyst!”
Väl hemma kunde jag känna lukten av schnitzel och potatis. Marcus hade åkt till gymmet direkt efter att han släppt av mig utanför. Han hade bara sagt att vi skulle spara lite mat till honom. Jag hängde väskan på en stol och gick sen fram till Lukas som satt i sin barnstol och tuggade på en röd plastbil. När han fick syn på mig släppte han den och sträckte sina små armar mot mig.
”Sebbe!” Jag log och lyfte upp honom.
”Hej, Lukas. Har du varit snäll idag?” Han nickade och gick fram till pappa vid spisen.
”Hur var skolan?” frågade han leende. Jag rodnade när jag tänkte på hur Liam betett sig idag.
”Det… var bra.” Han såg lite frågande på mig men jag log bara. ”Marcus sa att vi skulle spara mat till honom.” Pappa mötte min blick och vi log.
”Maten är klar om fem minuter, så du kan sätta Lukas igen.”
”Okej.” Jag gjorde som han sa och satte Lukas i barnstolen igen.
Ett par minuter senare var maten framdukad och klar. Lukas fick bara lite potatis och sås.
Efter maten gick jag upp till mitt rum och satte mig vid datorn. Det fanns inga intressanta inloggade på msn, inte Liam heller, så jag loggade ut igen. Istället gick jag in och kollade bilddagboken och dikta.
Det var när jag var i mitten av att läsa en berättelse/novell som min mobil ringde. Jag tog förvånat upp den och log när jag såg att det var Liam.
”Hej.”
”Hej på dig med.”
”Har du frågat?”
”Japp. Och gissa vad… de sa ja!” Vi skrattade lite åt varandra när vi tjöt till som ett par tjejer.
”Vad bra. Men då ses vi imorgon.”
”Vill du inte prata med mig längre?” Jag kunde se framför mig hur han putade med underläppen och försökte se söt ut. Plötsligt kunde jag höra hundskall. ”Eh, jo… Sasha säger hej också.” Jag log brett.
”Hälsa tillbaka.”
”Han säger också hej,” hörde jag honom säga till Sasha. ”Kan du gå nu? Jag vill prata med Sebbe ifred.” Jag hörde henne skälla igen och Liam suckade.
”Det gör väl inget. Vi är bästisar hon och jag.”
”Jaså? Vad är jag då?” Jag bet mig leende i läppen när jag hörde hans utmanande ton.
”Min pojkvän?”
”Rätt!” Vi skrattade igen och jag la mig i sängen.
Jag låg i sängen och pratade med Liam om allt möjligt i kanske en halvtimme innan jag sa att jag var tvungen att sluta nu annars skulle jag inte ha några pengar kvar på mobilen. Han skrattade bara åt det, men vi sa god natt och avslutade samtalet. Efter det meddelade jag pappa och Marcus de goda nyheterna innan jag gick upp igen.
Den kvällen gick jag och la mig med ett leende på läpparna och Liam i tankarna.
Inte mitt bästa kapitel, men det får duga. Glöm inte att säga vad ni tycker och tänker! ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eclipse - 18 aug 11 - 03:00- Betyg:  | | hmm.. En sak som jag tänkte: Den som tar emot samtalet betalar inte. Soo.. Dåålig ursäkt... O.o x3 nej, men annars är det så gulligt, båda är så otroligt oskyldiga och så kära, jag får lov att ta skydd för att hjärtan som dunsar ur datorn... ;D | | PlEaSeKiLlMe - 7 feb 11 - 15:48- Betyg: | | Awww dem är sååååååååååååå sööööööta >.< Jätte bra skrivet iaf :D | | tillito - 6 jan 11 - 01:48- Betyg: | | varför inte ta steget till en ny nivå;P hahah damm-dam-dam-daaam | | Bolliz - 4 jan 11 - 17:57- Betyg: | | Lika awesome som vanligt :D | | 134643 - 3 jan 11 - 18:25- Betyg: | Jättebra :) ( som alla andra delar )
Kommer inte på något förslag, men du kommer nog på något :)
Skriv på ! | | Samme15 - 3 jan 11 - 18:11- Betyg: | Jättebra kapitel :)
Mejla nästa :D |
|
|
|
